Äntligen i nuet.

Jag har jagat ikapp mig själv, ända sedan jag började jobba heltid. Har inte hunnit sköta om min själ, min kropp eller mitt hem ordentligt. Inte heller har jag hunnit träffa mina vänner. Jag har bara haft tid för jobbet och barnen.

Naturligtvis är det en stor omställning att kunna besluta över sin egen tid och att inte kunna göra det. Frihet och självständighet är pelarna i mitt JAG. Den nödvändiga luft jag behöver för att andas. När det naggas i kanten blir jag lite skakad.

Men jag tror att VÄNDPUNKTEN är här. Halleluja.

Det känns som att jag idag har jag hunnit fram till NU. Min rygg värker, men jag är salig.

Det är garderoberna som gör det.