Äh, man är ju cool liksom. Åker värsta karusellerna med killarna. Jag frågar min son vad han tyckte var roligast med hela dagen på Tibidabo.
- Jo, det var när du ropade och skrek på personalen "Nada más por favor" (inget mer, tack) när vi åkte pariserhjulet.
Öh, jo, det är sant. Varje gång vi närmade oss marken försökte jag skrika och vifta till personalen så att de skulle förstå att jag var livrädd och att de måste göra något för att avsluta denna vidriga mardröm.
Efter fyra hemska varv nödstannade de äntligen pariserhjulet. Någon söt liten flicka eller gammal tant i kön hade väl uppmärksammat mina ihärdiga rop på hjälp.
När jag vacklar ur skrattar min son hysteriskt. Han kan inte förstå att jag blev så rädd för ingenting. Alla i kön har lagt sina huvuden på sned och ler mot mig. Jag tittar ned i marken och lommar därifrån.
söndag 29 juli 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Stackare.. ;( Själv älskar jag alla karuseller och bergochdalbanor... Åkte ett jättehögt parisehjul mitt inne i Paris (utanför Louvren) i förra veckan faktiskt. Det var underbart fint, och man såg ut över hela staden :)
Förstår dig, jag avskyr själv otäcka karuseller speciellt sådana med fart eller som handlar om höjder...
Kram Dila
Skicka en kommentar