Ord inte alltid samma sak som handling.

Jag fick tårar i ögonen idag. Flera gånger.

Introduktionsdag för nya familjer på min sons amerikanska skola. Om skolans rektor skulle kandidera som Amerikas president så skulle jag ropa; ja, rösta på honom. Han verkade kunna allt så bra. Ja, dessa amerikaner kan verkligen tala väl.

I visionen står bl a något om att förutom att barnen ska lära sig allt så ska de också bli medvetna kämpar för en bättre värld. Massor med klyschor som alla kändes så sanna. Där och då. Jag försökte hålla tillbaka tårarna. Det var ju en sådan känslosam stund. Min son undrade varför det såg ut som att jag grät. Jag försökte säga att det var för att jag var så lycklig. Han tyckte det var konstigt tror jag.

Någon av föräldrar ställde frågan om säkerhet. Jo, visst hade skolan en "lock down drill". Jag tänkte direkt på serien 24 och kände att jag levde mitt i en film. Fast ingen thriller utan en happy ever after Hollywood produktion.

Fast...
när jag skulle gå därifrån ville jag slänga Teds tomma matburk i glas i rätt soptunna - men det fanns ingen särskild glasinsamling. Måste upplysa om att det där med miljön ingår i konceptet skapa en bättre värld.