No added sugar.

Ja, men så har jag ju gått och blivit präktig också.

Det är visserligen sant att jag drack öl i solen med nya bekantskaper på självaste morsdag, utan att varken jag eller någon i min familj uppmärksammade denna högtid. Mannen och storebror åkte motorbåt i det gnistrande turkosa Medelhavet uppe vid Costa Brava med Joaquim, Oscar och Staffan, utan en tanke på att skicka en grattis-på-morsdag-hälsning.

De snorklade istället och gladdes/skrämdes av att de fick se en bläckfisk irra omkring intill dem i vattnet. Medan då frun i huset som bekant bekantade sig med alla möjliga nere på stranden.

Men som sagt, nu är det ordning på torpet igen. Jag har nyktrat till och har för första gången, hör och häpna, lagat mat till en bebis!

Storebror Max är uppvuxen på svensk burkmat - och fick inte smaka något hemlagat alls förrän han började på dagis. Även om jag våndades över allt socker i den spanska burkmaten, så hade jag i stort sett givit upp hoppet om att göra på något annat sätt till lille Ted.

Tills nu. Jag har gjort DET. Är så mallig att jag kan spricka. Men haja, hur lätt det var. Varför har ingen berättat? Jag tog fram några grönsaker ur kylen, kokade upp dem i vatten, mosade ner allt med en mixerstav och la in blandningen i små IKEA-burkar i frysen. Voilá.

Nu när jag springer iväg på stan/stranden/parken så lägger jag bara ner en fryst burk under vagnen och lagom till lunchdags har den tinat och Ted får hemlagad mat. Jag är så förbaskat bra. Ursäkta skrytet.

En riktigt husmor. Och strandraggare. I samma person.