Lyssnade på snygga Schyffert med sitt fina förnamn på China häromkvällen. Han är en riktigt nice snubbe och inte tyckte jag att han blev fulare för att han berättade om att han luktade kiss som 14-åring. Människor som blottar sina hemligheter blir oftast bara intressantare. Och roligare. Gillade förklaringsmodellen med att alla tuffa sanningar kan mötas med att man väljer allvarsdörren eller humordörren för att hantera smärtan och problem. Och att Killinggänget också slog upp den lilla ironidörren, vilket gör att allt pretentiöst enkelt kan viftas bort och inget riskerar att bli jobbigt.
Ja, jag gillade ju allvaret i skowen mest. Även om det också lockade fram leenden, som när Schyffert berättade om hur han varken lyckades skämta eller svara på sin terapeuts fråga: Men vad vill du egentligen?
Ni kan ni även läsa i Västerbottens Folkblad och i Aftonbladet vad The 90's - ett försvarstal mer handlade om.
View Maria Agrell's profile
2 kommentarer:
Schyffert är ett PR-geni. Är inte allt bara ett smart och konstruerat praktverk för att framstå som seriös och trovärdig nu när den ”allvarliga” Dramaten-karriären är i antågande? Folkkär konstutövare med besvärlig och utsatt uppväxt. Hans historier är mäkta osannolika i flera avseenden när man analyserar dem. Det finns motsättningar i handlingsmönstret hos den unge trakasserade Schyffert. Jag tror detta är en gäckande performance där han är meta-ironisk om ”den framstående artistens svåra uppväxt”. Glasklart! Svenska folket är bra lättlurat. J (Det är dessutom ett tacksamt tilltag eftersom alla så gärna vill att det ska vara sant).
Fred V
Fred, tagga ner. Generellt har jag svårt för folk som dissar andra. Punkt.
Skicka en kommentar