Minus på sovkontot.

Denna vecka har jag sovit sjukt lite. Jag måste kliva upp 6.45 allra senast eftersom vi ska iväg till skolbussen 7.15 med båda barnen klädda och klara eftersom maken är bortrest.

Behöver 8 timmars sömn så jag borde ju somna vid elva. Kruxet är att det minsta vilddjuret vägrar somna i tid. Storebror slaggar vid nio medan lillen jagar runt ytterligare ett par timmar. Ibland tar jag kampen och tjafsar halva kvällen innan han kommer till ro. Andra kvällar låter jag honom yra runt tills han självmant kryper upp och lägger sig. Det var lättare när vi hade spjälsäng. Då la jag honom där och så fick han ligga tills han somnade. Nu kliver han ju upp om och om och om igen.

Det smartaste vore ju då om jag passade på att lägga mig också. Men se nej, det gör jag inte, jag är som piggast och mest kreativ kring midnatt.

Sedan maken reste igen har jag somnat: söndag kl. 2.30, måndag kl. 2.00, tisdag kl. 1.30 och naturligtvis är jag trött på morgonen och halva dagen. Men efter kaffedopning är jag pigg framåt kvällskvisten igen. Och jag sover aldrig på dagen. Det är något lutherskt som gör att min kropp vägrar.