lördag 28 februari 2009

Idag körde Ted gokart för första gången i sitt liv.


På vägen från Ikea till Castelldefels (där alla horor står längs vägkanten) finns också en helt makalöst tivoli som ser ut som sju svåra år. Men ungarna älskar det.

Stolt stor kille.


Ted Agrell.

En mor på Ikea som försöker behålla lugnet.

Grabbarna fick busa i alla fall.


Idag valde vi mellan en dag i skidbacken eller att fixa ungarnas rum. Det blev Ikea, för vi ville äntligen köpa de där förbaskade garderoberna vi pratat om i månader.

Vi står i kö i en timme för att beställa i informationsdisken och släpar oss runt bland tusentals människor för att sedan upptäcka när vi kommer till kassan att en av delarna inte kommer till butiken förrän om några veckor - så vi får åka därifrån tomhänta.

Lördagsnöje för en barnfamilj.


Ungarna kan ju alltid trasha några timmar på Ikeas leksaksavdelning.

fredag 27 februari 2009

Fredag.


Så här glad blir jag när solen skiner. Min amerikanska 14 år yngre kollega Liza tvingar jag vara med på bilden också. Nu är vi på väg att äta lunch.

Lösning nr. 2.


Våren har kommit till Barcelona. Bild tagen 50 meter från vårt kontor för tio minuter sedan.

Lösning nr. 1.

I tre dagar i rad har jag tränat. Cyklat en timme + 3 x 10 armhävningar + 3 x 30 situps. Är redan piggare.

Det finns så mycket roligt på Internet.


Tack för tipset Jocke Kempff.

Som konstnär är det centralt att vara otillfredsställd. Det är inte girighet men kan vara aptit.

TACK Carin i Málaga som har lämnat denna kloka kommentar till inlägget "Drivkrafter.":

Det finns nog många svar på de där frågorna. Jag lever med dem dagligen. Pendlar mellan att vilja framåt, vidare och älskar mig själv för det, i nästa stund ångest över att aldrig vara nöjd, till att tänka att det kanske är bra som det är och att det är jag som måste lära mig att njuta och se vad jag har, till att åter fråga mig om kanske något ändå måste förändras, men vad och hur? Jag pendlar också mellan att tro på ödet eller universum och att vi alla hamnar där vi ska förr eller senare om vi bara har tilltro till livet, till att därefter ifrågasätta om det inte trots allt är jag som måste få det att hända. Svaret på dina frågor är väl egentligen att vi alla är olika. Det viktiga är att försöka vara nöjd med det sätt man själv är på, oavsett om det är att satsa allt och ständigt sträva framåt, eller sitta ned och lukta på blommorna. Jag har en liten tavla på mitt kontor med orden:

"Som konstnär är det centralt att vara otillfredsställd. Det är inte girighet men kan vara aptit".


När jag ser dem kan jag tänka på mig själv som konstnär och plötsligt får all denna inre och yttre rörelse ett berättigande :-)

Carin i Málaga

torsdag 26 februari 2009

Drivkrafter.

Något som fascinerat mig länge är vad det är som gör att vissa människor har en drivkraft som knappt går att stoppa medan andra inte ens försöker. Ger upp innan de ens har försökt.

Eller är det så att vissa är nöjda och vill inte ha mer. De har redan nått sitt mål. Punkt.

Är det ett hål som driver folk? Eller en rädsla som håller människor tillbaka?

Är det nyfiken som driver folk? Eller är det en styrka att kunna vara nöjd med lite?

Personligen vill jag alltid framåt. Alltid. Och jag blir besviken på mig själv när jag inte orkar.

Jag är på topp sammanlagt kanske 5 timmar på en vecka. Då är jag verkligen på topp. FLOW. Ostoppbar.

Övriga timmar letar jag kraften.

Tror jag måste träna mer.

Om man inte snabbar sig är man tydligen tillbaka på ruta ett.

I somras gick jag till en fantastisk tysk doktor för att undersöka mitt knä. Hon var oerhört noggrann och skrev en massa remisser för att jag skulle bli ordentligt genomgången.

Under hösten har jag tagit hundra prover och gjort röntgenundersökningar på halva kroppen.

Jag har kanske inte varit världens snabbaste, men efter fyra, fem laboratorium-besök, har jag äntligen fått alla provsvar och röntgenbilder i handen och behöver bara besöka min remitterande läkare för att förstå hur svaren ska tolkas och bestämma hur vi går vidare.

Ringer Dr Benning för att boka tid. En telefonsvarare meddelar att kliniken har upphört.

Gudstro kanske skyddar bättre än bilbälte?

När jag åker taxi i Barcelona är det vanligt att taxichaufförerna sätter på sig bilbältet när de ska köra ned på Ronda Litoral/de Dalt (motorvägsringlederna runt stan) men sedan TAR AV SIG bilbältet igen när de åker av och in på vanliga gator. Som om det skulle vara mindre farligt!

Tror det har något med poliskontrollerna att göra. Bilbälte används bara där det absolut måste för att slippa böter. Inte för att skydda vid en krock.

Förstår mig inte riktigt på det här beteendet.

Status update.

Maria tycker det skulle vara underbart att somna om.

onsdag 25 februari 2009

Att vara invandrare.

Jag vet inte hur många gånger min äldsta son har frågat mig om han kan få färga håret svart för han tycker det är pinsamt att ha blont hår.

Han vill vara som alla andra och bli ett tvättäkta spanjor (åtminstone på utsidan). Extra lycklig blev han när han hörde att man kan skaffa bruna linser, så att ögonen blir mörka också. Dessutom vill han byta namn till Hugo, som är hans andranamn, för det är vanligt i Spanien.

Att Mona från Holland och Ellen från Belgien är blonda spelar ingen roll. De är ju tjejer. Alla tuffa killar är mörkhåriga.

Vi har lovat att han kommer att få färga håret svart, skaffa bruna linser och byta namn till Hugo - den dagen han fyller 18 år. Innan dess försöker vi förklara att han är fantastiskt som han är.

Pojkarna i den digitala världen.


Vi försöker begränsa datorspelstiden hemma hos oss. Men vad händer när vi går iväg till shoppingcentret för att handla tro? Jo, grabbarna stannar helt absorberade framför TV-spelen. Båda två.

Fatta vilken dragningskraft det har.

The crew: kvällens vackraste flickor.


Min fantastiskt duktiga amerikanska kollega Liza, min franska underbara vän Eva och min nyfunna snygga bekant Josefine.

tisdag 24 februari 2009

Om ni undrar.

På fester i Sverige och i Barcelona börjar jag ibland prata med folk som jag känner lite grand. Efter ett tag kommer det fram att de vet nästan allt om mig och jag har ingen koll på deras liv. Alls.

Jag blir ALLTID glad när någon tar sig tid att läsa min blogg. Det är aldrig pinsamt att ni vet mina svagheter eller vad jag tycker om olika saker. Men självklart vill jag veta mer om er också.

Bara så ni vet.

Kärlek.


En dag frågar en son sin far: "Pappa, springer du en maraton med mig?"
Pappan svarar: "ja" och de springer sin första maraton tillsammans.
En annan dag frågar sonen sin far igen: "Pappa, springer du en till maraton med mig?" och pappan svarar igen "ja, min son".
En dag frågar sonen sin far: "Pappa, vill du göra Ironman tillsammans med mig?" (4 km simning, 180 km cykling, 42 km löpning)
Och pappan svarar igen "Ja"

Se videon till denna historia.

P.S. Tack Yvonne Fuchs.

Det är något som inte riktigt stämmer.

Jag är tacksam att jag har ett intressant välbetalt jobb. Speciellt i dessa kristider. Fast ibland är det tufft. Igår kväll hade jag jobbmöte med mina kollegor (inkl. chefen) på kontoret fram till kl. 21 på kvällen. Kom hem 22.20. Naturligtvis hann jag inte natta mina barn, vilket är en av dygnets höjdpunkter som är bland det bästa jag vet. Jag älskar att gosa godnatt med mina änglar. Hur kommer det sig att jag ändå inte känner att jag presterar tillräckligt på jobbet? Hinner inte med allt jag borde. Kanske är det min hjärna som måste uppgraderas. Eller vad är det som är fel?

Sova eller parta - det är frågan.

Ikväll blir det InterNations tapasfest. Om jag orkar... och barnen somnar i tid.

måndag 23 februari 2009

Tandläkare?

Ni som bor i Barcelona, vet ni någon bra engelsktalande/svensktalande tandläkare här i stan?

söndag 22 februari 2009

Gör någon glad idag.

Gunnel är min vän från början. Vi träffades på ett tåg när jag var 6 år. Sedan blev jag bästis med hennes dotter Kiki som numera bor i LA och som jag träffade i höstas på min tjejhelg i Miami.

Gunnel har fått cancer och har börjat blogga. Gå gärna in och peppa henne. Det skulle göra henne glad: gunnelbirgitta.bloggsida.se

Lika bra att resa upp pengarna.

Amex-kortet får jobba idag. 

I sommar blir det campingsemester i Kalifornien. Husbil. Shoppat flygresan till San Francisco  och fyllt i visumansökan online. 

Klart man vill semestra i Obama-land.

Madonna + Barcelona = Sant.

Idag köpte jag biljetter till Madonnas konsert i Barcelona. Biljetterna släpptes i fredags. Köpte via min bank. Ingen kö alls.  

lördag 21 februari 2009

1,5 timmar norr om Barcelona.


Masella.

The Future's So Bright, I Gotta Wear Shades


Foto: iPhone.

Picknick i backen.


Max kör nu sin fjärde skidsäsong.

Min påhittiga make.


Ibland blir jag så arg för att han alltid ska dra med oss ut på äventyr. Idag är jag oerhört tacksam för denna egenskap.

Solen sken så starkt att det var helt omöjligt att titta in i kameran utan brillor.


Tacksam.

På väg upp till Masella.

Kanske den mest perfekta dagen.

Klart jag kan!

Susanne Pettersson är mental coach. Hon föreläste igår kväll på SWEA:s årsmöte.

Vi lärde oss att förstärka positiva upplevelser och ignorera misslyckanden för att lättare nå dit vi vill och vara glad under tiden. Befriande tanke.

Dessutom menade hon att de flesta kan nå sina mål och vara lycklig längs vägen bara man:
1) Verkligen BESTÄMMER SIG vad/var jag vill nå.
2) Visualiserar målet och tänker att självklart kommer jag att nå dit.

Det var för övrigt en riktigt bra kväll. Träffade flera nya intressanta tjejer/kvinnor och pratade också med några gamla favoriter. 

Tack.

Uppskattar er feedback på inläggen om kvinnosynen på Mobile World Congress.

Tack för intressanta synpunkter även om jag inte delar samtliga åsikter. Det finns många viktiga frågor att ta ställning till i världen. Man orkar inte ta alla strider. Och det är svårt att stångas mot historien.

Det väsentliga är var och en bestämmer sig vad som är viktigt i sitt eget liv och står upp för det.

I Sverige har kvinnor inte ens haft rösträtt i hundra år och bara det senaste året blev det förbjudet med barnaga i Spanien. I USA var slaveriet naturligt för 200 år sedan. Idag har landet en svart president, framröstad av folket.

Oavsett kamp är det viktigt att inte resignera och bara acceptera tokigheter som känns fel i hela magen med argumentet: "det har ju alltid varit så".

Glömde berätta.


Gick på presskonferens med temat "Krisen". Lyssnade till hela Telecom-branschens giganter och Sverige representerades av Carl-Henric Svanberg, VD Ericsson. Fick höra av China Mobiles VD att deras kunder skickat 25 miljarder SMS-hälsningar i samband med det kinesiska nyåret. Telenors VD fick ordet därefter och kunde inte riktigt skryta med liknande siffror trots att de säljer i 12 länder. Sedan åt jag lunch med Otto Sjöberg.

Update Hugh Heffner.

Skrev tidigare om min make som skulle gå på Private fest. Fattar egentligen inte vad som hände. Men kvällen slutade med att maken somnade med ungarna hemma, barnflickan gick hem och mitt namn stod uppskriven på gästlistan.

På klubben var det 97 % killar, 1 % strippor samt jag och några till "vanliga" tjejer.

Jag kände kanske 20 grabbar där inne, varav hälften tittade ner i golvet när de såg mig, några kom med fåniga bortförklaringar medan några log glatt.

Själv dansade jag tills jag kände mig för utstirrad och gick hem. Kanske väntade alla på att strippan som klätt av sig näck och slickat en gubbe i örat skulle komma tillbaka upp på scenen.

Intressant kväll.

Jag har betydligt lättare att hantera hel- och halvnakna kvinnor på en porrfest, det hör liksom hemma där.

Det jag däremot vägrar acceptera är att man försöker sälja mobiltelefoner med hjälp av halvnakna brudar. Det borde inte höra dit.

Hur ska man få fler kvinnor till styrelserummen när den kvinnliga referensen i sammanhanget är sexiga halvnakna modeller som försöker se kåta ut i montrarna på mobilmässan?

FILM: Jag lyssnar beundrande på Kevin Spacey.


Kevin Spacey, Otto Sjöberg och Maria Agrell.

torsdag 19 februari 2009

Modernt möter historia.

Exempel på mässans 2 % unga fotomodeller som står halvnakna i olika montrar och inte pratar.


Visserligen dansar ryskorna.

Jag vill inte verka som en gammal bitterfitta, men någon jäkla gräns måste det väl ända finnas bland äckliga mobilbolagsgubbar.


Spana in gubben som verkligen inte tittar på demon utan bara på bruden.

P.S. Svenska män särskiljer sig. Verkligen. Inga lättklädda brudar i de svenska montrarna. Svenskarna har tack och lov en modernare kvinnosyn.

Läderkjol och höga klackar kanske inte riktigt är min personliga favorit bland jobbkostymer.

Ja, jag vill gärna prata mobila applikationer med er för ni verkar verkligen veta vad ni pratar om.

Kan det här rimligtvis vara effektiv marknadsföring för bolagets varumärke någonstans i världen?.

Klart man ska ha cheerleaders på en mobilmässa.

Först Mobile World Congress sedan hoppas jag få napp i rondellen i Glories ikväll...

En affärskvinna.


Och här är jag som ska försöka göra seriös business i denna värld.

onsdag 18 februari 2009

Några av mina nya trevliga vänner i mobilbranchen.


På amerikanska PR-byrån INK:s mobilfest.
Fotograf: Tomas Bennich

Lite uppåt-tjack.

Glad.

Maken fixade biljetter till Madonnas extrakonsert.

Mobilen i glasögonen.


Jag och min nya amerikanska kollega Liza testar innovativa mobila applikationer.

Business vs Raggning.

Jag jobbar ute på Mobile World Congress denna vecka. Mässan består av 95 % män, 2 % unga fotomodeller som står halvnakna i olika montrar och inte pratar och sedan vi 3 % kvinnor som jobbar i mobilbranschen och försöker göra affärer i en mansdominerad värld.

I den miljön behöver man varken vara ung eller snygg för att bli uppvaktad... om man uttrycker det milt.

Helt plötsligt känns det oerhört befriande att vara en vuxen etablerad medelålders kvinna. Ännu bättre om jag hade varit ännu äldre och ännu rynkigare.

Tror min tre år för tidiga 40-års kris redan är över.

tisdag 17 februari 2009

Exempel på mail jag skrivit som bevisar att jag kommit in i en alldeles för tidig 40-års kris.

Karin,

Jag undrar lite över varför Madonna och jag lever så olika liv? Är det så svårt att få till?

Åka worldwide och ha 50 000 i varje stad som bara skriker och dyrkar.

Lite mer så borde mitt liv vara. Ha ha.

Förutom skilsmässan då. Den är jag gärna utan.

Ja ja, jag vet, väx upp. I am an average. Men jag bara accepterar det inte riktigt i hjärtat.

Din förtrogna,
Maria

lördag 14 februari 2009

Kärleksdag med barnen.


Mamma & Ted.

Tuffa killar.


Freedom's just another word for nothing left to loose.

Update.

Nyckeln slängd bakom byrån i hallen. Upphittad bland damm och gamla papper.

När man glömmer att lägga viktiga saker högt upp.

Imorse låg bilnycklarna på bänken i hallen. Det gör de inte längre. De kanske finns i någon leksakslåda, i tvättmaskinen, i frysen, i någon sko... Lillebror vägrar berätta var han gömt dem. Eller förmodligen har han redan glömt.

Ted är mer fokuserad på tårtan.


Foto: Eva Olsson

Max blev tuff sjörövare på kalaset.


Foto: Eva Olsson

Har Private lika vilda fester som Hugh Hefner tro?

Maken åker skidor i Andorra med 10 grabbar i helgen och jag hörde att han tydligen är bjuden på Privates fest här i Barcelona nästa vecka också (fastän han vet inte ens om det själv - hans kompis tyckte väl det var bäst att kolla läget med frun i huset först).

Med tanke på att vi diggar Entourage och där springer Vince (bilden), Eric, Drama och Turtle på lättklädda dekadenta fester i Playboy Mansion skulle jag inte tro att min make har något emot att leva livet lite mer som i HBO:s manliga motsvarighet till Sex and the City.

Det känns som att det är dags att vara generös och låta maken leka lite med tanke på mina tjejhelger senaste året i Miami, London, Stockholm, Mallorca och Åre.

Livet är för kort för att ha tråkigt eller hur var det nu?

fredag 13 februari 2009

Dina & Ted


Ted var på kalas idag.  Sofia fyllde 3 år. Hittar fina bilder från festen på Dinas blogg.. Tack för lånet Eva.

Fint folk.

Träffade Barcelonas borgmästare igår. Jag, andra myndighetspersoner, folk från innovativa bolag och en skock fotografer och journalister.

Kunde ju vara värre.


Igår avslutade jag och kollegorna arbetsdagen med att äta ostron och dricka Cava på La Paradeta.

Innovation

En hel dag lyssnade jag på talare om urbana klusters möjlighet att skapa innovation. Intressant och abstrakt.

Bitarna föll på plats när Phil Cooke, director for Centre for Advanced Studies vid University of Wales i Cardiff konstaterar enkelt och insiktsfullt:

"Innovation handlar helt enkelt om att någon är missnöjd med något och säger; Jag kan göra det här mycket bättre. Och faktiskt också gör det!"

Lite förenklat några exempel: Någon på Apple gillar inte gränssnittet på vanliga mobiler och skapar iPhone. Någon gillar inte att betala dyra telefonräkningar och skapar Skype. Någon gillar att inte patienter ska behöva vänta på en röntgenundersökning i flera månader eller att läkare ska ha en tråkig arbetsmiljö och skapar Telemedicine Clinic.

onsdag 11 februari 2009

Jag är en riktig morsa.

"KEEP IT MOVING" in HD with P. Diddy, Beyonce, Solange, Jay-Z & Denzel

Det här var ju rätt roligt.

An open letter to Barack Obama.

Dear Mr President,

Firstly, congratulations on your historic win. I have never been so behind a candidate for what must be considered the boss of the world.

You seem to be a man of grace and integrity, who would never shirk responsibility in any way.

I'll get to the point.

As I'm sure you are aware, one of your flock has strayed. A Miss Paris Hilton, who is, I believe, a resident of Beverley Hills, is in England doing a reality game show for ITV2 called Paris Hilton's British Best Friend. Fine. I have no problem with that. I don't have to watch. But now it has come to my attention that she has bought a house in North London a few miles from me, and is out and about ingratiating herself with the Great British public.

Mr President. We are not stupid. This is clearly a retaliatory strike for Posh Spice moving to LA. I know it, and you know it, so let's cut the "it's a free country" nonsense and come to some agreement.

I propose an exchange.

This is how it would work. We call them both and tell them that we've found a giant "paparazzi nest", in New York say. (half way home for both of them already)

At first they may be confused that they'd never heard of such a thing before, but the thought of that many photographers in one place will be irresistible.

Once we get them there, while they are having their photos taken (we will have hire a few guys with cameras to make it look good) we will swap their limos around. It's fool proof.

This is a covert operation of which Mr Gordon Brown knows nothing. (I've got him working on finding a synthetic fur for The Queen's guards' bearskin hats.)

Have your people call my people. They may have to call a few times as my people are useless to be honest.

Thank you,

Ricky Gervais

From www.rickygervais.com

Dags att uppdatera hjärnan.

Gillar att ha smarta människor omkring mig, så jag kan lära mig något nytt.

Häromdagen fick jag en ny medarbetare som vi rekryterat från Chicago i USA, som verkar vara hur duktig som helst.

Hon har en universitetsexamen från en av de åtta Ivy Leagues skolorna, jobbade i Obama kampanjen och självaste presidenten ringde personligen och peppade, hon känner allt och alla over there, har arbetat med utvärdering av hjälpinsatser i Mexico, studerat ekonomi på Pompeu Fabra och är numera min assistent.

Det faktum att hon är född 1985 gör dock att jag upptäcker fler rynkor än jag visste att jag hade och våra hjärnor ska vi verkligen inte ens försöka jämföra.

tisdag 10 februari 2009

Misslyckades.

Jag kom aldrig längre...Ticnet vägrade släppa in mig...förrän kl. 16 och då var alla biljetter till Madonna slut.