Morgonens bästa.

Tack för att du delar med dig Fredrik och för att jag får citera dig... smiley. Vilken otrolig upplevelse. Vilket närhet. Vilken kyla!?! Jag vill höra mer när vi ses!!  Urklipp ur den del av ditt fina mail som berättar om det fantastiska Mötet:

Jag jobbar just nu med ett projekt om späckhuggare uppe i nordnorge (utanför Narvik - Lofoten, Storfjord, Tysfjord). De kommer in där varje höst i nov-dec i hundratal följandes fiskstim. Späckhuggaren är havets motsvarighet till isbjörnen - på toppen av näringskedjan. Har varit där uppe ett par gånger förut, men först nu börjar arbetet funka och man lär sig hur de reagerar på ens eget agerande.

Det är fantastiskt vackert där uppe nu. Vi åker ut med en liten gummibåt varje dag och jobbar 12-14 timmar i sträck. Mest blir det att man letar upp en grupp som är samarbetsvillig. Hälften av tiden i vattnet när man snorklar (dykutrustning och bubblor stör dem) och hälften av tiden i båten.

Men det är en oerhört spännande process att möta och över tid lära känna en varelse som den här. Jag har ju jobbat med isbjörn länge. Men detta är något helt annat. Jag är övertygad om att späckhuggaren har en bra mycket större intelligens än oss människor, men kanske på ett annat plan, på ett annat sätt. Förra veckan dök jag ned från vår båt, vi hade ett dussin djur runt den. Och från djupet, från kanske 60-70 meter, kommer en mamma med sin kalv, sakta, sakta upp mot mig. Med kalven hela tiden vid sin sida har hon hela tiden blicken på mig. Ögonkontakt. Jag håller mig blickstilla. Hon kommer upp till mig och knuffar försiktigt till min kamera med sin nos innan hon glider vidare med kalven precis vid sin sida.

Det här rovdjuret som jagar vithaj och blåval, som inte har några fiender, väljer att säga "hej".