Jag hör mig själv säga självklarheten om varför barnaga är fel, men ingenting biter när min väninna förklarade varför hon slagit sin son fyra gånger hårt i ansiktet och sagt att om han inte skärper sig så skickar hon honom på internat.
Sonen är 7 år och krånglade när han skulle göra läxan och hade inte lust att gå till skolan.
Som svensk blir man mållös.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
View Maria Agrell's profile
3 kommentarer:
Ja usch..förstår dig fullständigt..fast det är väl inte egentligen just "som svensk" som man blir mållös, utan snarare för just den man är..svensk, spansk, dansk kvittar ju. Det agas ju rätt vilt även i svedala efter vad man läst i raporter från bl a BRIS.../Katrin
Håller med. Det är inte som svensk man blir mållös.
Jag har inte liknande diskussioner med mina svenska vänner. Någonsin. Såklart finns det kriminella i Sverige också, men barnaga är inget man skryter om på fikarasten med andra mammor i Sverige och berättar hur bra det fungerar.
Men har haft det ofta med mammor från länder där det är lagligt eller nyligen förbjudet att aga sina barn. Ofta faktiskt. Men mina annars väldigt nära snälla omtänksamma väninnor.
Jag har mött många mammor här som slår sina barn. De skäms inte alls för det utan tycker det fungerar väl och de är stolta att barnen är så lydiga.
De förstår inte hur jag kan tycka att det är en sådan viktig grej att inte göra det.
Att det varit förbjudet i Sverige sedan 1979 gör att vi tycker det är så naturligt att man inte ens ska behöva argumentera för det.
Självklart är det inte likadant i länder där det är helt normalt och vanligt. De tycker inte att det är konstigt alls. Utan tvärtom effektivt. Och att vi i Sverige är lite mesiga när vi uppfostrar barn.
Skicka en kommentar