Knåda tack.

Det viktigaste numret i min mobil har jag INTE lyckats hitta igen. Min man raggade upp henne på stranden och de senaste fyra åren kommer hon hem till oss oftast samma dag som jag ringer. Min kinesiska massör är det lyxigaste som finns i mitt liv.

Efter allt kånkande har jag så fruktansvärt ont i ryggen. Har jag gett numret till någon annan? Minns inte. Måste fråga runt. Eller leta reda på henne på stranden i sommar igen.

Låt mig presentera Dani.

När maken är på jobbet kommer Dani hem till huset vissa dagar.

Dani hittade jag när jag tömde brevlådan på gammal post. Han hade lagt dit en reklamlapp om allt han kunde ställa upp på. Praktiskt för fruar med makar som reser mycket.

Dani har målat hela huset på insidan. Och nu ska han tvätta plattor, cementera hål och måla nedre delen av husväggen. Kanske kan han fixa trädgård också. Då har jag funnit mig själv en all-around-handyman. Bra.

Och så fick jag min tes bevisad ännu en gång. Man kan lita på folk!

Internt.

Efter din rara kommentar tidigare Malin C... så undrade jag om du plockade upp en nyhet från min blogg idag tro? Eller var det jag som hakade på dig?

Hus-hjälte-varning.

Idag har jag fixat så att gas, varmvatten, hemtelefon, Internet, spisen och kabel-teve fungerar här hemma samt väglett killar som lagt cement på hål i ytterväggen. Totalt 6 personer har varit här och meckat. Imorgon får vi kanske värme också.

Personligen har jag packat upp 1 kartong. Återstår 69.

Gästrummet.

Å ute regnar det.

Hus är kul. Det är ungefär lika kallt ute som inne. Stengolv. Stenväggar. Flyttar runt de lösa elementen beroende på vilket rum jag och barnen befinner oss i. Vågar inte elda i brasan själv. Inväntar man som kan komma till undsättning.

Hej Sant Just.

Nästa projekt.

Nu är nerpackningen avklarad. Och flyttningen av sakerna. Och urstädning av våningen. Ska lämna tillbaka nyckeln. Nu återstår bara uppackningen. 70 fulla kartonger tar plats. Poc a poc.

Vi säger farväl till våningen...

30 januari 2011.  HEJ DÅ. 

Det finns inte varmvatten i huset ännu. Ungarna är lortiga efter en helg utan dusch. Söndag kväll åker vi till våningen för att njuta varma strålar och ta farväl av vårt hem. Max har bott mer än hälften av sitt liv här och det är Teds enda hem.

Vi hade tagit med täcken och kuddar för att barnen skulle ha någonstans att vila, medan vi packar ihop det sista och skruvar ner den röda spotlighten som brukar få discobollen att gnistra i rött.

Ungarna somnar direkt efter sitt bad. Mitt på golvet.

Tack C/ Selva de Mar 18 för 6 fina år.

Samtidigt i Göteborg.

Min far är Gud i köket. Jag har blivit bortskämd med god mat under hela min uppväxt. I helgen hälsade pappa på broder Mats i Göteborg och på Facebook ser jag tonfiskfilén stå på bordet. Hur kunde jag som älskar mat, INTE lära mig ett dugg om hur man skapar i köket?

P.S. Brorsan har dukat. Hans matkunskapsnivå ligger om möjligt ännu lite lägre än min. Notera bestickens placering.

Köket i huset.

Campingköket står till vänster om spisen. Där har vi lagat maten i helgen. Förhoppningsvis får vi gas idag, så vi kan duscha och laga mat som normala människor.

Lördag kl. 18.00

Fredag kl. 18.00

Just nu.

Allt är på något sätt ändå som vanligt. Fru Agrell sitter här vid sin Mac och en kaffe på ett café med internetuppkoppling.

Vårt fd. kök.

Söndag kl. 22.00.

Lördag kl. 23.00

Så här snabbt vill jag kunna tänka!

Idag är jag grymt imponerad av Johan Holmgren, Claudia Alvear Bello, Anders Hallsten, Molly Dahlen och Alexander Van Riesen. Vilka sjukt kvicktänkta entreprenörer. Läs detta och spana in www.uscados.com.

Hem ljuva hem ska få pryda en annan dörr nu.

14 timmar senare...

Nu är jag äntligen klar med åtminstone detta rum. Imorgon kommer Ali och hämtar skrivbord, stol, skrivare och tavlor samt alla kartonger i vardagsrummet.

Tid för mig att köra genom Barcelona natten till huset på andra sidan stan.

Tar med Nespressomaskinen i bilen. Imorgon bitti kaffe på altanen. Verandan. Uteplatsen. Eller vad man nu säger när man bor i hus.

Rollerna.

Jo, men nu vet jag varför jag packar klockan tre på natten, medan min man sover. Vi har olika egenskaper. Jag har världens längsta startsträcka. Gruvar mig. Gråter. Nojar. Men när min motor väl börjat snurra, så kan jag gå i en evighet. Gäller jobb. Gäller projekt. Gäller relationer. Jag bara matar på. Lägger in nästa växel.

Min man däremot kickar igång sig lätt som en plätt. Titta Maria, jag var på Bauhaus och köpte cementklumpar. Nu bygger vi grill. Spelar ingen roll att vi inte ens bor där ännu. Snabbt går det. Däremot är han inte lika uthållig. Han tröttnar. Vill ha nya utmaningar. Tittar framåt.

Han är startaigångare. Jag är avslutare.

Min favoritmatta som farmor virkat.

Snart snart snart.

Nu när det är mitt i natten vågar tant-Maria inte gå ut till återvinningsstationen på andra sidan gatan... hrm, nu vet jag inte hur jag ska bli av med skräpet. Maken ligger hemma i huset och sover. Förstår inte riktigt hur arbetsfördelningen kunde bli på det här sättet... Nu är det bara ett skåp kvar. Heja heja.

Kanske borde diska upp efter lunchen.

Jag fiskade inte... men nu vill jag pussa på er!

P.S.

Jag har full förståelse om ni slutar följa min blogg. Nöjesnivån är icke Kebnekaises topp. Inser själv att jag knappt når blåbärsrishöjd på den skalan.

Och tiden den bara går och går...

Funderar på att sänka ribban. Så här mot slutet. Har gått iväg med kubikmeter till återvinning och sopor. Fast fortfarande är det rätt kaotiskt här hemma. Åtta halvfulla kartonger enligt sorteringsordning: 1) Barnen 2) Köket 3) Fotografering 4) Kläder 5) Böcker 6) Henriks prylar 7) Allt möjligt. 8) Viktiga lådan.

Förutom de 50 kartonger vi släpade till huset igår.

Ribban.

Har precis testat ungarnas samtliga pennor och slängt de som inte funkar, vässat blyertspennorna och lagt i olika pennfack beroende på sort. Några hundra stycken. Det tog en timme.

Just nu.

En fin rosa låda till NOSTALGI. Barnens teckningar och berättelser. Pressklipp. Brev. Foton.

Ge mig fler dagar som denna.

Helskotta vad skönt det är att rensa. Love it. Känner mig friare. Borde flytta oftare.

Rensningen.

På mitt skrivbord står nu alla de visitkort jag har någonsin fått och sparat. Det är en rad på 30 cm. Flera hundra kort. Ingen aning hur många. Vad skulle hända om jag slängde samtliga. Rakt av. Jag ringer ju ändå bara folk som ligger inlagda i mobilen.

Nu får vi se om himlen ramlar ner...

Alla omaka strumpor. Slängda. Alla sladdar jag inte vet var de hör hemma. Slängda. Samtliga bruksanvisningar. Slängda.

Jag fortsätter korståget mot saker jag varken älskar eller använder.

Nu vid halvsex äter jag dagens första måltid.

La en köttbit på terrassen för att den skulle hålla sig kall över natten innan jag åkte till huset igår. Däremot hittar jag ingen tallrik idag, så jag får äta direkt ur stekpannan som jag också hade lämnat kvar.

Strategi.

Efter efterlängtad varm dusch... Snabbt beat med Petter på Spotify. Choklad och kaffe i strupen. (Nespresso maskinen har jag lämnat kvar. Yes.) Tre olika hörn med sopkorg i det ena, återvinnings-Dramaten-väska i det andra för papper och plast och en flyttkartong i det tredje för det som ska till huset. Viktiga små grejer till handväskan. Nu kör vi.

Petter – Baksmälla

Apropå ljust och fräscht.

Ali och hans kompisar körde tre fullpackade vändor med flyttlastbilen igår; tvättmaskin, diskmaskin, 50  proppfulla flyttkartonger, blommor, bord, kläder, soffa, fåtöljer, mattor, kylskåp, garderober, skåp etc. Jag packade som en gnu mellan vändorna och försökte frenetiskt hinna torka rent allting innan det åkte iväg, med priset att mina händer är alldeles nariga idag. Kvar i lägenheten nu är mitt skrivbord, stol, teve, stereo, tavlor och sjukt mycket småkrafs kvar att sortera, rensa, slänga och packa ner samt halva källarförrådet... Så här ser det ut i ena rummet just nu. På måndag ska allt vara röjt. Idag är det min dag att fixa. Var börjar jag... ?

Ljust och fräscht.

Igår var det premiär av Schyfferts och Lindströms show på Berns. Många av mina vänner var där och via allas FB statusupdates  kan jag se att kvällen varit toppen. I mitten av april blir det min tur att åka till Stockholm, träffa Lovisa (som flyger dit från Trondheim) och se föreställningen riktad till medelklassen innanför tullarna - och till oss svenskar i Barcelonas förort som inte ens påbörjat en klassisk bostadskarriär.

Aldrig ett förstahandskontrakt. Aldrig en renovering. Och absolut inget eget köpt boende. Det straffar sig sen när vi är 50 och bara har råd med en studentbostad som vårt första egna boende eftersom vi missat prisstegringen helt å hållet. Men det struntar jag i just idag. Är så nöjd med huset där vi kan bo hur länge vi vill. Helt utan bostadslån.

Uppdatering. Bra recensioner. Kul.

Fågelkvitter.

Ligger i min säng. Har precis vaknat i huset med varma sockor och två täcken. Det finns ännu ingen värme i huset, inte heller varmvatten eller gas till spisen så att vi kan laga mat.

Det står kartonger överallt och i lägenheten är det också kaos. Jag ska dit och rensa samt packa de sista kartongerna idag. Min rygg värker och händerna är såriga efter gårdagens slit.

Jag hör spraket när grabbarna eldar i öppna spisen och Henrik lagar välling på campingköket vi tagit med. Igår kväll blev vi inbjudna till våra nya katalanska grannar på middag. Häpp. De hade också bakat en välkomsttårta. Jag har väl aldrig varit med om maken. Vansinnigt trevligt. De kan inte engelska så vi tränar spanskan.

Deras 10-åriga son Eric knackade på dörren när jag skrev förra meningen och tog med Max för att gå och köpa frukostbröd på bageriet som ligger på vår gata. Småbröderna Ted och Didac har också funnit varandra.

Det är konstigt det här med livet. Mitt i ett kaos finns glimtar av lycka som kanske till och med känns mer verkliga än när allt bara är "glassigt" och livet rullar på.

God natt.

Nu orkar jag inte mer. Det får bli som det blir med resten...

Midnattsallad med frästa kycklinglår.

Nattugglar.

Nu har jag packat 25 kartonger. Maken ungefär lika många. Hör att det sprätter på plattan. Snart supé.

Mamma Sofia kan vara stolt.

Vad fint och klokt Björk skriver. Lill-Mymlan...

Avundsjuk på min bättre hälft.

Min man gick precis ner i gymmet.... för att få energi att orka packa hela natten. För fem timmar sedan kom han hem från läkarstämman i Danmark där han byggt monter och sedan haft möten med folk från morgon till kväll i flera dagar. Jag fattar inte var han får sitt sjätte växel ifrån. Kanske just för att han tränar nästan varje dag. Min nedriga 6 veckors förkylning har gjort att jag totalt tappat greppet om min boxning. Nästa vecka då jäklar ska jag sätta igång igen!

Bra!

Martha Wainwright – Bleeding All Over

Det finns alltid någonting att oroa sig för om man är lagd åt det hållet.

Det ska visst regna imorgon, så mina kära älskade saker som ska ligga i papperskartonger kommer säkert att blötas ner och mögla till sig innan det hamnar i huset...

Packa hela natten lång... tralalalala.

Numrerar kartongerna och skriver ner innehållet för respektive nummer i Word. Måste komma ihåg att printa lappen innan jag packar ner skrivaren...

Mitt stora skåp är på väg att bli helt tomt. Barnens också. Maken har lagt ner alla kryddor, vin och mjöl. Nu är det plastbyttornas tur.

Har laddat upp inför natten med choklad, fet entrecôte och coca cola.

Nu kör vi tills vi däckar. Klockan 8.00 kommer flyttgubbarna tillbaka för att packa lastbilen. Heja heja.

P.S. Vet ni vad jag hittade? Jo, en printad kontaktlista med en massa telefonnummer. Till alla människor jag kände 2005. Fast kanske någon bytt nummer. Eller har ingen av dem skaffat iPhone...? Viber listan uppdaterades nämligen icke. Fortfarande bara 15 kontakter där.

Sweet Memories.

När jag och min man träffades fanns varken mess eller mail... 

Hittade en låda med Henriks gamla kärleksbrev. Läste högt för honom nu när han kom hem. Han påstår att hans unga jag var en tönt. Hallå, skriva så där långa brev till en brud... vad höll jag på med? Mycket rara brev. Ska läsa dem framför brasan i huset och påminna min man om hur sprudlande kär han en gång var... och så får han ta fram högen från mig i gömmorna. De unga tu. Då allt var rosenrött.

Måste försöka väcka tillbaka romantiken i vardagen.

Min gästbok från Adelaide.

Det här är första uppslaget i min gästbok jag hade i Australien. Jag och Rebecca skulle ha 18-års fest tillsammans och jag hade klistrat in inbjudan på första sidan tillsammans med en bild på oss. Gästerna började skriva på nästa uppslag.

Jag vill bevara viktiga människor och möten. Gästbok är ett av många sätt att minnas.

P.S. Jag gick upp 10 kilo på mitt år down under, men märkte det inte själv. Fast jag kan se nu efteråt att kinderna var lite rundare än vanligt.

I gömmorna.

Hittar ett klipp i en av mina dagböcker från tiden när jag hade Max i magen och nojade över att om jag skulle klara av att bli mamma...

Nuet är nyckeln. Är vi bara just här just nu så har vi ofta inga bekymmer. Det är när vi tänker på det som varit eller på det som ska komma som vi oroar oss. Många lever dessutom i ett motstånd, man önskar att livet var på ett annat sätt än det faktiskt är.

- Släpp motståndet. Låt saker och ting vara som de är. Det är vägen till ett inre lugn.

Fast det man vill förändra ska man förstås göra något åt!

Status.

Nu är böcker och pärmar nedpackade. 5 kartonger. Toppat med filtar. Nu kör vi kläder en stund.

Mitt "glammiga" förflutna.

Jo men visst har jag varit omslagsflicka... Vad sägs om hotshot magasinen Platsjournalen och Skolvärlden. Wow liksom.

Det tar en evighet att packa, för att jag måste kolla igenom allt också.

Den här lappen har jag sparat. Men vem är Victor? Jag känner ingen Victor. Tror jag. Och vilket möte pratar han om? Har absolut ingen aning. Fast det var roligt att höra.

Att flytta är att se framåt och ta nästa steg, medan packningen i sig är en resa i det förflutna. Man hittar saker från en annan tid. Det svåra är att bara rafsa vidare och inte fastna. Jag är på tok för nostalgiskt för att vara effektiv.

Vad har jag hjärta att slänga? Det här?

För att stå ut.

2 kartonger. 1 blogginlägg. 2 kartonger. Å choklad på det.

Liten flicka.

Idag vill jag bli räddad.

Om han bara hade anat...

Några tips?

Letar bra packningsmusik. Börjar med Dolly Parton – 9 To 5.

Fail.

Ali som jag fått rekommenderad kom precis. Med sina två polare från Algeriet. Ingen pratade engelska. Jag fick panik när ingen av de tre visste hur man viker ihop en flyttkartong... så jag fick hjälpa dem. När de började plocka ner mina barns kläder i lådan hux som flux så skrek mitt inre. Nej, för helvete. Rör inget. Så nu har de gått. Jag klarar det inte. Måste packa själv. Imorgon kommer de och bär. Nu måste jag sätta fart. Om du bor i Barcelona... kom gärna och hjälp till.

P.S. Henrik kom hem ASAP!!!!!!

Dagens nyvakna småskraja jag.

KBT med flyttgubbstaxa.

Idag är jag icke kaxig. Nervös som attan. Klockan 10.00 kommer de två spanska flyttgubbarna som ska packa ner mitt hem. Hur ska jag kunna få någon struktur på kartongerna? Och jag som är kontrollfreak när det gäller mina saker. Vet normalt EXAKT var alla mina saker finns. Och Max saker. Och Teds saker. Och maken blir skitstressad om JAG inte vet var HANS nycklar, mobil eller plånbok är... Ni förstår ju min roll i denna familj.

Idag ska jag alltså släppa taget. Låta sakerna leva sitt eget liv. Helt utan min kontroll. Just nu ligger Max tandborste i köket. Borde jag lägga den i badrummet så att den inte hamnar bland kastrullerna? Eller hur gör man? Bara för att jag vet exakt var allt finns betyder det inte att allt ligger på rätt plats. Det är oftast rätt ordentligt rörigt här hemma. Jag har varken städnoja eller ordningsmani.

Jag får se denna dag som hard-core-KBT. Utsätta sig för det svåra för att inse att det svåra inte är så svårt och därmed bli en mer komplett människa. Min teori är att jag tar makten över tingen genom att göra precis tvärtom: Släppa kontrollen och bli fri.

Arvodet till flyttgubbarna är dessutom lägre än en vanlig terapeuts. Bara en sån sak. Jag går med vinst livsekonomiskt på att anlita flyttfirma. Får bärhjälp på köpet kan man säga.

Ni märker ju själva. Jag sitter här och nojar istället för att packa ner pass, trosor och tandborste i handväskan. Måste rädda det viktigaste undan oömma händer.

Hjälp.

Sakerna.

Jag är ett djur.

Hormonerna.... Ägglossning =  hångelsugen. Slår aldrig fel. Man skulle kunna skriva en biologibok med min kropp som exempel. PMS fly förbannad varje månad. Trött, deppig och fulkänsla en vecka senare. Kär, pilsk och snyggkänsla ytterligare en vecka senare. Därefter "normal" någon vecka, innan jag blir fly förbannad igen. Just nu skulle jag behöva en ståtlig karl här hemma.

Mitt nya stammiscafé.

I valet och kvalet.

Sortera eller sova tidigt? Sortera eller sova tidigt? Sortera eller sova tidigt? Jag är så makalöst sliten och ryggen värker efter dagens kånkande. Nä, jag orkar inte vara duktig ikväll. Jag packar ner mina viktiga prylar i en resväska imorgon bitti så blundar jag resten av dagen och låter gubbarna härja fritt. Om några månader får jag väl koll på mina saker igen... till dess kartongliv.

Dagens herre.

Välkammad. Utan ben.

Sorteringskväll.

Jag blir lätt handlingsförlamad av stress inför flytten, så att jag inte gör någonting alls. Förnekar. Flyr. Gör annat. Fast imorgon finns ingen återvändo. Då kommer 2 herrar som ska packa ner hela hemmet i kartonger. Har aldrig haft flytthjälp tidigare. Nu ikväll måste jag fundera på exakt vad jag ska "rädda". T.ex. passen borde jag lägga på ett säkert ställe så att de inte hamnar längst ner i en kartong jag inte vet var den står. Inloggningsdosan till SEB borde jag också ta hand om. Samt necessär och några trosor att byta om med.

Vad mer? Några tallrikar kanske.

Måste sortera skrivbordet också. Räkningarna hamnar i handväskan. Modemet också.

Motar paniken med bloggande. Min favoritflyktaktivitet.

Det viktigaste först.

Idag har jag kört till huset med samtliga fotoalbum och keramikflickan som min mamma skapat. Detta står nu fint i klädkammaren. Vill icke att flyttgubbarna ska packa dessa ömma ting.

Min telefonbok är snart intakt igen.

Nu har jag fått tillbaka Ikers nummer. Bra. Då kan jag messa och heja inför semifinalen mot Danmark på fredag. Fast då är vi visst utan teve. Å nej.

Jag gillar saluhallen som också ligger på vår gata Carrer Bonavista.

Min dag.

Jag har skurat golvet efter målarna i huset idag. Det finns fortfarande varken varmvatten, lampor eller värme och spisen går icke att använda för gasen är ännu inte installerad. På fredag kör flyttlasset todos. Inklusive kylskåpet. Vi går en intressant helg till mötes...

Käkade paj till lunch på min nya gata i Sant Just.

Solsidan IRL.

Ni som följer min blogg vet att när jag är hemma i Stockholm brukar jag ofta bo hemma hos mina kompisar på Solsidan. Hemma hos den familj som vi semestrar med nere i Alicante på sommaren. Och nu den familj som ska skilja sig. För den nyfikna - här är deras hus som härmed är till salu. Sorgligt.

Fast frun har redan köpt ett annat hus. Och mannen också. Några kvarter bort. Båda två. Varsitt hus. Likadana hus. På samma gata.

Jag är en sucker för goda nyheter om kärlek.

¡Hola! är dagens kurslitteratur i spanska... vill gotta mig i mitt favoritkändispars babylycka.

Bebisen föddes igår. Tisdagen den 25 januari i LA. Idag, mindre än 24 timmar senare, var bilderna från BB på omslaget till tidningen ¡Hola! på min bensinmack. Här i Barcelona. Det gick snabbt...

Köpte den färska glossiga och tog en kvart vid havet. 10 sidor kärlek. Blir alldeles varm. Det här är bra skvaller.

Jag föll för Penelope och Javier i den sexiga rullen Jamón, Jamón. Och nu är de familj. Hipp hipp för deras lilla son.

Bästa skyltfönstret i Barcelona.

Ikväll kl. 19.30 koras vinnaren av Barcelonas bästa skylt-fönster. Håller tummarna för Lisa Wixell som har nått topp 5 - so far...

Bekräftelse i min lilla värld.

Blir glad att en riktig fotograf som Jonas Elmqvist valt flera av mina bilder som sina favoriter på Flickr.

Hipstamatic är min nya favoritleksak.

Älskar min Mr 4.

Tänka sig att den lilla gluggen återger så sköna färger.

Gillar mina gamla kvarter.

Blir helt kär i så här fina väggar.

Tänkte att jag skulle bli pigg...

Har druckit på tok för mycket kaffe idag. Är helt skakig.

Horor.

När jag tog bilen till Castelldefels för att hämta flyttkartonger hos en vän så åkte jag som vanligt förbi hororna på väg C31. Idag såg jag 7 tjejer. Och en torsk som precis stannat. Han såg tjock, gammal och äcklig ut. Tänkte att en dag skulle jag vilja stanna med min kamera och dokumentera. Hallickarna är lite läskiga bara. Carin har skrivit bra om prostitutionen i södra Spanien.

..."en tredjedel av de spanska männen uppges någon gång ha varit med en prostituerad."

" Kunderna är män mellan 18 och 75 år. Det kommer alla sorter. Fula och tjocka som har svårt att hitta en tjej. Företagare som föredrar bordellen framför en klubb där det inte är samma diskretion. På helgen kommer ungdomarna. På dagen de gifta männen.

Bland kunderna finns läkare, poliser, präster, advokater. De gifta männen söker sig till bordellen för att de har äktenskapsproblem eller är översexuella. En del älskar sin fru och sin familj och skulle aldrig lämna dem. De vill upprätthålla fasaden. I det katolska Spanien är det värre att separera än att bedra sin fru."

Läs mer.

Dagens fina kaffe med främlingar.

När min yngsta son går sin timme hos logopeden varje vecka brukar jag ta en kaffe här. Bland alla äldre herrar. Första gången plåtade jag. Andra gången frågade herrarna om de inte kunde få se bilderna. Idag hade jag printat stora bilder och gav dem. De blev stolta och blyga.

Mitt i processen.

Sagt upp hyreskontrakt med hjälp av jurist utan att få bekräftelse av värden. Check. Avbeställa/beställa bredband, telefon och TV. Check. Avbeställa vatten. Check. Beställa el. Check. Avbeställa skolbuss. Check. Avbeställa/beställa hemförsäkring. Check. Beställa after school activities. Check. Fixa målare. Check. Beställa parkeringsplats vid kontor. Check. Beställa flyttfirma. Check.

Jorasåatt. Det rullar.

Left to do. 
Sortera och rensa bland kläder och dokument. Fixa fler kartonger. Packa kartonger. Beställa gas. Avbeställa el. Köpa brevlåda. Begära adressändring. Och så vidare.

Nattinatti.

Tuffa dagar att vänta.

Nu flyger maken iväg igen. Någon viktig jobbgrej i norr. Tillbaka på fredag då flyttgubbarna kommer och hämtar allt. Hemmet är ett kaos. Ungarna är rätt vilda av flyttprocessen. Det är mycket på mitt arbete. Jag tror jag måste bita ihop nu. Ordentligt. Sortera. Packa. Fokusera.

Handboll.

Kul att Spanien gått vidare, men hoppas inte att de möter Sverige i semi. Jag vill se dessa två lag i final. Min granne Iker messade när han landat i Sverige och jag vill gärna att han får guld eller silver, så att jag får känna på en VM-medalj när han kommer hem igen. Fast Ikers telefonnummer försvann när min mobil kraschade. Icke sparat någonstans. Och jag hinner flytta innan han kommer hem igen. Vi brukar ofta ses spontant på det lokala fiket. Nu kanske vi aldrig ses något mer. Om han nu inte skulle messa mig igen. Rent generellt är det rätt många nummer till snälla söta pojkar som försvann när min iPhone dog. Det är nog Gud som kommunicerar med mig.

Så det var därför jag gömt klänningen längst in i skåpet... för att förtränga..

Där i Stockholm.

Jag blev inbjuden (tack) till genrepet av pjäsen Riktiga Män på Maximteatern, men eftersom vi flyttfixar här i Barcelona kan jag tyvärr inte gå. Jag skrev istället upp mina teaterförtjusta svärföräldrar (som båda två hör och häpna har spelat en säsong på Dramatens scen!) samt mina kompisar Pelle, Cecilia, Gabriel, Staffan, Lars, Agnes, Jacob och Sara på gästlistan. Hoppas att det blir en kul kväll vid Karlaplan.

Förmiddagens tår i ögat.

Åh, vad jag gillar.

Fortsätter barndomsnostalgin.

Roger Whittaker – Hello Good Morning Happy Day

Nope, inga politiska proggsånger på 70-talet hemma hos oss. Hippiesvängen kom aldrig så långt norrut... Easy Listening, Kenny Rogers, Boney M, Dolly Parton och Abba. Min era med "riktigt" 70-tals gung kom på 90-talet då jag hängde på Roskilde i batik. Grunge var grejen och The Doors, Bob Dylan, Van Morrison, Santana, Janis Joplin och Creedence Clearwater Revivial var några av mina favoriter.

Garderobsrensning.

Rensar i garderoben. Provar kläder jag inte sett på 5 år. Som denna dress jag köpte en gång i Miami innan barnen var födda. Förenar nytta med nöje. Passar på att testa Hipstamatic på min iPhone också. Sist av alla.

Musik vi brukar spela på LP hemma hos mamma.

Roger Whittaker – New World In The Morning

När jag var ett litet barn.

Härnösand 1971.

Pappa Tomas, farfar Helmer, mamma Zanny, farmor Gertrud och jag. Farfar föddes på 1800-talet och var över 50 år när pappa föddes. Farmor hade fyllt 40. Det var ovanligt på den tiden.

Visst är jag rätt lik min mamma? På utsidan. På insidan är jag farmor.

När farmor och farfar levde bodde vi i ett hus på deras gård om somrarna. I Lillstugan. Minns det i rosenrött. Äppelträd, krusbärsbuskar, svarta vinbär, jordgubbar i långa rader, röda vinbär och hallonhäck intill farfars vedbon där han brukade hänga när han ville vara själv. Vi ungar lekte i trädgården från morgon till kväll. Farmor hammock var en favorit.

Farfar lärde mig att tillverka egna fiskeflugor av exotiska fågelfjädrar och rött lim medan farmor tog mig upp på övervåningen och visade hur man virkar och stickar.

De var mina idoler. Farfar var norrlandsmästare i boxning, omskriven fiskare och stod på händerna på taket på sin 70 års dag; en riktig karlakarl fast det var farmor som bestämde det mesta. Hon var släktens sociala nav.

1.

Hej. Mitt första blogginlägg från Mr 4. Början på något nytt.

Somnar till Tove.

Tove Styrke – High And Low

Nja.

Maken sa något om att han skulle låna min Mr 4. Hrm. Som att låna ut en del av sin kropp en dag.

Show.

Nu har jag shoppat biljetter för att titta på dessa herrar.

Tydligen en bra fest...

Facebook håller frugan uppdaterad.

När man varit gift ett tag.

Maken är på fest ikväll. Värden messade mig och sa att det är sjukt mycket snygga brudar. Bra! Hoppas någon söt sak stöter på min man. Då kommer han hem glad och pigg med energi att sortera verktygsskåpet imorgon.

Jag förstår mig inte riktigt på det där med svartsjuka. Jag vet att han älskar mig och jag älskar honom. Då vill man ju den andra människan allt gott. Självklart vill jag unna honom att bli uppvaktad för det tycker jag själv om.

Om utifall det kommer en hemsk dag och han blir kär i någon annan och vill lämna mig... ja då, blir det väl så. Jag vill ju bli älskad för att han väljer just mig, för att jag är jag och inte för att det finns brist på alternativ. Man kan aldrig kontrollera någon annan. Jag tror på att om man låter det vackra flyga fritt så kommer det tillbaka. Om det är rätt.

Min man och jag har gjort slut två gånger på 18 år. Uppehåll nästan ett halvår varje gång. Första gången reste jag till Australien och levde rullan medan han tillbringade vintern med minus 25 grader i Umeå. Det var lite orättvist. Andra gången hade han flyttat till Göteborg, läste till läkare och drev nattklubb en gång i månaden, medan jag trälade med en never ending C-uppsats i ett skyffe på Kungsholmen. Då var jag inte lika kaxig. Bönade och bad om att han skulle ta mig tillbaka. Sedan dess har det varit vi. Även när vi bodde i olika städer. Han i Göteborg. Jag i Stockholm. I 4 år levde vi så. Träffades var 3:e helg. Och höll ihop.

Andra kvinnor har aldrig skrämt mig. Döden däremot. För den är jag livrädd. Det är det enda som är riktigt farligt. Det får aldrig hända mina älskade något.

Pendlingen.

Från att ha cyklat till jobbet på 10 minuter längs Medelhavet blir det buss i en timme genom hela stan framöver. Men maken får sitt hus. Och storebror slipper skolbuss 3 timmar om dagen. Nu kan vi gå till Max skola. Bara att bita ihop.

Rensar i röran.

Diskmaskinsreparatören hittade en glasbit i något rör. Då gällde inte garantin för felet var självförvållat... Jag funderade på om jag skulle våpa mig lite, men man kan ju inte hora för en diskmaskin. Nån måtta får det vara. Testade att bråka istället. Det gick icke. Bara att pröjsa.

Idag har jag rensat barnens garderob. Tvingat dem att prova kläder halva dagen. Fick muta med Wii. Nu så. 4 kassar till motsvarande Myrorna med urväxta kläder och en annan påse till en kompis barn. En sjätte till vinden (som vi inte har) med storebrors kläder som lillen ska få när han blir större. Alla kläder i rätt storlek är nu fint vikta i raka högar. Lätt att lägga i kartong.

Denna nyvunna präktighet gör mig gott. Ont i ryggen och knäna, men man känner sig så sjukt nöjd av att rensa. Nu är det bara resten av hemmet kvar... Mina kläder får sig en omgång imorgon. Ska vara hård. Allt jag inte älskar eller använder åker.

Borde sälja trosor jag tröttnat på via Blocket, för hur källsorterar man tyg? Tydligen en bra second hand marknad. Snuskgubbar gillar sånt. Men nä, det får bli anständighet före miljötänk i just detta fall.

Makens prio 1 i nya huset.

Jag ställer inga frågor. Ger inga kommentarer. Men ärligt talat, till er kan jag ju prata öppet.... vad är det för fel på Weber?

Gammal goding.

Massive Attack – Unfinished Sympathy

To be cont.

I den där högen lägger jag nu också att min tand är trasig igen. Lagningen av lagningen gick sönder. Och lillen trampade i hundbajs på vägen hem från skolan, så jag ställde skorna i trapphuset. Gör rent en annan dag. Men jag har Mr. 4 i alla fall. Ska tafsa på honom och hålla tyst. Eller varför inte på maken himself. Han är hemma nu. Äntligen.

Vackert skört och en smula trasigt Barcelona.

Hundspår.

Reboot.

Nu har jag 32 kontakter i min telefonbok. Tidigare var det ett par hundra. Det kanske var en bra utrensning. Hur många ringer man egentligen nu för tiden?

Och så är det synkat via iTunes med min Adressbok på Mac:en. Efter 15 år och X antal kraschade mobiler har jag kanske lärt mig något.

Uppdatering: Istället för att som tidigare aldrig ta backup på mina telefonummer gör jag det nu var tredje timme. Det kanske är lite väl överdrivet.

Ja, men det var väl själva f-n.

Ytterligare en tråkig nyhet. Riktigt dålig. Tar det aldrig slut? Jag blir så besviken. Men nej nej nej, inte gå mot bitterhethörnet, inte heller hatlådan. Jag vägrar sluta tro på människan! Visst är det väl så ändå, det goda vinner och hut går hem, eller?

Deckarförfattarna verkar vara Visit Swedens ambassadörer här i Spanien.

Hade precis ett möte med banken. Tecknade försäkring för huset. Min bankkontakt som jag känt i 5 år är uppspelt. Hennes man är helt såld på våra svenska deckarförfattare. Slukar Camilla Läckberg och Stieg Larsson och har därför blivit nyfikna på landet i norr, så nu ska de till Stockholm på semester.

Jag skrev ner Sandhamn, Utö och Fjäderholmarna på en lapp och mailade den här länken.

Torsdag.

Fastän jag är knappt sovit något i natt. Fastän diskmaskinen är trasig och jag får handdiska. Fastän jag har ett knöl av flyttnoja inom mig, så är jag så otroligt kär i livet idag. Kraften kommer tillbaka. Glädjen. Jag är så otroligt glad att just jag är jag. Och att det finns så många fina människor i min värld.

Anne-Lie Rydé – Sån't Är Livet

Herr Fyra och jag.

Klockan är tre på natten. Jag har lekt med appar. Min nya herre har redan tagit kommandot över mig. Borde stoppa ner honom i asken igen.

P.S. Mitt i allt tryckande så poppade det upp en chatt. Jag fattade ingenting. Min Skype App. levde av sig själv där på skrivbordet. Och sedan gör jag mitt livs första Skypesamtal via mobilen. Pratade gratis med Karl i London. Coolt.

Dejt med Mr Four.

Idag har min nya kärlek fått följa med mig hela dagen. I sin lilla ask. Vi har gått på café. Det känns som en förälskelse före första hånglet. Jag är lite nervös för att jag ska vara för på när han väl kommer ut ur asken. Att jag bara vill tafsa precis hela tiden. Så jag försöker hålla på mig lite. Verka lite lagom intresserad. Inte alltför upphetsad. Är dock övertygad om att jag kommer att klänga på honom hela tiden när han väl kommer fram. Inte bra. Jag ska kämpa för att inte bli för uppspelt. Han får ligga kvar i asken några dagar till. Jag försöker visa mig oberoende. Tala om vem som bestämmer redan dag ett. Denna relation kommer att bli på mina villkor. Kapish?

Mr Four och jag hamnade visst hemma hos mig...

Jag kunde inte låta bli. Tog med mig Mr Four hem till mig. Släpade med honom. Jag presenterade vårt nya hus och hantverkarna som råkade se oss. Hoppas Mr 4 kommer att trivas. Han fick en puss också. Då blev han helt tyst.

Snart ska jag klä av honom.

För övrigt är 4 mitt turnummer. Vann en hare med detta nummer på Liseberg på 80-talet. Fast 14 är kanske snäppet bättre. Gjorde massor av poäng med nr 14 på basketryggen. Med nr. 4 i handboll satt jag mest på avbytarbänken. När inte stjärnan Norre hade "mitt" nummer. I fotboll däremot var jag, nr. 4, Hudiksvalls tuffaste back.

Nespresso bryggaren var också trasig.

Börjar beta av min fixarlista. Den långa. Nespressomaskinen har också gått sönder. Idag bytte jag ut det trasiga. Själva plastbyttan läcker vatten. 8 Euro för en ny. Bra pris. Skulle jag förstås ha gjort för 6 månader sedan - så att inte träbänken hade blivit fuktskadad. Well.