Denna förmiddag SIME Barcelona. Minns fortfarande SIME de gyllene Internetdagarna på 1990-talet. Folk från då är också här idag.
Idag blir det en bra dag! Igår däremot var en riktig fittdag. Allt strulade.
Slet som en gnu från morgon till sena kväll för att producera klart siten för Barcelona International Network som vi ska lansera på Dia de l’Emprenedor idag. Bråkade och smekte och fjäskade och mutade och skällde som en tok på min leverantör. Webben blev klar och nästan buggfri - för 3 minuter sedan. Fast nu kommer ingen i bolaget åt sin mail istället! Anus.
Bilen blev bortforslad och 2000 SEK i böter! Bajs. Först trodde maken att den blivit stulen, så garageupphämtning med böter är ju ändå bäst av två pissiga alternativ.
Pga av allt jobb kom jag 2 timmar för sent till föreläsningen som jag arrangerat. Susanne Heli hade tydligen varit en fantastisk föreläsare. Hon kontaktade mig tidigare via min blogg och ville möta Barcelona-svenskar och jag matchade ihop henne med SWEA. Fast som sagt, jag kunde inte ens höra henne själv.
Middagen efteråt kunde jag heller inte äta klart för den förfärliga akustiken på restaurang Pappa Sven gjorde att jag fick ont i huvudet. Som en gammal kärring stod jag helt enkelt inte ut med den höga ljudnivån och var tvungen att gå hem innan desserten fastän jag gillar de sköna svenska tjejerna som var där.
Nämnde jag att jag glömde min plånbok också, så Kristin var tvungen att lösa ut mig när jag kom 2 timmar försent med taxin och Carin fick betala min mat. TACK. Ja, och kameran hade jag också glömt, men jag fotograferade med min iPhone fast just nu får jag inte synkningen att funka med min dator just, så ni kan inte se alla härliga brudar som jag inte hann prata med ordentligt.
Min Mac har jävlats också, men jag har bitit mig i handen de gånger jag instinktivt velat slå sönder den. Jag vande mig att härda ut under PC-tiden.
Fast kanske värst av allt är att mina knän gör jätteont. Kan t.ex. bara gå uppför men inte nedför trappor.
När jag kom hem hade vår säng brakat igenom och den felparkerade maken fick försöka trösta en uppgiven maka. Sedan tog han fram borrmaskinen och lagade sängramen.
Som sagt, idag blir det en bra dag. Det har jag bestämt.
onsdag 16 juni 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Oj oj oj vilken skitdag. Men som med alla dessa dagar glömmer vi ju bort dem med tiden, och allt blir av nån underlig anledning bra igen. Man får liksom tänka att man snart inte ens kommer att minnas den dagen..... Och kämpa vidare. Och sån är ju du. En kämpe. Vad ska du göra med knät då? Jag skickar en varm, fet cyberkram till dig. Puss Lena
Tack Lena. Jag saknar dig. Knät får jag sätta en kula i ;-) Puss.
Skicka en kommentar