Fri och kär.

Nynnar på låten Me & Bobby McGee. Hör Janis Joplins röst sjunga i mitt huvud: "Freedom's Just Another Word For Nothing Left To Lose."

Och det är ju sant, att visst är man fri när man inte längre har något att förlora. Allra mest känner jag att sången handlar om att förlora någon man har kär och vad är då friheten värd. Ingenting förstås.

Fast å andra sidan känner jag att hon har fel. För idag känner jag mig jättefri - fastän jag fortfarande är helt beroende av dem jag älskar; Henrik, Max och Ted.

Jag har vinkat hej då till Max som med ett förväntansfullt leende for iväg med skolbussen som första passagerare, eftersom vi bor på busshållplatsen längst bort från skolan. På bussen fanns endast busschauffören och en annan farbror som förmodligen/förhoppningsvis jobbar som den som ska hålla ordning på barnen i bussen. Upprepar mitt mantra för mig själv: Våga lita på människor.

Sedan har vi Ted som gladeligen kröp iväg till leksakshuset när jag lämnade honom på dagis några timmar senare, eftersom han bestämde sig för att ha sovmorgon till klockan elva idag. Några andra barn började gråta när jag vinkade hej då, men Ted bara tittade och försökte istället passa på att ta en större killes leksak. Han har inte riktigt förstått konceptet med att mamma är bäst ännu.

Båda barnen har sina egna vardagar, helt utan oss föräldrar. För Mamma Maria börjar ett ny epok. Hurra!. Idag blir det lunch vid havet med Mannen. Det här måste firas.