Fast mest går jag faktiskt och tänker på att min bästa vän här nere, min franska väninna Eva, flyttar på lördag. Till Schweiz.
Vet inte vem jag ska gå till med mina problem efter det. Det är så skönt med en vän som inte känner någon annan jag känner. Eva är min vardagsventil. Den jag litar på mest. Jag behöver henne.
Vi brukar ofta dricka kaffe ihop. På café Kibo. Ibland gråter hon. Ibland gråter jag. Fast allra mest skrattar vi. Vi ältar, fäller en tår eller två och skrattar sedan åt allt. Oerhört befriande.
(Bilden på Eva och mig är från min födelsedag oktober 2009)
2 kommentarer:
Sådana vänner är värdefulla, ovärderliga...
Men världen är liten numer, det går att flyga från Barcelona till Schweiz på ett kick!
Helt sant. Och som min 8-åriga son sa: Men mamma, du behöver inte vara ledsen. Ni är ju kompisar på Facebook!
Skicka en kommentar