Schyyyyy, skvallra inte om skattjakten och presenterna.

För 6 år sedan låg jag på Danderyds förlossning och andades lustgas, hög som ett hus och skrek efter epidural. Max var på väg.

Kl. 06.17 tittade han fram och kravlade direkt upp och började amma.

Det var en söndag och regnet droppade utanför fönstret. Jag var världens allra lyckligaste kvinna. Och ville gärna föda barn efter barn efter barn. För det var så fantastiskt underbart.

Nu är det ju inte lika enkelt att ta hand om ett barn som att föda fram det. Vardagar kan vara riktigt tråkiga och betydligt tuffare än att bara andas rätt, krysta och utstå smärta. Så vi väntade som bekant länge och väl innan vi var redo för ett syskon.

Nog om moderliga plikter. Över till nöje. Vi har förberett en skattjakt till födelsedagsbarnet som vaknar om några timmar. Den första lappen har jag satt fast på en ballong och halvvägs in i skattjaktsleken så kommer det att ligga en skitläskig orm som ser helt verklig ut.

På den sista lappen som ligger i kylskåpet står det: "KOLLA IN DÄR PAPPA BRUKAR LÄGGA
SINA SMUTSIGA KALSONGER MED BAJS I…"

Alltså det är inte sant, min man är inte analinkontinent. Lovar. Men 6-åriga killar tycker sådana skämt är väldigt roliga. (Och uppenbarligen vissa 35-åriga kvinnor också.)

Alla presenter ligger därinne i tvättmaskinen. Inslaget i ett blått paket ligger ett Nintendo DS tillsammans med ett hjärnträningsspel gjort av Dr Kawashima och ett Pokémonspel.

Nä, nu måste jag verkligen sova om jag ska orka sjunga "Ja må han leva" när det börjar ljusna. Jag behöver också sömn för att kunna böja verben rätt när jag ska prata spanska på Max poolparty med alla klasskompisar i eftermiddag.