Där satt den!

Den känns som ett genombrott. Inte lika stort som för de svenska cancerforskarna med ändå.

Jag är inte längre en språklig oskuld. Efter två år och 5 lektioner i det nya landet böjde jag för första gången ett verb i korrekt form i DÅTID. Bara sådär. Lajv.

¿Max ha dormido después de la piscina hoy o no?

Jag inser vilken bedrift det måste vara eftersom Max fröken häpnade och utbrast spontant; "Bravo, du böjde verbet helt perfekt i perfekt. Vad har hänt?"

Chock. Glädjechock.

Jag låtsas inte om att jag bara lärt mig en av fyra former av dåtid än så länge. Blundar och njuter framgångens sötma.