Jag ser en myra i vardagsrummet och ropar på Ted, 1,5 år. Vi tittar tillsammans och ser myran röra sig snabbt över golvet. Ted kryper efter och tittar, pratar och pekar.
Jag säger att han inte ska försöka trycka på den. Man vill ju inte att det lilla krypet ska dö mitt framför ögonen på mitt unga oskuldsfulla barn.
Men efter ett tag böjer sig Ted ned och slickar upp den istället. Och han har inte ens sett Djungelboken. Ja, jag skriker, fnissar, öppnar hans mun och plockar ut det döda pyret.
fredag 2 maj 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
View Maria Agrell's profile
1 kommentar:
hehe, så ursprungligt spontant av den lille: han "visste" så klart att där var det nyttiga proteiner som kröp omkring:)
Bara att ta för sig.
Skicka en kommentar