Nerskrivet i min agenda: Dramaten 19 september 2009.

Nu har jag köpt premiärbiljetter till Killinggänget på Dramaten. Smidigt online. Märkte inte att:

"Internetbokningen kraschade under tisdagen när Dramaten började sälja biljetter till Killinggängets uppsättning på teatern i höst." SvD

DN berättar om pjäsen och Expressen varnar.

P.S. Säg inget till maken för det blir en av hans födelsedagspresenter.

Inlägg nr. 2000

Just nu skriver jag inlägg nummer 2000 på min blogg. På snart tre år. Galet.

Till alla Ari Lovers.

Entourage citat.

När jag var 7 år.

Har ingen aning om hur min skrivbok från årskurs 1 överhuvudtaget har hamnat i vår våning i Barcelona, men när jag sorterade bland pärmarna häromdagen dök den upp, 30 år senare. I helgen läste jag några av de berättelser som jag skrev då - för min egen son som nu är lika gammal som jag var då. Helt surrealistiskt.

Min gamla skrivbok väcker minnen.

Skrivet av mig för 30 år sedan. Jag minns fortfarande att jag bodde hos pappas kompis Bengt & Gun med barnen Pamela och Roger, när mamma och pappa var på semester ett par veckor på Trinidad och Tobago. Tyckte det var supercoolt att följa med Roger (11 år) till skivbutiken efter skolan och lyssna på Boppers. Han var 4 år äldre och hur vuxen som helst.

Tack för att ni räddade mig idag.

Maken var redo att packa in hela familjen och köra till något äventyrsbad två timmar söderut (vilket innebär fyra timmars resa tillbaka i söndagstrafiken) men tack och lov ringde våra argentinska vänner och bjöd ut oss på lunch så jag behövde inte bråka mer om det. Dessutom fick jag denna bild från vår senaste helg i Pyrenéerna då jag tydligen hade samma klänning som igår kväll.

Status update.

Maria Agrell försöker varva ner sin make som fastän vi somnade ultrasent vill dra med familjen på bilutflykt halvvägs ner till Afrika - bara över dan.

Las chicas.

Eva, Jessica, Malin & Maria.

Duck.

Makens verk.

En rolig blandning gäster.

Några pratade gärna barn. Några andra ville gärna prata porr. Men vi hittade inte riktigt sambandet.

Halva Barcelona är tapetserad med reklam för att man ska stänga av lyset ikväll.

I Stockholm vägrar de stänga av gatubelysningen. Kommer de att göra det i Barcelona undrar jag?

Svarte Madam?

Äntligen är maken hemma efter en vecka utomlands (Sverige). Ikväll vid niotiden blir det middag med några vänner (bl.a. en svensk, en dansk, en fransk, en tysk, en spansk och en mexikanare). Maken fixar käket och jag ska duka. Bra arbetsfördelning tycker jag.

Däremot måste jag fundera hur jag ska göra med elen. Mellan 20.30 och 21.30 ska vi släcka alla lampor i hela världen. Och det kan jag ju inte missa.

Kanske kan vi föreslå att vi inleder festen med att leka Svarte Madam. Eller blir det för kinky tro?

Fast det kanske bara var i Hudik vi lekte sånt. När man släckte ljuset och hånglade med alla man mötte i rummet och inte låtsades veta vem det var. Vi var 12 år och kysste i snitt 10 killar på en kväll. Med tungan och allt. Nu när jag tänker efter kanske det inte är någon internationell lek?

Tro om jag får tjuvstarta på elavbrottet för precis då kommer middagsgästerna...

Kanske kan jag köra Australiensisk tidszon här hemma. Annars är det 28 mars kl. 20.30 som gäller i Barcelona.

Exempel på diskussioner jag aldrig trodde jag skulle hamna i bland mina vänner.

Jag hör mig själv säga självklarheten om varför barnaga är fel, men ingenting biter när min väninna förklarade varför hon slagit sin son fyra gånger hårt i ansiktet och sagt att om han inte skärper sig så skickar hon honom på internat.

Sonen är 7 år och krånglade när han skulle göra läxan och hade inte lust att gå till skolan.

Som svensk blir man mållös.

Nej tack Facebook, sluta låtsats-lovespamma mig. Jag vill inte dejta 18 åriga spanjacker som ramlar in på min sida.

Möten 2009.

Tänk att det numera känns helt naturligt att min vän Eva och dotter Zoe i Barcelona kan kommunicera via en gratis bildtelefon med sin syster och hennes nyfödda bebis i Paris. 

Orättvist.

Den här utsikten har min man från sitt skrivbord när han är på kontoret. Själv tittar jag rakt in i en vägg.

Oväntad bieffekt: Twittrandet får mig att läsa tidningar på spanska.

Det här med att ha selektiv varseblivning...

Visserligen är det krig i några länder och jag borde engagera mig mer för miljön.

Men när jag går förbi en gubbe som läser La Vanguardia på flyget stannar jag upp. Aha, något som jag kan relatera till i min egen vardag. Det står om Ashton Kutcher och Demi Moores idoga twittrande. På spanska visserligen, men desto intressantare.

Jag snor tidningen från ett säte i business class, läser, klipper ut, googlar och länkar till här: "Hollywood, a un clic".

Apropå Twitter.

Annah Björk skiver en krönika i Stockholm City som jag klippte ur, googlade och länkar till här: "Ursäkta att jag inte twittrar nu".

Visserligen frälser Rädda Barnen de redan övertygade, men jag kunde ändå inte låta bli att beröras.

När jag häromveckan sprang till Arlanda Express på väg från Stockholm kunde jag inte låta bli att stanna framför denna reklamskylt, fastän jag var sen till mitt flyg.

Barnens världskarta är en vanlig karta över världen förutom att den endast visar de 24 länder som har förbjudit barnaga.

Sverige var först i världen med att göra det 1979, men stora nationer som till exempel USA, Kanada, Frankrike och Storbritannien tillåter fortfarande barnaga. Visserligen sent, men sedan 2007 är det lyckligtvis också förbjudet med barnaga här i Spanien, vilket gör att jag med lagen på min sida kan säga till när jag ser någon slappa till sin unge på öppen gata.

Kampanjen drivs av Rädda Barnen.

Äntligen i nuet.

Jag har jagat ikapp mig själv, ända sedan jag började jobba heltid. Har inte hunnit sköta om min själ, min kropp eller mitt hem ordentligt. Inte heller har jag hunnit träffa mina vänner. Jag har bara haft tid för jobbet och barnen.

Naturligtvis är det en stor omställning att kunna besluta över sin egen tid och att inte kunna göra det. Frihet och självständighet är pelarna i mitt JAG. Den nödvändiga luft jag behöver för att andas. När det naggas i kanten blir jag lite skakad.

Men jag tror att VÄNDPUNKTEN är här. Halleluja.

Det känns som att jag idag har jag hunnit fram till NU. Min rygg värker, men jag är salig.

Det är garderoberna som gör det.

En eftermiddag på Tibidabo.

Lite klassisk rutschkana är ju heller aldrig fel.

Pappa kom hem!

Vi vuxna är höjdrädda och allmänt fega, så Max kunde inte åka en enda läskig karusell, utan fick nöja sig med att släpa runt lillebror på alla möjliga löjliga små äventyr. Radiobilarna var väl ok tyckte båda.

Ungarna gillar alla konstiga figurer som alltid springer omkring för att roa besökarna.

Lillebror fick åka hästen själv. Haja, hur stolt han är.

Vi for en sväng till tivolit Tibidabo mitt emellan allt garderobsfix.

Bra där Ted!

Ted hjälper mig att torka fönstren på terrassen. Det ser lovande ut, tycker jag.

Min 7-åring skriver skrivstil som en gammal tant.

Spana in bokstaven f till exempel. Så här lär de sig att skriva på spanska lektionerna.

För storebror är det Club Penguin som gäller.

Pappa köpte Club Penguin mössa i London. Den finns varken i Spanien eller Sverige. Även utan övriga kläder ska den naturligtvis på och naturligtvis både ute och inne. Oavsett väder.

Lillebror gillar garderobskartongerna.

Värsta kojan.

När farmor och farfar är på besök fixar de fint hemma hos oss.

För två dagar sedan var det här en tom kruka med skräp. Nu växer det blommor.

Arbetskraft 2 - som skapar ordning i mitt kaos.

Farmor spelar fotboll med pojkarna, så jag hinner sortera mina saker och mitt huvud (med mitt idoga bloggande).

Arbetskraft 1 som lyfter mitt liv till nya höjder.

Farfar monterar hyllor.

Ett av mina ångesthörn.

När jag tittar på detta får jag ont i ryggen. Och magen sväller upp. Ångestsymptom. Nu har vi varit på Ikea och köpt garderober. Nu ska hemmet struktureras.

Julian & Jo.

Thank you so much for the invitation to your special day. Today I will be thinking of you wishing you all the best. Have a lovely wedding day!

Tack Bibi.

Vi saknar förvaringsutrymmen. Kläder, papper och leksaker ligger på hög lite här och där. Tre gånger har vi åkt till Ikea för att göra något åt saken, men samtliga gånger kommit hem utan garderober för antingen har det varit slut på typ en vägg, eller har det varit helt sjukt mycket folk eller också har ungarna skrikit och vi har inte stått ut och åkt hem.

Nu är farmor och farfar på besök och vips blir det uppstyrning hemma hos familjen Agrell. Det ska vara en svärmor för att det ska bli lite ordning här hemma. Maken med mor är på Ikea med kreditkortet.

Ikväll väntas hemleverans. Imorgon byggdag. Fast redan på söndag reser maken iväg igen.

När ska vi hinna fira?

Morgonrutin.

Kliva upp, duscha, på med kläder, förhoppningsvis en hårdbrödmacka, borsta tänderna, packa ner lite smink och hårborste i väskan för det hinner jag aldrig fixa hemma, barn till skolbuss respektive dagis och sedan den ljuvliga cykelturen längs Medelhavet på väg till kontoret i Borne där jag borde anlända halv nio.

Och så lite blogg på det.

Mat och folk.

Stockholm har god mat. Jag har ätit flera kilo. Och svenskt härligt godis. En sammanfattning.

Måndag:
* Fika: Kaffe och dumlekola på Arlanda.
* Middag: Röding på PA med Jens. Hälsade på twittrarna Johan och Henrik. Drack kaffe med Hamid.

Tisdag:
* Frukost: Bacon & ägg på hotell Clas på hörnet.
* Fika: Kaffe på Locanda, Mäster Samuelsgatan med Sascha.
* Lunch: Ceasarsallad på Mäster Anders med Suzanne.
* Afterwork: En dagens på Royal Viking med Sascha, Lena och Mats.
* Middag: Toast Skagen och smarrig drink på Gondolen med Patricia.
* Efterrätt: Smågodis från 7Eleven.

Onsdag:
* Frukost: Bacon & ägg på hotell Clas på hörnet med Cecilia.
* Lunch: Lax med dillpotatis på Riche med Thomas. Såg stiliga blivande prins Daniel några bord bort.
* Fika: Kaffe och morotskaka på Arlanda. Själv.

Somnade på planet och åt ingenting.

Gammal kärlek rostar aldrig.

Det regnar när jag lämnar restaurang PA och drar mig tillbaka till hotellet, men jag är glad och lycklig i hela kroppen i alla fall. Har pratat med två av mina bästa vänner och är alldeles sprallig. Säga vad man vill om vädret, men Stockholm har DET.

Landat.

Arlanda. Dricker kaffe. Äter dumlekola. Går igenom mailen. Läser magasinet Filter. Och årets första nummer av Passion for Business. Startar igång min svenska HTC mobil. Fotograferar med min spanska iPhone. Lugnet före Stockholm City.

Borde gå offline och styra upp mitt liv nu.

Måste packa upp skidkläderna och packa ner kostymen. Flyger till Stockholm imorgon bitti. Jobb.

Grabbarna på väg upp i liften.

En förmiddag åkte Max skidor med sin kompis Peter och hans föräldrar, maken var uppe på berget och jag åkte pulka med lillebror. En timme senare hör jag min äldsta son ropa ovanför mig. Han och Peter åker upp i liften själva....och sedan kör de störtlopp nerför berget. Är han så stor nu hinner jag tänka innan jag kommer på att det är han nog inte.

La Molina.

För en kille född i Barcelona är det alltid roligast att kicka fotboll...oavsett underlag.

Tre 7-åringar och en tumme.

Om jag bara kunde ta bort tummen från min iPhone så skulle det kanske blivit en fin bild på Max och hans polare Peter & Scongor i liften.

Första gången på slalomskidor.

2 år är kanske lite väl ungt. Bättre lycka nästa år.

Lille Ted under liften i La Molina.

Käkade middag med våra vänner från Argentina.

Ariel & Mercedes.

Jag är patetisk, jag vet.

Världseliten i snowboard tävlade i La Molina i helgen. Coola, duktiga och charmanta pojkar. Hälften av dem bodde på samma hotell som oss och jag utbrast till våra vänner i frukostmatsalen: "gå ni, jag stannar här och tittar på utsikten". Typiskt mig att fokusera fel. Försökte fotografera när de hoppade senare under dagen, men min lilla iPhone hann inte med särskilt bra så jag fotograferade mig själv istället!

Salig.

Efter en helg i La Molina är jag helt lycklig inombords. Snö, sol och skidåkning är en närmast gudomligt upplevelse.

Arbetsfördelning.

Lillebror sparkar in bollen i buskarna. Storebror hämtar bollen i buskarna.

Mina favorit Twittrare filmar sig själva idag och jag hänger glatt med i deras vardag.

Ashton och Demi Moore ska resa iväg i tre månader för han ska filma men han har lite svårt att lämna Facebook och Twitter.

Bra twittrat.

Farfar tidning grattar pappa blogg och mamma Facebook och meddelar att lille Twitter kan bli lika ståtlig som morbror YouTube och tant Wiki.

Sigge.

Jag kan inte sluta undra.

Jag cyklar på denna väg till och från jobbet varje dag. En morgon hänger blommor på en lyktstolpe. På kvällen några fler. Sedan en bild. Och ett namn och två datum: 01-01-1982 och 01-03-2009. Och en bild på Honom. När han springer maraton här i Barcelona.

Han blev 27 år. Jag ser honom på den bild som tas hans sista dag i livet. Han ler. I trädet läser jag inskriptionen: YK ♥ CD 4ever

Jag googlar för att förstå vad som hänt. Slagsmål? Hjärtflimmer? Påkörd? Bil? Cykel? Hittar ingenting.

Varför tycker jag inte att det är roligt att sova på kvällen när jag har chansen?

Det borde vara förbjudet att sova fem timmar per natt flera dygn i sträck.

En sak ska bort.

Lillebror har en förmåga att lägga allt jag äger på ställen där jag absolut inte förväntar mig att hitta dem. Köksredskap i klädkammaren är ett illustrerande exempel på vad jag får ägna stor tid åt här hemma.

Menlo Park i Katalonien.

Det blir roligare och roligare på mitt jobb :) Hade fantastiskt bra möten idag (på spanska faktiskt) med intressanta människor i en underbar miljö utanför Barcelona. Mandelträden blommade. Det kändes som att jag besökte ett bolag i Silicon Valley. Precis samma känsla som när jag jobbade där i Kalifornien för 10 år sedan. Solens strålar betonar liknelsen.

Dagens lunch.

Fisk.

Jag har blivit en mansgris.

Lyssnar på 50 cent på högsta volym. Tror stilpolisen dissar mig nu.

Jante bor inte här.

Idag var det föräldramöte på Max skola och jag är världens stoltaste mamma. Klart man blir glad när någon gillar det man själv gör, men när ens barn får beröm känns det på något vis betydligt större och viktigare.

Jag kan fortfarande inte släppa Twitter.

Läser kommunikationen mellan Ashton Kutcher (Demi Moores unga make) och Diddy (fd. PDaddy) där Diddy försöker hjälpa Ashton att uppdatera Facebook genom Twitter.

Det här är ju faktiskt helt sjukt hur transparent och liten vår värld blir. I realtid.

Give it to me!

I fredags bjöd maken på bubbel på kontoret. De firade. Såg hur han doppade jordgubbar i choklad på morgonen här hemma och naturligtvis bjöd jag in mig själv till hans kontor för att njuta av utsikten, den kylda cavan och det smarriga söta. Afterwork at it's best.

Sedan drog Henrik iväg till Wien över helgen. Han skulle visst föreläsa på en röntgenkongress. Och jag roar mig här hemma med twitter och lekfulla barn. Solen skiner. Dags att gå ut igen.

Kärlek.

Lillebror har inte tid att vara med på gruppbilder.

Forum, Barcelona

Slalomhjälm funkar perfekt. Vi struntar i att alla tittar.

Och så cyklade vi ner till Forum hamnen också.

Här är en annan fin lekplats och man får hålla lite koll så ungarna inte trillar i.

När blir man för stor för lekplatser?

Jag undrar om storebror börjar växa ifrån lekplatser. Han vill hellre spela fotboll, läsa Bamse eller spela Club Penguin online, men har anstränger sig och försöker roa lillebror i alla fall. Det gillar jag.

Hit upp klättrar grabbarna och åker sedan rutschkanan ner.

Forum, Barcelona.