Kass plan blir ny plan.

Nytt grillplace. Flyttade festen till Lisa & Rodrigos tak i Borne. De har fint hemma. Bra.

Dålig planering.

Ikväll ska vi fira tre födelsedagar här hemma. Just nu försöker jag städa med en 3-åring, en 4-åring, en 5-åring. Det går väldigt dåligt kan jag säga. Under tiden jag har röjt köket har de hällt ut tre lådor med leksaker på vardagsrumsgolvet och plockat fram vattenfärger och tuschpennor och ritat "fint" här och där. Mest på papper. Ett steg framåt och fyra bakåt. Måste nog dumpa ungarna någon annanstans. Sammanfattning: Lisa får snart sällskap...

Har rensat tårkanalerna en skvätt.

En idé.

Fick ett mail av Fiona på Magnum. Hon undrade om jag skulle till Arles nästa vecka. Kanske det. Tydligen bara 30 mil. Bruce brukar gå, men mailade mig att han inte kommer i år.

I afton på Paseo Sant Joan.

Frida, Lisa, Carin, jag och Lisa. Carina och de andra var ute och tog lite frisk luft.

Deli Shop.

Det skulle vara matlagningskurs inklusive middag ikväll för vårt svenska tjejgäng. Fast jag hann inte höra några goda matråd. Hade fullt upp med att prata och äta. Dålig elev mao. Fast schysst ställe. Och trevliga kompisar förstås.

Vad hände?

En glad tjej. Två på väg att bli arga killar... Naomi har precis gått på Emil och Teds sandslott. Efter denna bild... stort drama! Jag har lärt mig tålamod idag minsann. Tre småbarn på restaurang. Tre småbarn på bensinstation. Tre småbarn på affär. Tre småbarn på strand. Tre småbarn med varsin påtvingad flytdräkt. Tre småbarn som fått lära sig att veta hut. Halleluja.

Dagens 3 utmaningar.

1) Ska inleda dagen med boxning. Gruvar mig. Det är nog sjukt varmt i studion utan AC. Lillen får titta på. Vet inte om det är så bra egentligen, men min kropp orkar inte livet utan träning.
2) I eftermiddag kan ni kalla mig Supermum. Rodrigo är i Palma. Lisa måste jobba. Så Emil och Naomi ska leka med mig. Börjar med att köpa flytdräkter och sunblock tror jag. Säkrar upp en trygg dag vid havet.
3) Matlagningskurs med 6 tjejkompisar på Delishop tonight. Måste bara berätta för maken att han ska natta 3 barn. Naomi och Emil sover över. Allt enligt metoden: Jag lovar. Maken får leverera. Schysst deal va?

Min cowgirl Kika och småkillarna.

Kika och jag. Ted och Jack med syrra. Jag låg i havet i flera timmar. Min favoritstrand i Gava Mar. Eller snarare Viladecans. Inte en enda turist. Bara katalaner och några nudister. Och bäst av allt: god mat i Chiringuiton - för de har en utomhusgrill!

My kind of eftermiddag.

Jack vattnar/duschar gubbe...

Ser det ut som i alla fall (om man klickar på bilden syns det tydligare).

Den platta verkligheten.

Det är så hett att det enda naturliga vore att ligga under ett parasoll, dricka rosé och onanera. Fast skulle jag se någon göra det på stranden skulle jag tycka att det vore skitäckligt, skrika blottare och jävla fyllo. Så jag städar lite istället till 90-talstoner på högsta volym.

Robin S – Show Me Love

Dagens viktiga to-do.

Fortsätter beta av privata-listan. På torsdag ska deklarationen var inne i Spanien. Som familjens ekonomichef måste jag se till att båda våra revisorer har allt underlag. Bankpapper. Skattepapper. Firmapapper. Lönepapper. Todos måste jag maila in till Michele (makens) och Pilar (min). Nästan klar.

Värmen.

Jag gillar att sitta i skuggan när det är hett. Trivs i värme. Fast hjärnan är inte helt med på noterna. Jag märker att tänkandet går så långsamt och är luddigt. Typ det här händer i mitt huvud: Vad var det jag skulle göra nu då... öh... ett varv i huset... plocka ur diskmaskinen ja visst ja... men var är glaset? (Exempel på irrelevanta tankar) Eller... var det tvättmaskinen? Fast var la jag lakanet... ett varv till runt huset... och den där inbjudan... den måste jag maila... fast var är telefonen? (Oväsentligheter tar ofantlig tankeplats) Oj, nu hittar jag inte skorna. Var är de? Och bilen då? Den är ju full med skit. Det måste jag rensa ur. Fast diskmaskinen först. Nu vill jag hitta skorna. De finns ingenstans. Nu ropar Ted. Han har tydligen vaknat. Nu ringer telefonen. Samtidigt. Nu blir det för mycket. Måste sätta mig ner och lugna ner mig. Det går för fort nu. (Gör absolut ingenting).

Tror jag börjar med koffein.

Sommarlovssovvvanor.

Lillen somnade i bilen på vägen hem igår. Vid sju. Vaknade pigg klockan tre i natt och var hungrig. Jag gjorde käk. Sedan somnade han om och sover fortfarande. Klockan är snart elva. I eftermiddag ska vi hämta upp hans bästa klasskompis Jack som rätt nyligen flyttat hit från London. Då får jag hänga på playan med mamma Kika. Hon är skön. Ska också bli kul att höra Ted snacka engelska. Jack har berättat för sin mamma att han gör det... De är oskiljaktiga i plugget. På samtliga bilder som Ted ritat har han skrivit både Ted och Jacks namn. Samt ett hjärta emellan. Även när han ritat vår familj... då är Jack också med.

Den nya tiden.

Jag kan inte prata med min äldsta son på en vecka. Men däremot kan jag se honom på bild. Skollägret bloggar. Maken å sin sida videoskypar från ett café i Köpenhamn. Gratis bildtelefon är fortfarande overkligt.

Skuggliggning, 32 grader.

Hur kan man vara trött när jag bara gjort precis exakt detta från elva till sju? Förutom en simtur och lite käk.

Diagonal Mar.

Ted har badat med sin kompis Lorenzo precis hela dagen. Jag har legat med klänning vid poolen och pratat med pappa Joselo. Tycker att det är en smula obekvämt att prata med killkompisar i bikini. Dessutom gillar jag inte att sola. Är rädd för cancer. Både jag och Joselo fyller för övrigt jämt i år. Han 50. Och jag 40. Fast han är kort och känns yngre än jag. Coolare kläder. Yngre barn. Mer vältränad. Det är en ovan känsla. Att känna sig äldre än någon äldre. Fast alltid trevligt att ses förstås. Idag var jag dock ovanligt tystlåten och förmodligen ett tråkigt sällskap. En osprudlande Maria unnar jag ingen.

Grabbsnack.

Veckoplanerar.

Storebror åker strax på läger med skolan. Tillbaka på fredag. Maken ska ut och resa igen. Lillen och jag kommer nog att bara kramas och pussas på stranden under ett parasoll. Kanske käka en glass till lunch. Då får både han och jag som vi vill. Eller också hämtar vi upp någon kompis så att han får leka lite? Då kan jag läsa en bok. Inte heller helt fel.

Jag får arbeta kvällstid.

Söndag.

På agendan: 32 grader. Solskyddskräm. Ligga i hängmattan med Google-boken. Njuta av våra 20 träd som ger skugga hela dagen. Röja i ett som vanligt helt kaotiskt hem. Fundera på resten av livet. Jobb? Boende? Aj. Oj. Vel. Försöka ignorera livsvelsångest. Plocka smutsiga kalsonger på toalettgolvet från tre killar och lägga i tvättkorg. Skälla lite. Rulla runt - brottas - och pussas med småkillarna. Min favoritlek alla kategorier. Havsdopp i Gava Mar på eftermiddagen när solen börjar lugna ner sig. BBQ i afton hos Lisa & Rodrigo.

Lisa porträtt på Flickr.

Lisa Wixell., originally uploaded by Maria Agrell.

Sommarlov.

Tre killar snusar. Jag är vaken först av alla. Klockan är halv elva. Ska ta min morgonkaffe i skuggan på verandan med min bok och Spotify.

Min präktiga sida.

Jo, så här jobbar jag. Skrev ut mitt blogginlägg om alla privata grejer jag måste göra. Och bockar av punkt för punkt.

Det som inte finns med på listan - glöms bort. Knädoktor-besök till exempel. Ny punkt. Hatar att jag inte ens kan gå nedför trappor ordentligt. Eller cykla. Eller springa. Måste ta tag i det.

Hemma hos en av TMC:s radiologer.

Gemma, Erik och jag.

Poolparty i Castelldefels.

Med ödmjuka hälsningar.

Det bästa med mitt namn är att det är vanligt i hela världen. Därmed finns det otaliga sånger om Maria. Jag minns ett disco jag hade hemma hos mig när jag gick i mellanstadiet. Jag hittade på en show. Den gick ut på att jag stod i mitten och klasskompisarna stod på knä runt omkring och sjöng karaoke till en låt som hette "Maria, vi känner att vi älskar dig" och gjorde svepande rörelser med armarna mot mig som stod mitt i ringen. Det tyckte jag var en jättebra lek. En helt naturlig lek dessutom. Kanske var det lågstadiet.

Nä, såklart hade jag inte många kompisar i mellanstadiet. Vi var en hård klass. Riktigt tuff stämning. Vår lärare brukade ofta gråta. Min jobbigaste livsperiod. Fast Charlotte och jag blev bästisar på gymnasiet och är tajta fortfarande. Och Johan och Gabriel är också kvar i mitt liv. 3 vänner som hängt med sedan klassrummet på Östra Skolan.

Tur för mig att jag aldrig blev någon stjärna. Jag hade varit odräglig. Utan markkontakt.

Trots det. Som medelmåttig medelålders gillar jag fortfarande Maria-låtar. Som den här med snubbar från mina hemtrakter: Östen Med Resten – Maria

Min nya mobil är invigd - möt min Fru Fyra.

På dagens agenda.

Strax BBQ lunch hos Erik & Åsa. Med dopp i pool. Men var är min bikini?

Bostadsletandet.

Här skulle vi ha råd att bo. Ska vi slå till?

Lisa & Rodrigo.

Malin.

Tack Malin & Henrik för ett somrigt Midsommarfirande.

Barnbordet.

Anonyma Midsommarstångsfixare.

Poolparty funkar att kombinera med Midsommar.

Sillbordet.

Våra söner.

Freja.

Henrik blir överraskad bakifrån.

Glad Midsommar.

Tror det blir fjärde året i rad som vi firar Midsommar hemma hos Malin & Henrik. Här brukar vi dansa.

Istället för sju blommor under kudden...

Min Mr Four är förlorad för alltid. Idag köpte jag en ny iPhone. Med rosa fodral. Det blir en Fru Fyra jag håller i handen framöver. Än så länge låter jag henne ligga kvar i asken. Försöker lura mig själv att jag inte är beroende. Att jag kan stå emot. Tjena.

Mer romantik.

Om ni vill se fler bilder från bröllopet i Rom så kan ni titta här.

Sånt här jobbar jag med.

Branschtidningen RAD Magazine, vår viktigaste kanal i Storbritannien tog in mitt pressmeddelande med bild rakt av. Bra.

Onåbarheten.

Tredje dagen utan mobil. Mindre abstinens än väntat. Överlever. Vågar jag försöka några dagar till? Fast risken finns att jag får tuppjuck och bara ligger ner och skakar. Sånt vet man ju aldrig i förväg. Kanske ska köpa mig ett iPhone paket och hämta ut SIM-kort som kan ligga i skåpet ifall attacken kommer. Sil på lager liksom.

En fördel med slagsmål.

Lillen står i soffan och ropar: one, two, three, four, five, six, seven, eight, nine, ten... sedan hoppar han ner på golvet. Jag är i chock. Va, kan du räkna på engelska? Har du lärt dig det i din katalanska skola? Får inget svar. Då hör jag storebror från köksbordet: Nej, han härmar bara mig. Jag räknar på engelska vid knock out.

Slapp välja färg.

Under bröllopsdagen bar jag en blå klänning. På aftonen blev det rosa. Har aldrig bytt outfit under en tillställning med samma gäster tidigare. Det kändes extra glammigt.

St. Petersplatsen.

Krig och Facebook.

Idag kände jag oerhört starkt varför jag tycker så mycket om att bo här; Det breda umgänget.

Det är Max sista dag i skolan. Vi har ingen examensdag som i Sverige. Inga psalmer. Ingen gemensam samling. Däremot halvdag och betyg. Efter skolan for alla iväg till stranden Gava Mar. Jag satt under ett parasoll och pratade med en av de andra mammorna. Hon har bott många år i Kanada och är gift med en holländare.

Men jag började fråga lite, som vanligt, och fick höra mer om hennes bakgrund. När hon var 17 år började det bli stökigt i Bosnien, så hon och hennes syster som då var 11 år reste till sina kusiner i Kanada på sommarsemester. Det skulle åka tillbaka hem igen efter någon vecka. Sedan bröt kriget ut. Deras föräldrar fick inte visum förrän 2 år senare och innan dess kunde de knappt prata i telefon. 2 år utan föräldrar! Kusinerna kastade ut dem efter en månad. Hon var i ett främmande land utan att kunna språket och fick ta hand om sin lillasyster. Familjens hus i Bosnien brändes så småningom upp av serberna.

Det är så märkligt att höra någon berätta. Kriget på Balkan var nära oss geografiskt, men ändå overkligt långt borta. Där sitter en mamma som precis som jag är invandrare här i Spanien, vi är båda från Europa och vi har barn på samma privata amerikanska skola. Hon är glad att krigsförbrytaren Ratko Mladic gripits och minns Srebrenicamassakern, som hon inte vill prata om med sina barn för att inte hatet ska fortleva i nästa generation. Jag började gråta när hon berättade.

Detta krig är en del av vår samtidshistoria. När min vän skrev på Facebook att hon glädjs åt Mladics gripande blir en av hennes serbiska väninnor arg. Ser det som ett hån mot serber i stort och deletar henne från Facebook. Detta djupaste sår blir denna krusning i den "vanliga" världen. Absurt på något sätt. Att krig och vårt vanliga sociala (online-)liv har ett samband. Krig känns så overkligt fjärran från allt jag själv upplevt och när jag pratar med någon som känns precis som jag blir jag tacksam att jag får möjligheten att förstå. En tidningsartikel blir inte lika begriplig.

Mia & Fredrik i Rom.

Cantina Paradiso.

Brudparet och Henrik senare på natten.

Bruden och prästen.

Bröllopet.

Mia och Fredrik träffades samtidigt som Henrik och jag. Uppe i Umeå. På den tiden pratade Mia och jag var eviga dag om hur vi skulle göra med våra kärlekar. Vi var ju inte singlar alla fyra direkt... Fast jag och Mia har känt varandra längre än så. Vi blev kändisar samma dag faktiskt. Omslagsflickor på Hudiksvalls Tidning. Med can can kjolar. I flera dagar var vi omtalade i vår klass... och jag väntar fortfarande på min comeback! Då på 80-talet spelade Mia och jag i samma teatergrupp (Muttrarna). Mia blev skådis och teaterregissör som vuxen. Hennes man är numera kulturchef och förbereder kulturhuvudstadsåret 2014. På bröllopet kom många människor från teve-, teater-, och filmbranschen samt musiker. Och jag höll tal bland dessa proffs. Det kände ändå rätt bra. Jag hade för första gången ett manus. Ovant. Fast okej. Folk skrattade.

Rom som kuliss är förstås oerhört romantiskt.

Egobilder från aftonen.

Rosa.

På väg till Piazza Santa Maria.

Otur sägs komma i tretal.

Jag har som bekant ingen mobil just nu. Och vad händer då tror ni? Jo, just det. Punktering på bilen. Kan inte ringa, gråta och be någon (läs maken) komma och hjälpa mig när jag kör längs Av. Diagonal. Istället skrattar jag åt eländet och tar saken i egna händer.

Sedan mitt pekfinger. Som jag stukade på handbollen som 14-åring. Det är fortfarande böjt. Förr i världen gick skadan upp flera gånger varje säsong. Nu var det över 10 år sedan sist. Fast igår böjde jag ihop det igen. Och idag fick jag boxas väldigt svagt. Som en kärring.

Ingen mobil. Punktering. Mongofinger.

I övrigt bra. Barnen överlevde helgen utan oss. Och jag kan äta det jag tycker är gott utan att bli tjock. Borde sitta här och glädjas åt det.

Min tjejpackning.

I min resväska till Rom: Inga byxor. Inte en endaste tröja. Använde 5 av 6 klänningar, 3 av 4 par medtagna skor, 3 sjalar och 4 väskor i varierad färg (blå, rosa, svart, silver).

Förlorat en kroppsdel.

Hemma igen. Fantastisk resa. Lägger upp bilder snart.

Fast mobilen är stulen. Känner mig handikappad utan mobil. Dessutom måste jag också spärra SIM-kort och byta lösenord på varje applikation jag hade på min iPhone: mail, Facebook, Spotify, iTunes, Skype, Flickr, bloggen etc. Vad mer tro?

Trastevere.

Såg en stilig poliskonstapel. Han gick fram till en herre, pussade honom på bägge kinderna och stannade för att prata en stund. Det kan väl bara ske i Italien?

Har fått massage ikväll. 90 minuter. Thailändskt spa intill påvens hemstad/land Vatikanen. Frågade inte efter Happy end. Det är mer en killgrej.

Aldrig sett så många nunnor. Jag har plåtat dem förstås.

Det viktigaste med semester är alltid mat. Ätit fem gånger sedan vi landade vid två-tiden. Väl godkänd pasta.

Imorgon bröllop.

Inför Rom.

Jag har skrivit bröllopstal. Första gången. Jag brukar köra spontanprat. Nu ska jag öva och öva. Lära min utantill. Har god tid på mig. Pratar om duttvänskap. Ett ord på jag hittat på själv.

Småglad.

Fran Simó har kollat in mina bilder på Flickr och undrar om jag vill ställa ut på CCCB i Barcelona. Okej då.

På åttonde dagen.

Mamma mamma, pappa har kommit hem!

Nyklippta söner.

Snabbt hej.

Maken ringde precis. Från Sturehof. Tydligen trevligt. Själv ska jag gå ut och vattna plantorna nynnandes till låten Sverige.

Min svärmorsdröm.

Min make är för övrigt en liten smöris. Igår mailade han denna bild från sin mobil. Statt i Örnsköldsvik. Medan jag som bäst initierar skarpa diskussioner om saker jag vill förändra, så tar han ut min mor på ett glas vin. Min make är inte dum.

I fall att.

Barnens sommarlov börjar i mitten av nästa vecka. Måste därför maximera dagarna nu och jobba häcken av mig. Om jag inte bloggar, så vet ni att jag försöker slutspurta. Kram.

Annandag Pingst.

Idag har vi haft helgdag. Brukar pingst vara i juni förresten? Känns ovanligt sent. Imorgon vardag igen.

Gava Mar idag.

Tillbringade lördagkvällen hemma framför datorn. Rensade. Slängde 2000 bilder. En massa skit. Fastän jag nästan alltid deletar mer än hälften av det jag plåtar direkt. Nu 24 000 bilder kvar. Från år 2009 till nu. Ska bli 15000. Som mest. Helst mindre. Det tar bara plats. Ikväll ska det massakeras exponeringar. Som tarmsköljning. Nu har jag inte gjort det. Sprutat rumpan alltså. Men jag tror att det skulle kännas lika befriande.

För övrigt hittade jag oroande många självporträtt. Det är ytterst patetiskt. Vem tror jag att jag är? Vem bryr sig? Jag själv antagligen. Ego kan vara en drivkraft, fast inte för mig. Tror jag. Känner snarare att bekräftelsekåt är en svaghet. Om man inte tjänar pengar på det. Vill skärpa mig. Självporträtt borde hamna i bekräftelse-se-mig-facket. Den här bloggen också förstås. Vad gör jag om jag flyttar till Sverige förresten? Fortsätter blogga om Svenssonlivet i förort?

Har glömt berätta.

Max har börjat spela i fotbollsklubben Espluguens. Blond i blåvitt. Förra helgen förlorade han sin första match med många mål... Barnfotboll är på allvar i Barcelona.

Min lilla cowboy.

Ja, jag kan ju inte kasta några stenar.

Läser i Aftonbladet om hur kommungubbe "hamnat" på Miltons porrfest i Barcelona. Hände tydligen 2009. Nyhetstorka? Fast jag känner igen både strippan och gubben... Jag var själv där och såg öronen slickas. Det var ju mobilmässa - så hundra mobiler åkte upp i luften och tog bilder på "showen". Tyckte synd om mannen redan då. Alla var liksom där. Bara en blev uppdragen på scen. Tidsfråga innan något av snapshotsen hamnade i pressen. Dock omdömeslöst förstås. Man kan alltid vägra.

Ibland blixtrar de små.

Imorse sa lille Ted: "That´s mine" till Victor. Va, kan ungen engelska? Jag frågade. Han svarade: Yes, I can... Han måste ha lärt sig när han ser amerikanska serier på kvällarna med storebror.

Syns knappt.

Jag har alltid tänkt att jag INTE är en sådan där timid tjej, som tar så liten plats att hon nästan smälter ihop med tapeten. Badrumsdraperiet däremot...

Velandet fortsätter.

Märklig känsla. Börjar tröttna på att vara invandrare. Börjar bli mätt på Barcelona. Nu har det regnat länge här, men jag tycker inte att det är så farligt. Tror att jag skulle kunna trivas med regnrusk i Sverige. Fast jag är livrädd. Träffar rätt många excentriska människor här nere. Känner mig trygg bland det lite galna och udda. Är rädd att jag blivit för konstig. Får klaustrofobi om jag måste passa in. I mitt utanförskap här nere finns inga sociala normer. Man kan göra som man vill. Står över alla statuskoder. I Sverige ramlar man automatiskt ner i fållan. Så känns det. Det är jag rädd för. Och så är jag orolig för mörkret också. Fast det börjar kännas som att tiden är inne. Det är deppigt med den spanska ekonomiska krisen. Folk flyttar. Folk får sparken. Folk tappar hopp. I Sverige är det istället högkonjunktur och nu i juni till och med solsken.

Det sägs att livet går i 7-års cykler. Kan det vara så? Till julen har vi bott i Barcelona i 7 år.

Borde börja leta bostad i Stockholm. Ska börja med att hyra. Vill ha enplansvilla i förort. Tipsa gärna. Nästa sommar tror jag att vi är hemma igen. Vi får se.

Alien Zone

Födelsedagskompisar.

Joon-Ho, Albert, Victor, Pablo och Max.

Max & Joon-Ho.

Pratade med Cristina efteråt. Joon-Hos mamma. Tydligen pluggar Joon-Ho tre timmar matematik varje vardag under hela sommarlovet. Det måste han om han ska ha en chans att komma tillbaka till det sydkoreanska skolsystemet... Om ett år ska han börja boardingschool. För att förbereda sig för universitetet. Upp med tempot. Tacksam att mina barn får lära känna barn från hela världen.

God chokladtårta.

Vapen och barn är en obehaglig kombo.

Ruckar på mina principer.

Barn och vuxna tycker olika.

Hemskt födelsedagsställe. Hög skränig musik. Våldsfilm på väggen. Äcklig mat. Bara 4 kompisar kunde komma för de flesta är bortresta denna långhelg. Och jag tänkte nej... stackars Max. Men han tyckte det var toppen. Han kom spontant fram och kramade mig: Jag trodde inte att det skulle vara roligt att köra med så få kompisar, men det här var den bästa födelsedagen mamma. Tydligen var det roligt att skjuta laser. Och eftersom vi var så få fick de köra banan 3 gånger. 20 minuter adrenalinkick vägde tydligen upp allt det andra som jag som förälder tycker är blä.

Barhäng.

Efteråt.

Det här tycker jag bättre om... Max äter middag hemma hos oss med Joon-Ho och Victor.

Lördag kl. 20.00

Samtidigt i Norden.

Maken ringde nyss från paradisiskt somrigt Stockholm. Igår var han i regnigt Göteborg. Ikväll ska han dansa på Lene & Shauns 40-års fest i Köpenhamn. På måndag har han möte i Umeå. På tisdag i Linköping. Och onsdag Fredriksberg i Danmark. Gosh, vad han flänger.

Själv lagar jag mat till ungar. Joon-Ho sov över i natt. Victor ska sova här i kväll. Just nu spelar alla fyra killar fotboll i trädgården och springer ut och in med jordiga skor. Får städa en annan dag. Känns som att jag bor i Villa Villekulla. Gillar.

Nu ska Big Mama släpa in alla grabbarna i bilen och köra iväg till kalas.

Strax 10 års kalas.

Vad tror ni?

Det här kanske kan vara något till min 40-års fest.

Perspektiv.

Jag hade egentligen inte ork att gå ut igår. Så här efteråt är jag tacksam att jag baxade mig iväg. En av kvinnorna berättade sin livssituation. Vi pratade nog om den hela kvällen. Vilken rävsax. Hon är från New York och vill tillbaka men kan inte lämna Spanien. Elak process. Våld. Kokain. Barn. Offer. Pengar. Som Kafka. Vill gärna berätta men vill inte lämna ut. Ni förstår säkert. Ändå skrattade hon mest. Sa att hon hade slut på gråt. Hon var för övrigt oerhört vacker. Känner att mina problem är fjuttiga.

Nu ska jag mammograferas.

Det viktigaste först.

Tränade boxning igår. Fick igång hjärnan. I sakta mak bockar jag av min måste-lista. Nu har jag i alla fall bunkrat upp från Nespresso-butiken.

Apropå kaffe.

Tonight.

Jag är trött som en gris. Vägrar lyda mig kropp. Maken på tåg i Sverige. Imorgon ska visst Max kompis Joon-Ho sova över. Hans koreanska mamma måste jobba. Blir alltså tre barn i helgen. Och kalas på det. Bokade AlienZone och Max har bjudit in killarna i klassen.

Ikväll ska jag testa en ny barnvakt. Fick numret i eftermiddag. Måste röja köket innan hon anländer, så att hon inte tror att vi är sluskar. Sedan iväg på tjejmiddag. Hos Sian i Sarria. Ska hämta upp Jackie på vägen. Av samma risk för sluskryktesspridning snabbdammsög jag bilen på macken innan jag hämtade upp barn nummer 2.

Förväntar mig medalj i himlen. Heja heja.

Dagens jobbmöte.

Min bekant Gemma som är marknadsansvarig på MACBA har fixat möte åt mig med en av cheferna på Barcelonas turistråd med huvudkontor på Rambla Catalunya. Vi ska sätta ihop intressanta Barcelona-paket för de radiologer vi vill rekrytera.

Men som vanligt kom vi på sidospår. Jag är så nyfiken. Fick reda på vilken maffia som styr vilka restauranger i Barcelona och hur de arbetar för att lura turister. Dessutom berättade han om när han liftade från New York till södra Latinamerika och vad han sa när han hade en pistol mot tinningen i mötet med gerillan i Guatemala.

Det är 12 miljoner turister som kommer till Barcelona varje år. De flesta stannar två nätter.