Henrik and the girls.

Värden verkar trivas.

Mina skor åkte av.

Några av kvällens middagsgäster.

Jag, Marcelo & Kristin.

Lite trött efter Stockholm.

Nyvaken lördag morgon.

Minne efter olyckan på Midsommar.

Storebror med sina tre stygn. Ni såg väl den blodiga tröjan?

24 timmar.

Sitter på Arlanda. Efter ett intensivt dygn i sommar-Stockholm ska jag strax åka tillbaka till Barcelona igen. Puss till mina kära vänner och tack för några riktigt bra och intressanta möten.

Jaaaaaaaaaaaaaa.

Ser semifinalen på restaurang PA & Co. Skriker och applåder hysteriskt när Spanien spöar Ryssland med 3-0 och går vidare till EM-final.

Idag har jag köpt rödgula matchtröjor till ungarna på Hötorget. Vi blir väl de enda som kommer att heja på Spanien i Barcelona på söndagkväll. Katalanerna verkar vägra. Ingen på mitt jobb bryr sig överhuvudet. De hejar bara på Barça. Konstigt det där.

Funderar på att byta bransch.

Pratade nyss med min kompis Jens Assur. Han har precis sålt sitt manus till filmen "Close far away" till Mandate Pictures i självaste Hollywood och i vinter ska han regissisera filmen. Jag blir så stolt och ska söka jobb som hans väskbärare.

Pressklipp: Hollywood Reporter, Variety och i Sverige har även Expressen snappat upp nyheten.

Busy bee.

Jag jobbar som ett djur och börjar längta tillbaka till mammalediglivet. Nu på väg för ett dygn med jobbmöten i Stockholm. Mobilen hittade jag längst in bakom en hög kläder i garderoben alldeles nyss. Det måste vara lillebror som busat. Hade 11 meddelanden. Aldrig haft så många någonsin på en dag. Och nu hinner jag inte ringa tillbaka till någon för klockan är sen och jag måste packa.

Handikappad 2.0.

Min mobil är försvunnen.

De filmade visst första dagen på Max fotbollsskola-

Tid: 1.33 ser ni nästan min rumpa + Max.

Sant Juan.

Nu pågår Sant Juan, en högtid som innebär att alla fyrverkerier och smällare som avfyras i Sverige på nyår, Valborg och alla andra dagar upphöjt i tio smälls just ikväll i Barcelona och förmodligen i alla andra spanska (!) städer också. Alla onda andar ska fördrivas. Hundarna skriker och vi vanliga kan inte sova, vilket är väldigt bra med tanke på allt jag måste göra.

Jag känner mig inte lika värdelös längre.

Deklarationen är nästan klar, det ena mötet har jag nästan förberett färdigt och det andra ska jag precis börja med.

Fast nu verkar det som om lillen vaknar av oljudet. Hrm.

Maken har åkt till London. Det är ju helgdag här imorgon, vilket innebär att han skulle kunna vara ledig om han jobbade på kontoret, men galet flitig som han är åker han och jobbar i ett land där det inte är semesterdag istället. Öh...?

Äh, låt oss prata om något roligare istället.

När man egentligen har tusen andra saker att göra kan man ju alltid blogga om sina barn för att skringra ångesten lite. Vet inte om det funkar. Har fortfarande en alltför lång to do list. Men nu vet ni vad storebror gjorde igår i alla fall. Byggde en båt i lego.

Letar min arbetsmoral.

Tittar ut och ser folk bada på stranden, i poolen och sitta i skuggan i parken och njuta av den 30 gradiga värmen. Jag sitter inomhus med AC:n och försöker koncentrera mig på jobbet.

Har två viktiga möten denna vecka. Ett i Stockholm och det andra i Barcelona. Med många människor. Och jag ska förbereda och jobba igenom en hel del material innan dess. Dessutom måste jag bli klar med min spanska deklaration denna vecka också. Imorgon är det helgdag i Spanien, Sant Joan, så jag måste fokusera.

Men det går långsamt. Vet inte varför. Brukar vara rapp och alert. Men mina tankar klarar inte av att lyfta uppåt. Jag känner mig tyngd av arbete och typ helt värdelös.

Undras om jag kan skylla på solen? Den får mig att tänka på sommarlov.

Första dagen på fotbollsskolan.

Storebror börjar fotbollsskola idag.

Klubbklädsel med strumpor, byxor och tröja (se bild) obligatoriskt och två uppsättningar fås första dagen.

Imponeras av hur professionellt allt arrangeras här. Halva dagen leker barnen på stranden (längst bort i bild) och andra halvan på fotbollsplanen. Från halvnio till halvsex varje dag. Med fika och lunch.

Jag smygtittade från fiket på playan. Han verkar trivas, även om han - pga stygnen - inte får doppa huvudet när han badar.

Sommarlov - den amerikanska varianten.

Sommarlovet börjar idag, fast alla barn i årskurs ett får (frivillig) hemläxa under sommaren; läs, gör matematikuppgifter, gör klart dina skolböcker, skriv uppsatser om dina tankar och viktiga händelser, träna stavning, öva skrivstil, träna glosor och så ses vi i september.

Såklart man inte måste, men i vårt hem bor en kille som älskar skolan och han har redan sorterat skolpapperen och påbörjat sina sommarstudier...

Mitt hjärta har växlat nationalitet.

Jaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa. Spanien vann mot Italien. Vilken match. Satt som på nålar här hemma i soffan i Barcelona. Har glömt att jag är svensk. Är absolut inte katalan. Det känns som jag är spansk faktiskt.

Yes.

Jag missade sällan ett avsnitt när serien Sex and the City gick på TV och slutscenen i serien såg jag om och om igen.

Och nu filmen. Tänkte att såklart man kommer att bli besviken. Men nix nix. Så bra så bra så bra.

När filmens signaturmelodi inledde filmen - applåderade hela publiken. Har aldrig varit med om det. Fullsatt i lokalen. Värsta stämningen.

Charlotte, Carrie, Samantha och Miranda har ju åldrats med mig. Och livet i New York har jag alltid drömt om. Fast vem har inte det...

Jag grät och jag skrattade. I liked.

Det enda tråkiga var att mina nya vänner är småbarnsmammor och alldeles för trötta för att gå ut och partaja efteråt. Ingen orkade ens ta en drink. Och där stod jag partysugen i högklackat alldeles ensam en varm lördagskväll i Barcelona. Klockan var strax efter midnatt.

Ville ut ut ut. Sätta mig i en snygg bar och beställa en elegant cocktail. Inte hem och sova.

I Stockholm har jag gått ut på krogen många gånger själv. På den tiden kände jag allt och alla. I Barcelona är det inte lika roligt. Jag gillar inte att prata med okända. Men hade ingen lust att bara åka hem.

Tog en taxi till Hotel Arts, la mig i hängmattan vid poolen, tittade på stjärnorna...och ringde min man!

Är det Midsommar så är det.

Flickorna har plockat blommor och grabbarna hissar Midsommarstången. Känns som Sverige i kubik fast i Barcelona. Det är 30 grader och alldeles ljuvligt.

Poolparty är ju aldrig fel - även fast det är lite osvenskt.

Sommarlovsbild.

Sill förstås.

Vill passa på att framföra ett stort tack till det vackra värdparet Malin & Henrik med barnen Freja & Tor som fixat allt så fantastiskt fint.

Linda & Lena och sommaren.

Snart kommer maten - killarna är redo.

Det är ju nästan som Sverige...

Jag tänkte; det här blir nog min bästa Midsommar någonsin; den mest "supersvenska" - fastän vi är utomlands.

Och sedan hände en liten olycka.

Storebror ramlade in i en sten. Det sprutade blod från pannan. Jag blev hysterisk. Akuten och tre stygn senare hade jag lugnat ned mig. Idag mår alla bra igen.

Imorgon blir det högklackat.

Sex and the city biopartykväll med fyra flickor i kvarteret; en italienska, en fransyska, två Londonchics och jag. Vi har alla sett samma TV-serie och nu blir sagan på film. Vi ska dress up. För mig blir det förmodligen något svart fordral och röda klackar.

Lunch på Citrus.

Denna bild togs igår tre timmar innan jag gick till frisören och blev helblond och ful.

På bilden från vänster: Jag, Malin, Lena, Maria, Kristin, Sara, Marina.
Längst fram från vänster: Monica, Erica, Annika och Victoria.

Jag vill inte att Lena ska flytta till Zürich!

Malin & Lena, som vi också kommer att fira Midsommar med idag. Det blir först traditionellt sillbord och sedan grillparty med 20 vänner och bekanta vid Malin & Henriks pool.

Ska vi kanske ta med flytväst till lille Ted?

Ted, Cayla och Max hade poolparty på terrassen häromhelgen.

Pappa förbereder ett bus. Men vad?

Storebror ser rätt nöjd ut...

Oops.

Gillar mitt nya uppdrag. Lär mig någonting varje dag. Den nya svåra är hur jag ska navigera för att inte trampa på någons tår.

Min styrka och min svaghet är att jag ofta går rakt på sak - direkt till den det berör - oavsett rangordning - och ser till att få saker gjort.

Inser att det är inte riktigt så man spelar spelet på min nya arena. Det gäller att gå rätt väg. Den formella vägen. Chef till sin chef till sin chef till sin chef.

Och här kommer jag och kortsluter hela systemet genom att gå till toppen direkt.

Festens huvudperson verkar trivas.

Vår egen son hade 7-års kalas idag.

Max firade sin födelsedag i förskott med alla sina klasskompisar idag, sista veckan i skolan. Egentligen är det en hel månad innan han fyller år på riktigt: 15 juli.

Värsta röjet.

Ställ upp på bild nu ungar och försök verka glada...

Se så fint.

Den här inbjudan fick jag av min brittiska granne, flygvärdinnan Kate, vars 5-åriga dotter... som ser ut som flickan på bilden...ska ha kalas. Min fransktyska granne Eva har illustrerat. Hon är så duktig - och tar aldrig betalt för sin talang. Jag borde bli hennes manager.

Vuxenkalas.

Det är så roligt med inbjudningar till alla sommarens fester. Jag vill gå på allt, men med två barn funkar det inte alltid. Dessutom är flera fester i Sverige - och där bor inte vår vanliga barnvakt.

Planerar att dumpa ungarna hos olika släktingar och bekanta, men hur ofta kan man lämna dem utan att det blir otillbörligt utnyttjande?

Kanske de kan bo på olika håll. Var och en är de lättare att styra upp. Här ska ringas runt och hyras ut barn gratis. Om jag slår just ditt nummer, så vet du varför jag ringer.

Sverige - Spanien 1 - 2

Sverige - Spanien 1 - 1

Sverige - Spanien 0-1

Familjerådgivning sökes.

Kära läsare, jag har en fråga.

Min man och jag har ett problem och jag undrar vad ni tycker att vi ska göra åt saken. Det handlar om dagen söndag. Våra viljor pekar åt absolut olika håll. Varje söndag. Denna helg är maken bortrest och då får jag min vilja igenom och det är alldeles underbart.

Jag tycker om att softa på söndagar. Mysa med ungarna. Idag har vi lekt med bilar i vardagsrummet, skrivit sagor, lagat mat tillsammans, rullat boll och kramats. Jag upplever att jag lär känna mina barn och får en chans att träffa dem ordentligt. Dessutom får jag tid att rensa garderoben.

Makens första fråga varje söndag kl. 8.00 är: vad ska vi göra idag och sedan säger han jag vill åka på utflykt, men vet inte vart, bara vi inte är hemma. Han blir tokig av att inte "göra någonting". Han hatar att inte vara aktiv.

Jag är lik min mamma och min man är som sin pappa. Min man tycker att jag är världens slöaste och jag tycker att min man är jobbigt rastlös.

Det brukar bli min make som vinner, tycker jag. Han tycker nog att det är jag.

Hur kan vi vinna båda två?

Nätet ger flera möjligheter att lösa sina äktenskapliga gräl tydligen.

Dagens lunch.

Detta inlägg fyller egentligen bara ett syfte och det är att försöka imponera på en nytillkommen läsare.

Efter två år har min egen mor tagit steget och börjat titta in. Det påverkar naturligtvis bloggens karaktär. Nu måste jag ju börja visa vilken ordentlig dotter jag är. Därav detta inlägg.

För första gången i världshistorien har jag lagat fisk i ugn. Titta så fint.

Maken är bortrest och se vilka nyttiga vitaminer barnen får i sig. Fisk, potatis, morot och lök + olivolja. Trots att jag knappt brukar kunna koka te!

Nattens citat.

Till och med där och då förstod jag att det var ett speciellt tillfälle. Jag bokmärkte minnet redan då. Klick.

Silverfisken

När man lämnar datorn...

Jag chattar med en kompis om planerna för fotbollskvällen. Springer ut till köket och hejdar lillebror som busar. När jag kommer tillbaka har storebror förolämpat kvällens värdar - i mitt namn! Max stavning av ordet oss avslöjar honom dock.

Vilken positiv start på dagen.

Min startsida är SvD och jag tittar på listan med senaste nytt. Den består av fem nyheter. De handlar alla om hur olika människor dött: jordskred, översvämning, skvalv, bilkrasch och kvinnomord. Död verkar vara viktigt, men hur påverkas vi av att hela tiden pumpas med information om livets slut?

Neeeej.

Jobbet ringde. Måste leverera en grej innan dagens slut. Och jag som har en lunch inbokad sedan typ en månad tillbaka. Men vänner är alltid viktigare än jobb, eller kanske inte när man precis börjat. Och maken är bortrest och kan inte ta hand om barnen. Tvingas skippa lunchen. B-js.

Oj vad dyrt.

Tänkte inte på att flyg, båt, bil, hotell och sånt kostar pengar. Hrm. Tur man har kreditkort. Då känns det gratis en månad till...

Sommar 2008.

Det gäller sommarens semesterplaner. Vet egentligen inte vad jag gett mig in i.

För två år sedan åkte vi land och rike runt. Det var en solig fantastisk sommar, men lite väl intensivt. Jag var höggravid i Skåne, Stockholms skärgård och på Västkusten och jag lovade mig själv att ta det lite lugnt framöver.

Så ifjol när vi tyvärr bara hade två veckors semester i augusti delade vi det mellan Stockholm och Hälsingland och det funkade bra med båda barnen.

I år vet jag inte vad jag håller på med. Maken måste jobba en hel del, så jag ska vissa perioder släpa runt på ungarna själv... och nu håller jag som bäst på att boka hotellrum, flygbiljetter, tågbiljetter, båt och bil i fem olika delar av Sverige:

Ljunghusen med 7-års och 65-års kalas i Skåne, Sigge Hill-kväll och 40-års fest i Hudiksvall och naturupplevelser ute på Hölick i Hälsningland, Star Wars utställning med mormor i Örnsköldsvik i Norrland, båtvecka med två vilda ungar i Stockholms skärgård, kärlekshelg på Marstrand och 40-års fest i Bovallstrand på Västkusten och slutligen avkoppling med vänner i Stockholm.

Kan i och för sig också bli alldeles alldeles underbart.

Dagens lunch - varken mer eller mindre.

När maken är bortrest blir det inte så stor fantasi i köket. Bifogar bildbevis. Ingen sallad, sås, potatis eller konstiga tillbehör. Adderade salt dock.

Utan vatten och yoghurt till barnen.

Kom till min vanliga matvarubutik och hyllorna är halvfulla. Minns att Martina nämnt något om den spanska långtradarstrejken som började i måndags, men blev ändå chockad när det varken fanns vatten, yoghurt eller små juicer i butiken. I måndags började folket hamstra och nästan inga varor levereras till affären.

Tanten i kassan trodde att maten skulle komma tillbaka nästa vecka. Hur hungrig kommer vi att bli?

Det var ju bra.

Jag tror jag underskattat mina spanskakunskaper. Många av mina kollegor kan inte prata engelska, så jag talar spanska. Det verkar gå bra för de skrattar åt mina skämt. På rätt ställen.

Hemligt.

Naturligtvis är min egen make den bästa mannen på jorden. Och förhoppningsvis är jag den kvinnliga motsvarigheten för honom. Nu när jag har klartgjort att vi har det perfekta äktenskapet vill jag komma till det hemliga.

Efter 16 år tillsammans får man bjussa på att maken vänder sig om efter vackra kvinnor, förlåt, charmiga yngre flicksnärtor och fäller en kommentar. Det är bara rart och ger ju mig större handlingsutrymme. Hi hi.

Oberoende av att vi råkar vara gifta, så är man ju fortfarande bara människa.

Så till saken. Vill erkänna något. Jag har alltid tyckt att det mest attraktiva hos det motsatta könet är olika former av busiga pojkar. På senare tid har jag dock märkt en skillnad. Jag har börjat tycka att mäktiga män är sexiga. Kanske är det för att jag själv börjar växa upp...

För mitt blivande livslånga äktenskaps skull kan man ju hoppas att jag aldrig möter en kombination av mäktig man och busig pojke ;)

Baksidan av mitt nya liv.

Funderar på att införa datorförbud. För mig själv. Jag bara jobbar och jobbar. Hemmet förfaller.

Min nya uppdragsgivare.

Innovationsdistriktet 22@Barcelona.

?

Var är min digitalkamera? När den inte finns i skrivbordslådan kan den ligga var som helst där lille Ted kan stoppa in sina fingrar. Diskmaskinen? Någon av leklådorna? Kylskåpet? Under soffan? Tvättmaskinen?

Jag håller på att införa svensk fika på min katalanska arbetsplats.

Igår var jag på kontoret nästan lika länge som mina kollegor. Jag kom dit vid halv nio och gick hem vid halv åtta. Då var alla andra kvar. Den spanska arbetsveckan är 40 timmar precis som i Sverige. Tack och lov har jag bara konsultuppdrag för 8 timmar i veckan, vilket innebär att allt extra arbete är bonus.

Idag ska jag dit och bjuda på kaka. En välkomstkaka. Sa att det är en svensk tradition... Vill liksom presentera mig för alla på kontoret och det är roligt att starta nya trender.

Same same.

Dagens to do: Försöka beställa en förtryckt deklaration hos den spanska Skattemyndigheten, så jag vet vilka uppgifter som ska uppges på årets deklaration, som ska vara inlämnad den sista juni samtidigt som kvarskatten måste betalas.

Naturligtvis kan detta inte göras per telefon utan man måste stå i kö på plats.

Dataprat.

Min Internet Explorer är nu bortbytt mot Mozilla Firefox med Adblock Plus så jag slipper reklam när jag surfar runt. Det känns som att nätet är snabbare.

Tack för hjälpen Salomon Mir.

Insyn i lokala rutiner.

Mina kollegor på mitt nya jobb använder en digital stämpelklocka när de kommer till kontoret på morgonen. Jag är förvånad förstås.

Fördelen är möjligtvis att de bara förväntas arbeta den tid de befinner sig på kontoret och är ledig resten av tiden. Arbetsdagen börjar kl. 9.00 och slutar kl. 19.00 med lunch mellan 15.00-16.00.

Fostrad i svenska organisationer förväntas man göra sitt jobb utifrån uppsatta mål och klarar man det inte under dagtid tar man med sig datorn hem och gör klart uppgiften. Normalt läser jag min mail innan jag går och lägger mig och direkt när jag vaknar på morgonen. När jag reser fungerar mobilen som min portabla dator och självklart är jag tillgänglig 24/7.

Kvällstid är normalt min kreativa peak-tid, så vanligtvis sitter jag mer utmanande dokument och skriver efter att barnen somnat. Hemma. Inte på kontoret. Undras hur det skulle fungera om jag vore lokalt anställd.

Nu är jag istället en välbetald extern konsult och får precis som övriga konsulter lyckligtvis komma och gå som jag vill på mitt nya kontor. Huvudsaken är att jag levererar. Jag är därmed heller aldrig helt ledig. Jobbhjärnan är påslagen dygnet runt.

20.

Stadig trend uppåt tycker jag.

Stieg Larsson var också debutant. Hans böcker han nu sålts i 5 miljoner exemplar worldwide. Ska snart ges ut på både spanska och katalanska.

Ja, vissa kan helt enkelt skriva bättre än andra.

Linda, det tycker jag också var coolt!

Källa: Linda Skugges blogg på Amelia.

Skugge + Agrell + Shenet = sant.

I höst är du välkommen på Shenets seminarium i So Stockholms lokaler i Kungsträdgården tisdagen den 30 september kl. 18.00 för att lyssna till när Maria Forssén talar med Linda Skugge och jag presenterar min blok. Du anmäler dig direkt på sajten.

Tydligen inte helt transparent i alla fall.

Träffade en förtjusande katalansk kvinna på nationaldagen och hon var tydligen lika spontan som jag för igår blev vi utbjudna på en intim middag tillsammans med deras ungdomsvänner från Stockholm. Stort tack. Fick lära mig hur man skjuter vilda kalkoner i Kansas, men det intressantaste citatet ur mitt perspektiv denna kväll var hennes man som sa:

Idag har jag läst både din bok och din blogg och jag vet fortfarande ingenting om dig.

En slapp söndag morgon.

Barnen och Byggare Bob.

Ted & jag väntar på att hämta Max vid skolbussen...

Ibland är vardagen med små barn riktigt rolig. Särskilt när mamma har druckit vin till lunch och skålat för kungen med ambassadören och allt.

Ni anar inte hur lycklig min son är för sina två medaljer.

The American way.

På Amerikanska skolans sportdag fick alla barnen varsin guldmedalj och på simavslutningen fick också alla barnen varsin medalj. Detta är hur stort som helst för en 6-årig kille. Och jag gillar hans skola mer och mer.

Två av mina bästingar i Barcelona.

Lena & Kristin på beachparty i Badalona - som jag missade för jag var i Stockholm. Tur att mysiga härliga sportiga Kristin är kvar i stan nu när galna roliga underbara Lena flyttar tillbaka till Zürich igen :(

Se vilket skärpedjup det är i fotografiet. Jag måste genast köpa en ordentlig kamera. Ogillar mer och mer mina platta bilder.

Det finns ju de som har konstigare jobb.

Grattis Sverige.

Vi har nästan lika fint väder som i Sverige. Det har precis slutat regna. Idag blir det nationaldagsfirande. Både lunch och middag. Med Barcelonas alla medelålders svenskar. Jag själv inkluerad i den kategorin.

Otippad tränare.

De flesta gissade på en erfaren internationell proffstränare. Istället rekryteras det i de egna leden. Någon med katalanskt hjärta.

I dag signerade den 37-årige Josep "Pep" Guardiola ett kontrakt med FC Barcelona för de närmaste två åren. Som spelare var Guardiola med mer än 250 matcher för klubben under åren 1990 till 2001 och vann bland annat sex ligatitlar och 1992 års Europacup. Som tränare har Guardiola inte några stora meriter. Hans enda tränarerfarenhet kommer från den senaste säsongen då han ledde Barcças B-lag till serieseger.

18.25 minuter.

Har precis haft en språklektion. Gratis.

De ringde från ett undersökningsföretag och ville veta hur jag uppfattar Barcelona Stad och deras service. Jag har nu svarat på frågor om vad jag anser om gatuhållningen och vilka transportmedel jag själv använder för att handla mat (promenerar) och var jag handlar pennor. Jag fick svara ja på frågan om jag sett en hora eller en tiggare det senaste året, men däremot svarade jag; nej, jag har inte blivit offer för en rånare i Barcelona.

Jag tyckte att Bicing var det viktigaste kommunala transportmedel och jag gav kommunenen 7 poäng av 10 möjliga för deras anti-rök-kampanj. Dessutom klagade jag på de kommunala katalanska informationsbladen och sa att jag önskade tvåspråkigheten åter.

Min enda kommentar om den lokala trafikpolisen var att jag tyckte det var konstigt att jag fick 100 Euro i böter för att jag pratade i mobilen när jag cyklade.

Är i och med denna medborgarundersökning med och påverkar stadens framtid liksom. Börjar känna mig riktigt integrerad.

Telefonen visar att samtalet varade 18.25 minuter.

Apropå kreativitet.

Jag har aldrig riktigt gillat att göra lite. Och bara "njuta" av livet. Sitta på stranden och dricka kaffe med några vänner är visserligen livets mening. Men inte när man kan göra det hela tiden. Det har inte gjort mig lycklig 24/7. Jag har trott att jag måste prestera för att känna mig nöjd och har avundas folk som bara kan njuta utan att göra någonting. Men nu har jag kommit på det. Tror jag. Det handlar inte om prestation. Det handlar om hur olika människor får utlopp för sin kreativitet.

Jag går igång på att driva intressanta projekt och hitta annorlunda lösningar på konstiga problem. Och få saker att hända. Kommunikativt. När jag jobbar med sånt jag gillar blir jag rappare, piggare och faktiskt också smartare. Hjärnan stimuleras. Jag tänker och är kreativ. Känner mig levande.

Andra får sina kickar av att vara kreativ på andra sätt. Vissa av mina vänner som inte jobbar verkar må bättre än jag gör när jag inte jobbar. Men så kom jag på varför. De får sina kreativa kickar på andra sätt. De har olika talanger. Men alla är kreativa inom något område. Någon sjunger, en annan målar, en tredje inreder sitt hem fantastiskt, en fjärde går upp i mammarollen och hittar på roliga barnlekar och den första fotograferar också.

Får man sina kreativa kickar som jag av att jobba med det jag gör, så är det bara att acceptera. Sån är jag. Tydligen. Varken bättre eller sämre än något annat uppåtjack.

Janteism.

Jag har ju inte fattat varför jag provocerar, men det är klart, någon människa som skryter hela tiden blir man ju tokig på. Jag gillar inte själv att få "vi har det bäst"-vykort vare sig via SMS, traditionella vykort eller mail. Gillar heller inte bloggar som bara visar den positiva sidan av livet.

Jag brukar undra hur det står till egentligen med människan som tar sig tid att skryta istället för att njuta. Även om jag förmodligen kan vara exakt likadan själv. Störande egenskap.

Tack M.

Fick ett brev av en gammal vän:

Läser din blogg några gånger i veckan, så jag är en av dina stadiga besökare. Du är bra, helt enkelt. Riktigt duktig på att skriva intressant. Och avsakanden av jante är underbar. Det är nog det bästa med din blogg och det som gör att vissa retar sig. Hur kul som helst tycker jag, fortsätt!

På G.

Jag är pigg igen. Efter veckor av slöa tankar och matta dagar. Antingen är det så att den dumma infektionen (hals, mage etc.) äntligen har försvunnit ur kroppen. Eller också är det för att jag är så glad för att jag har börjat jobba ordentligt igen att min kropp drar igång på härligt högvarv.

Agh.

Min dator är så seg.
To do ASAP: Köpa ny!
Påminn mig.

Det stående grälet.

Maken försöker befalla:
- Stäng av datorn. Vi måste sova nu.
- Nä, jag är inte trött.
- Men det är jag.
- Och?

Är man nattmänniska, så kan man väl inte sova bara för husfridens skull? Jag är ju ändå vuxen. Eller?

Mitt första tack, men nej tack.

Uppdrag nr. 6. Ketchupen fortsätter att rinna. Idag ringde en kvinna som fått mig rekommenderad av Monica (tack) till att komma på casting för att vara den svenska rösten i en reklam för en spansk bank. Ett löpande kontrakt på tre år. Jag svarade tack, men nej tack och rekommenderade en vän istället. De letar även en dansk röst. Några tips?

Made my day.

Sara har uppdaterat bilden på sin recension av min bok. Jag ser att min bok ligger hemma hos henne. I London. Hos någon jag aldrig träffat. Det känns supermärkligt och jätteroligt. Tack.

Kvinnliga nätverk.

Två duktiga tjejer i Stockholm intervjuas om kvinnliga nätverk: Maria Forssén och Linda Skugge. Läs artikeln i DN här.

Ketchupeffekten.

Det senaste halvåret har jag jagat nya uppdrag. Flera parallella spår och jag har verkligen ansträngt mig. Intresset har varit måttligt.

Tills nu. Helt plötsligt står företag på kö. Fem uppdragsgivare verkar vilja ha mig. Några roliga för en kort period. Andra utmanande för en längre tid. Inget uppdrag innebär fem dagar i veckan. Hinner med tre. Kanske fyra. Men jag kan omöjligt hinna leverera till samtliga. Avvaktar avtalsförslag. Måste välja. Prioritera. Och naturligtvis arbeta vidare med redan inledda uppdrag.

För mig som gillar att jobba, så ser livet rätt ljust ut.

Valet står mellan att rapportera till svenskar och/eller en tysk och/eller en katalan och/eller en engelskman.

Eller kanske det är dags för mig att börja rekrytera...

P.S. Ett företag hittade mig via denna blogg och nu ska vi skriva kontrakt för en rolig kort grej med koppling Barcelona - Stockholm :)

Hallå, någon där?

Jag ser på statistikmätaren att antal besökare på min sajt håller sig stadigt kring drygt 6000 unika besökare i månaden. Men antalet kommentarer sjunker och jag känner mig lite ensam.

Första dagen på jobbet.

Sitter på ett riktigt kontor. Med kollegor som mest talar katalanska. Kommer att jobba här varje måndag som strategisk internationell rådgivare. Overkligt intressant. Och utmanade.

Tänk att just jag som är så totalt ointegrerad får uppdrag för självaste Barcelona Stad. Det hade man ju aldrig kunnat tro.

Kom precis att tänka på att

jag får inte särskilt mycket uppskattning för att alla de saker jag klarar av att hålla tyst om ;)

Statusrapportering.

Första springturen på flera månader. Känner mig som en ny människa.

Ska jag eller inte?

Funderar på att gå ut och springa för att rensa hjärnan lite, men vet inte om jag orkar. Känner länge om mitt halsonda verkligen försvunnit.

Vill vara pigg inför projektstarten på ett av mina konsultuppdrag imorgon bitti. För Barcelona Stad. Berättar kanske mer sen.

Voine voine.

Jaha, då är jag utan telefonnummer igen då. Min nya mobil har precis kraschat. Inga nummer eller inställningar kvar. Senast hände det i september - på min gamla mobil. Då hade jag 300 kontakter. Nu hade jag kanske 50. Om du känner mig och vill fortsätta ha telefonkontakt, så messa ditt nummer, tack.

Gräset är förmodligen grönare.

Önskas: Ett välordnat hem med bra förvaringsutrymmen samt ett sinne för inredning.

Finnes: Ett kaotiskt trångt hem med saker överallt; kläder, leksaker, papper, verktyg och mat samt ingen förmåga att styra upp situationen.

Wow, en recension på engelska också.

Maria: Tack Sara.

Sara: "She's provocative, but sometimes, it’s hard to know whether it’s a conscious choice or not. She's entertaining, and that, I think she's fully aware of."

Maria: Jo, helt rätt, jag inser inte själv att jag provocerar men självklart försöker jag roa.

Sara: "Agrell's text consist of witty, short sentences spiced up with subtle self-irony. She's not only entertaining, but also inspiring, and judged by the comments she receives on her blog, I'd say that she provokes jealousy along with admiration in her readers. She lives the life that most people only dream of!"

Maria: Oj, det ska jag genast berätta för min man som är helt övertygad om att alla andra familjer har det mycket mer harmoniskt än vi har det i vår hysteriska vardag som knappt lyckas få alla fyra att sitta ner och äta samtidigt.