Döden vs Himlen.

Gillade Mitch Alboms bok "Tisdagar med Morrie "och har nu också läst hans bok "Fem personer du möter i himlen".

Min 6-åring ställer ofta frågor om döden, vilket gör att jag faktiskt varje dag tänker på det själv. På att jag ska dö. På att människor jag älskar kommer att dö. Man vet bara inte i vilken ordning eller på vilket sätt. Eller vad som händer sen. Och det är obehagligt.

Jag började gråta häromdagen när jag tänkte på vår vän Wendy i San Fransisco som dog förra året. Och henne kände jag knappt. Hur ska det då gå när någon nära dör?

Så jag vänder mig till litteraturen för tröst. Vägledning som ger kraft att leva livet medan man fortfarande lever. Att passa på liksom. Innan dagarna tar slut.

Handlingen:

Eddie är en äldre man som dör i en olycka och kommer till himlen. Där får han träffa fem personer som kan förklara för honom varför hans liv blev som det blev. Att saker hänger ihop, att det finns mening med det som händer och att döden inte är slutet.

Citat ur boken:
"Har du någonsin undrat över det, varför folk samlas när någon dör? Varför känner man att det är något man bör göra?

Det är för att människosjälen instinktivt känner att alla människoliv hänger ihop. Döden tar inte bara någon, den lämnar också någon annan. Och i det lilla glappet mellan att bli tagen och att bli lämnad förändras folks liv."

Omdöme:
En må-bra-bok om livet efter döden. Fast den är rätt tunn i sitt innehåll. Håller inte hela vägen. Man vill ha mer. Djupare. Börjar bra. Avslutar platt.