Prins Daniel.

Känner mig alltför långt borta från Sverige idag. Har knappt sett bröllopet förutom några minuter i kyrkan då Björn Skifs sjöng en vacker duett med en duktig söt tjej. Fint. Idag klickade jag igenom Ebbas blogg och herregud vad jag missat mycket. Idag vill jag försöka titta ikapp. 

Jag har redan gråtit en kärlekstår. Jag säger bara Daniel, herrejösses, vilket mod. Hans tal!!!! Jesus. Heja Ockelbo. Han är ju kung... fast prins. Strålande vackert. Vilken kärlek.

Igår pratade jag med maken förresten. När han gick ut nytränad från SATS, så åkte självaste brudparet förbi med häst och vagn på Birger Jarlsgatan. Han såg Victoria & Daniel livs levande på bröllopsdagen. Så historiskt.

Jag har faktiskt också träffat dem. På slottet för några år sedan. Men då var Daniel inte med. Jag var ansvarig för non-profit organisationen Fair Play och Drottningen hade bjudit in oss och alla andra barnhjälpsorganisationer i samband med sin 60-års dag. Skakade hand med hela familjen. Skämtade med Carl-Philip, men han förstod inte skämtet, så Victoria som stod intill fick förklara. True Story. Drottning Silvia hade slappt handslag. Säkert en yrkesskada. 

Nu ska jag se den lyckliga bruden ännu mer och gråta lite till.