Det finns naturligtvis undantag och vi tacksamma för vänner som förbarmat sig genom åren; Charlotte, Agnes, Mia W m fl.
Minns en Midsommar när vi bodde i vår lilla lägenhet utan utsikt mitt i Stockholm. Vi tog jeepen och ville leta upp någon mysig krog i skärgården, men ALLT var stängt. Det slutade med att vi köpte sill och papperstallrikar på Ica och for upp på en höjd för att se ut över havet.
Enda kruxet var att det regnade så förfärligt, vilket vore okej om inte vår taklucka pajade... vilket resulterade i att vi satt inne i bilen och käkade - under varsitt paraply! Det droppade en hel del från det trasiga biltaket. Max hade regnställ och fattade inte vad vi höll på med. Typ så minns jag Midsommar.
Det är märkligt nog först när vi flyttat till Barcelona som vi börjat få styr på denna dag; poolparty hos Lena & Marcelo eller dans runt stången hos Malin & Henrik.
Detta år ska vi äta sill och dricka snaps (& Cava) på en takterrass i Borne.
Hoppas ni kära bloggläsare har bättre erfarenheter än mig av denna svenskaste av högtidsdagar och även i år får en idyllig Midsommarafton. Puss.
View Maria Agrell's profile
4 kommentarer:
Ha ha. :) Det var en fin historia. Jag har mest märkliga midsommrar bakom mig också. Har oftast blivit i tält i Sarek, på restaurang i Paris, stranden i Cannes, ett isflak strax syd om nordpolen, hotell i Hong Kong, ensam hemma eller så... Den där svenska midsommaridyllen man ser på TV har det blivit några få gånger. I år blev det så. Väldigt fint. Men allt handlar om sällskapet, och sig själv har man ju alltid i släptåg hur man än gör.
/fred
De senaste 7 åren har jag suttit själv med en ångest,som BARA kan framkallas i Sverige :(
Här bjuder man inte in nykomlngar någonstans på någonting ÖVERHUVUDTAGET...icy Swedes.
Give them some booze and fuck the whole world is their oyster!!
In a negative way!
Come on Swedes make an effort.
You have everyhting but not the ability to be humble
to "strangers".....
Fred: Låter som du inte heller har några årliga traditioner denna dag. Dina midsomrar känns betydligt mer intressanta än att hoppa runt samma stång år efter år. Jag tror jag fortsätter min bana med olika vänner och olika platser och olika aktiviteter jag också!
Anonym: Fy fan, vad tråkigt. Men jag kan förstå det, just på Midsommar är folk helt hysteriska i Sverige. Bara den närmaste familjen och kompisar man umgåtts med i 100 år är välkomna denna dag.
Fast det är svårt även för de flesta svenskar att lära känna nya vänner faktiskt. I skolan och fram till universitet och första jobbet möjligtvis läggs vänskapsbanden upp för resten av livet. Sedan kan man också bli kompis med vänners vänner på en fest om man tar tag i tillfället ordentligt. Jag brukar bjuda hem folk jag gillar på middag typ direkt; veckan därpå. Jag kan inte få nog av nya intressanta hjärnor/hjärtan och vill aldrig någonsin sluta bygga vänskapsband. Det är min livsnerv.
Svenska storhelger, hur fina de än är, är också väldigt exkluderande. Min mamma arbetar med hemtjänsten och besöker ensamma äldre varje dag. Hon har berättat mycket. Senast nu på midsommarafton besökte hon 3-4 äldre damer som satt ensamma i sina små lägenheter i en stockholmsförort. Inga barn eller släktingar som hörde av sig.
Självvald ensamhet är det bästa jag vet, men motsatsen det värsta. Det är en stor skillnad mellan att vara "alone" och att vara "lonely".
Det finns nog inga tillfällen så många människor är så ensamma som under jul, nyår och midsommar. Det gör ont i hjärtat att höra vad anonym skriver.
Jag älskar att bjuda in nya människor till fest, och väldigt gärna från andra länder och kulturer. Men så är jag nog ganska osvensk (hemskt ord).
Som du Maria skrev, hos "oss svenskar" byggs banden för livet upp fram till 20-25-årsåldern. Då har de flesta de vänner de sedan har för resten av livet. Och de enda nya som släpps in är nya pojk/flickvänner.
Skicka en kommentar