fredag 11 juni 2010
Morgonmöte med dödsångest.
Träffar Marta och Kevin för att jobba med vår nya webb. I detta trapphus kan man dö hur lätt som helst. Lågt räcke och fritt fall i hur många våningar som helst. Jag får svindel och tvivlar på mig själv. Är det därför jag är höjdrädd? Man är rädd för att inte kunna styra sin kropp och bara ramla ner och dö. Eller få en knäpp och hoppa.
Vår bostad på 16:e våningen gör att jag tränar min höjdrädsla varje dag, men jag är långt ifrån botad. Efter att jag fick mitt andra barn har jag dessutom blivit flygrädd.
Fast jag är inte rädd för starka känslor. Det finns det ju många som är. Alltid något.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det var bland det klokaste och finaste jag hört..."Fast jag är inte rädd för starka känslor"...borde få en egen plats i någon citatbok!
Tack :-)
Sant också.
Skicka en kommentar