torsdag 13 januari 2011
Ångesten.
När jag blir stor ska jag bara göra saker. Inte tänka. Inte oroa mig. Inte skjuta upp. Jag tycker det är så jobbigt att packa ihop mina saker i flyttkartonger att jag sorterar och städar som vanligt. Bara det att jobba, lämna, hämta, mata och natta barnen tar all tid. När hinner man flytten? Fast maken hinner. Han har redan packat 12 kartonger. Han bara gör. Helt obekymrat. Jag nojar för mycket. Jag gillar inte kaoset som packningen leder till. Jag vill ha mina saker i mina lådor som vanligt. Oroar mig också för det kalla stengolvet i huset. Måste köpa tofflor.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
View Maria Agrell's profile
5 kommentarer:
Äsch, det är väl lättare för honom att packa, han som drog så mycket för att bo i hus!
Sen tror jag på att tänka i faser. Ni ska kanske inte bo i Spanien jämt eller i hus jämt.... men en fas och just nu när barnen är rätt små kan det ju vara jättemysigt att ha trädgård och grilla och sånt... och du kommer nog se till att få en dos stadsliv då och då, eller hur!
lycka till med flytten!
Tack. Min man pratar faktiskt olika sorters grillar varje dag. Helst vill han ha ett stort oljefat. Eller gigantiskt galler ovan kol med murade sidor och skorsten. Jag förstår inte vad det är för fel på Weber...
min man är grillningsfantast och vi har en stor murad grill med skorsten och allt... men det är lugnt, jag fixar en sallad och sen står han glatt och grillar i timmar, även om det är supervarmt!
SOLSIDAN - Say no more :D
Ha ha ha. Sant. Henriks fascination för grillning är inte helt olik karaktären Freddes. Tror faktiskt att det är den främsta anledningen till att vi flyttar till hus. För att kunna grilla varje dag året om...
Skicka en kommentar