En smygtitt in i vår vardag.

Om man inte har egna vilda söner tror jag det är svårt att föreställa sig hur snabbt någon så söt kan förvandla ett städat fint hem till en krigszon.

Igår kväll satt jag ned för att hjälpa storebror med sina inbjudningskort till 8-års kalaset i sommar. Måste hinna skriva till alla i klassen innan skolan slutar på fredag. Lillen ville också rita och sliter fram målarfärg. Jag häller upp vatten och tar fram papper till honom i vardagsrummet innan jag går tillbaka till storebror som sitter vid sitt skrivbord.

Efter ett tag blir det ovanligt tyst i vardagsrummet. Jag smyger ut för att titta på hans teckningar. Men icke sa nicke, där finns inte lillen. Han har visserligen målat både här och där samt hällt ut allt vatten som rinner över bordet, stolen och golvet.

Jag tittar in i köket och hittar honom stående med målarfärg på kläderna. Dessutom har han tagit fram mjölet ur skafferiet och hällt över både sig och färgat köksgolvet vitt. Det finns inte många kvadratcentimeter som klarat sig från mjöl.

Lillen skrattar. Äntligen får jag mammas fulla uppmärksamhet!