Om man är glad över något. Om man har det bra. Och om man berättar det.
Är det skryt? Är man då inte längre ödmjuk? Eller delar man bara med sig av sin glädje?
Är lycka ointressant? Är det mest andras lidande som lockar?
Vad är det som gör att man helst inte berättar att man faktiskt har det riktigt gott. Det känns som att det bara stör folk.
Man må icke "förhäva" sig.
Det kan väl ändå inte vara så illa ställt att skadeglädjen är den enda sanna glädjen. Det tror inte jag.
Det är som om man skulle straffas på något sätt om man råkar säga "jag har ett riktigt gott liv och mår jättebra". Är det av rädsla för att det goda ska försvinna som man inte säger något. Knappt vågar tänka tanken.
Är det norrländskt? Är det svenskt? Är det jante? Är det gudsfruktan? Är det Luther? Är det mänskligt? Eller bara jag?
P.S. För att ni inte ska tro att jag skryter och förhävar mig här och nu, så är jag inte alls nöjd och belåten idag, för jag har ont i ryggen. Dessutom finns det bara vinterkläder i den stökiga garderoben och köket är kladdigt igen.
onsdag 23 maj 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
View Maria Agrell's profile
7 kommentarer:
Hej darling!
Jante kallas det, gillar det inte! Jag anser att man kan vara en ödmjuk person ändå och kunna berätta om sina framgångar. Eller att man bara rent allmänt är nöjd med sitt liv och mår bra....
Fredrik S von Holstein skriver om detta i sin senaste krönika i Metro. I like.
//Cecilia
jag menar JOHAN förstås....
Helt klart svenskt! Svenska avundsjukan. Om man berättar hur bra man har det så finns det ju risk att någon blir avundsjuk. Och det är ju inte snällt att göra någon avundsjuk. I spanien säger man ju ofta "bien , bien" när någon frågar hur man mår. I sverige blir det ju ofta "jorå", "har väl vart bättre", "man ska inte klaga" osv.
Det är inte jante/svenskt. Det är mänskligt. Finns överallt. På spanska brukar man säga att man inte ska berätta när det går bra annars avundsjuka människor "te embrujan". Eller "no cuentes, la envidia es lo que mata", etc. Att spanjorer skulle vara mindre avundsjuka än svenskar tror jag inte ett ögonblick på.
Mycket intressanta funderingar. Just nu....Jag mår bra, jag har det bra, jag har världens mysigaste familj, jag har fyra barnbarn och jag är frisk och rik!!Men jag finns också nära dem, som har det svårt. Kanske kan jag dela med mig av min kraft.
Det är mänskligt att hänga upp sig på det som är negativt. Samtidigt är det ju kontrasterna som gör livet värt att leva.
Det som utgör skillnaden på positiva och negativa människor är att vissa "fastnar" i sitt dåliga humör medan andra inser att dom kan faktiskt vara tacksamma för bara det lilla (eller stora). "Att vara lycklig är ett val" sa Abraham Lincoln, jag tror det.
Avundsjukan finns överallt! Men.. couldnt care less.. Ja menar..Hur kan man inte glädjas åt andras framgångar?? Jag önskar att alla varelser på vår jord fick leva sin unika personlighet! Jag har mina gåvor och du har dina, så det finns ingen anledning till att ha jante på ryggen.. Det kan ju dock vara så att man längtar efter något i sitt liv som man ser att andra redan har. men det betyder ju inte att man missunnar den andra något.. Sträck på ryggen och våga njut av ditt liv och berätta om det för andra!!!
Skicka en kommentar