Efter två år i soliga Barcelona.

fredag 10 augusti 2007

Efter två år i soliga Barcelona.

Jag längtar till Sverige. Lovar att inte klaga på vädret. Eller Jante. Eller stekare.

Bara sex dagar kvar...

4 kommentarer:

magindublin sa...: Hej Maria,

Tack för att du lagt upp min länk!
Jag ska ocksa till Sverige. Den 17:e aker jag om min flickvän (som ar härifran Barcelona) till Sverige. Först aker vi till Stockholm nagra dagar och sedan aker vi upp till Abisko och Lofoten. Har en kompis som jobbar som guide där. Kul att man inte far upp ögonen för att semestra i Sverige förrän man varit utomlands ett tag.

Förresten, Marta (som min flickvän heter) gar och läser Svenska pa ett ställe som heter Skandinavska Klubben. De som jobbar där är väldigt trevliga och förutom sprak kurser de har även tema dagar samt anordnar lite skojiga saker där barnen kan träffa andra svenska barn osv.

Kolla in det här: http://www.clubescandinavo.com/

Vi har familjepass! :)

/Magnus; 1:34 em
Anette sa...: Jag tror att 2 år är nån magisk gräns, jag själv b la saknar och längtar lite till sverige, plus en massa andra som varit här i just 2 år....det är något med 2 år i Barcelona; 4:34 em
Maria Agrell, Barcelona sa...: Hej Magnus,

Jo jag känner både Dea och Amanda som driver Skandinaviska klubben och brukar vara med och fira svenska högtidsdagar.

Och jag gör ju Svenska Nyheter på Barcelona Television i samarbete med dem.; 6:14 em
magindublin sa...: Hej igen Maria,
vad världen är liten !! :)

Speciellt om man är svensk i Barcelona!
Har inte sett att du gör svenska nyheter. Da far jag kolla in det nästa gang det sänds!

Da träffas vi kanske vid nästa högtidsdag. Vi har inte varit pa nagon ännu da vi brukar aka till Sverige till Jul och pa semester under Kraft säsonger.

Jobbar för övrigt i kvarteret 22@ (Calle Pallars) - Hotel Pere IV,

samt min flickväns företag har precis flyttat dit (Torres Papel) fran deras gamla kontor som lag vid Gran Via / Bruc.

Magnus; 6:53 em

Vem är jag

Därför plåtar jag okända.

Jag har börjat plåta människor som jag inte känner. Har blivit inspirerad av andra och nu är jag fast och kan inte sluta. Det är fantastiskt roligt. Jag har funderat på varför.

Tror det handlar om att jag tidigare inte ens såg människor omkring mig. Jag var nästan alltid helt uppe i mina egna tankar. Min hjärna funderade på saker och ting oberoende av vilka intryck min omgivning kommunicerade när jag vankade runt själv på stan.

Nu plötsligt har jag börjat se utanför mitt eget huvud. Jag ser andra människor och föreställer mig deras liv istället för att älta mitt eget hela tiden. Det är befriande.

Man kan säga att jag går igång på skönhet OCH fulhet.

Sedan måste jag ju säga att vissa ser ofantligt roliga ut. Simply too good to be true. Måste bara dokumenteras. Det brinner i både ögon och fingrar. Jag vill försöka bevara humormomentet.

Därför bloggar jag

Min blogg är ett sätt för mig att samla ihop mig själv och mina tankar.

Fast det allra bästa med att blogga att är... att jag skjuter ifrån mig döden. Det kanske låter konstigt, men jag vet ju att jag ska dö en dag och det vet alla människor. Det är något som jag tycker är läskigt. När jag nu skriver ned mycket av det som jag upplever, känns det som om livet inte försvinner samma sekund som det levs. Man kan njuta av sekunderna och titta på dem.

Det låter lite stort. Men jag kommer varken att vinna ett nobelpris eller en Oscar under min livstid. Jag kommer heller inte att skriva in mig i några historieböcker. Det jag lämnar efter mig på jorden när jag lämnar är mina barn och de minnen som andra människor har av mig.

Om jag bloggar sprider jag ut mig lite. Om jag berör en människa här och där. Det känns angeläget.

Många tycker att Internet är obehagligt därför att allt man skriver finns kvar länge, men för mig känns det hoppfullt. Man lämnar sina avtryck.

fredag 10 augusti 2007