Jag har tänkt mycket på det jag förknippar med mitt Sverige. Det som skiljer Stockholm från Barcelona. Förutom vädret.
Tittade på "Sveriges modernas land - men världens osäkraste folk" igår. Fredrik Lindström tillsammans med Peter Englund är lysande i sina analyser och exempel.
Vi är så trygga i Sverige att vi har tid att tänka på detaljerna. Som att om man har koll så vet man att man bara doppar fiskdelen av sushin i soyan. Inte riset. Äter med händerna. Inte med pinnar. För så gör man i Japan. Sägs det.
Och latte dricker man på morgonen. Inte på dagen. För det gör man i Italien. Sägs det.
Att ta en öl istället för drink eller champagne. Som var så ute att det nu blivit inne igen.
Eller jeans. Jeans är inte byxor. Jeans är Seven, Rock & Republic, Pepe, Acne, Nudie. Absolut inte Diesel eller Lewis. Fast det var då. För två år sedan när jag lämnade stan. Nu är det förmodligen tvärtom. "Tur" det finns nätet så man kan t.ex. kolla intervjun med Pontus Gårdinger på Stureplan.se.
I Barcelona har folk inte koll alls. Inte på modetrender i alla fall. Det syns när det är Bread & Butter i Barcelona för då kommer alla snygga människor hit. I Stockholm märks det knappt om det är modevecka eller inte.
I Sverige är vi förändringsvilliga individualister. I Spanien är man traditionell och familjeorienterad.
Här diskuterar man litteratur, dricker vin till lunch, bor kvar i sin stad, går i samma yrkesfotspår som sina föräldrar och umgås med sin familj på helgerna. Och till familjen räknas hela släkten.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
View Maria Agrell's profile
4 kommentarer:
Hej! Jag har precis hittat till din blogg och läst inläggen om när du fick ditt barn, sâ det här inlägget passar kanske inte pâ vad du precis har skrivit om. Jag bor ocksâ i Barcelona sedan tvâ âr tillbaks och runt nyâr i âr ska jag ha mitt första barn. Det var väldigt intressant att läsa om all byrâkrati som du gâtt igenom. Bra att veta vad som väntar en. Tack för bra tips!
Ha en bra semester!
jessica "snabel-a" sallander . com
Det där med koll och Sverige är verkligen intressant. Tänker på det varje gång som folk uttalar sig om hur japaner äter eller inte äter sushi "på riktigt". Lärde mig äta sushi av min dåvarande pojkvän som var japan och en annan japansk vän. Detta var iofs för några år sedan, så jag kan ju ha glömt bort hur man gjorde exakt, men som jag lärde mig äter man med pinnar, blandar ut wasabin i sojan, och doppar riset. Alltsammans dödssynder enligt de med koll. Är det så att det bara börjar cirkulera massa sanningar som inte har någon grund och ingen vågar ifrågasätta eftersom man inte vill verka som att man inte har koll? Och varför är det så viktigt i Sverige. Upplevde det inte som så viktigt bland irländare när jag bodde där, och jag hade ju bättre koll (sic!) på obskyra japanska band än mina japanska vänner (de var mest intresserade av kärleksballader). Kanske eftersom familj och släkt inte är så viktigt här, utan vi bygger så mycket av vår identitet själva (på gott och ont)?
Intressant är det iaf.
Intressant analys - håller med dig!
Det finns en viss ängslighet i Sverige att det ska vara helt rätt - rätt märke, rätt snitt på kläderna, rätt sorts solglasögon osv. Väljer man fel är man liksom heeeeelt borta. å nej så töntigt! Kanske finns en önskan att utesluta de flesta andra för att skapa en egen 'in-group' ?
Kanske framförallt märken inom mode. Hellre än att se till helheten, en snygg stil osv, fokuserar man på etiketten. Det är lättare att godkänna eller förkasta ett märke än att bedöma det estetiska värdet osv av en hel outfit.
Nej nu låter jag lite stygg... inte meningen... men visst är det lite så?
Annars äääälskar jag sverige!
hej hopp!
Nyss hemkommen från semestern i Sverige håller jag helt med i din analys. I jämförelsen med Frankrike kändes Sverige plötsligt så materialistiskt.
Här i Frankrike är ett bord ett bord. Om det kan stå upp så duger det att äta på och om man har fyra stolar så är det bra. I Sverige är ett bord ett designobjekt från någon känt möbelhus och att man skulle ha fyra mismatchande stolar (såvida man inte har det som ett aktivt val i inredningsstilen) finns helt enkelt inte.
Visst är det roligt med alla dessa detaljer, men ibland känns det som att vi i Sverige skulle behöva rycka på axlarna och liksom slappna av bara lite...
Skicka en kommentar