God natt gott folk. Imorgon blir en bättre dag. Mycket bättre. Då är det min favoritdag.

Om man är själv kan man alltid heja på sin egen skugga så känner man sig aldrig ensam.

En liten ängel på besök.

Cornelia kom med båten från Ibiza igår och stannar tills hon flyger till Sverige imorgon.

Åh, vilken lyx att ha henne här. Har inte haft någon barnvaktshjälp efter sommaren och eftersom Henrik varit bortrest i stort sett tre veckor har jag levt singel mamma liv.

Ikväll blev jag bjuden på lasagne. Lovely.

Höst.

Har känt att livet testat mig på sistone. Det högre jaget verkar vilja se vad jag går för. Hur jag klarar nederlag och motgångar. En del har jag skrivit om på bloggen.

Ibland får jag känslan att jag är en tillplattad fisk uppslängd på land och där ligger jag och kippar efter andan. Förutom andnöd så iakttar jag som från ovan hur jag reagerar, hur mitt sinne väljer att behandla mig. Jag ser att jag är snäll mot mig själv i svåra stunder. Jag försöker somna tidigt, går långa promenader, äter sund mat regelbundet, bjuder mig på massage, dricker ingen alkohol, tränar kroppen och ringer mina livräddare.

Förutom min man, så har jag en i Costa Rica, en annan i Spanien, en tredje i Schweiz, en fjärde i Norge och ett par i Sverige som hjälper mig att andas och lyfter lilla fisken Maria tillbaka i havet igen.

Är oerhört tacksam för min underbara cirkel förtrogna som alltid finns ett Skype-klick/telefonsamtal away. 

Upp och ner.

Dagens bästa: En timmes hård boxningsträning.
Dagens sämsta: Jag har ont i mina kärringknän.

Idag har jag en Eva-dag.

Eva Dahlgren – Jorden Är Ett Litet Rum

PR för mitt gamla uppdrag.

Hittade en artikel från mitt gamla uppdrag där jag blev dumpad efter 5 månader och ersatt av en katalan av bolagets ägare utan att få veta varför. Förmodligen var jag för obekväm. En otålig invandrarbrud som inte sitter still där hon blir placerad.

Seså, upp på hästen igen, Maria.

I love Medelhavet.

Hur kan killar tycka att det är så roligt att slåss?

Jag tänker bra vid havet.

Strand vs Strejk.

Det har tydligen varit kravaller i Barcelona i samband med generalstrejken. Eva skypade från Zurich och var orolig. Fast på playan i Gava Mar märkte vi inget. Jag hade fullt sjå att hålla koll på mina små söta krigare.

Busarna.

Jag och Max.

Onsdag.

Det är generalstrejk i Spanien. Bussar, tåg och tunnelbana funkar inte. Ingen vet vilka affärer som är öppna. Ingen mat kommer fram för långtradarchaufförerna jobbar inte heller. De flesta skolor är stängda. Jag ska till stranden. Medelhavet är alltid öppet.

The Beach Boys – Surfin' U.S.A.

Kvällens höjdpunkt.

Toralf och Lottas dejt på Radjos i Hudiksvall. Så erhört rörande rart. Och så får Lotta veta att hon är Toralfs 14:e tjej. Korten på borden.

"Jag har en kropp som Tarzan och är lika sexig som Brad Pitt!"
Citat av Toralf.

Heja Toralf.

Se avsnitt 2 om Glada Hudik teatern här.

Dagens Facebook glädje.

Tack Sofie.

Om två veckor är jag sämst igen.

Ni minns väl min korta komikerkarriär? Nu nojar jag lite över nästa kurs. En veckas fotoworkshop med Paul Hansen, som i februari 2010 utsågs till världens bästa pressfotograf. Tydligen är alla andra på kursen professionella fotografer. Jag måste snabbt som f-n lära mig vår systemkamera och också skaffa ett bildbehandlingsprogram och bemästra det. Herrejösses, jag kommer att vara sämst i klassen. IGEN.

Ska försöka dämpa prestationsångesten och istället njuta av möjligheten och de övrigas kunskap. Är där för att inspireras, jobba som en gnu och försöka lära mig så mycket jag bara kan.

Undras bara hur jag ska göra med mitt vanliga jobb den veckan... hrm. Tänkte inte på det.

P.S. Ifall ni glömt: DÄRFÖR tycker jag så mycket om att plåta okända.

Gloria Gaynor – I Will Survive

Grace - vår franska inneboende.

Igår fick jag ett mess: "Nu är jag på flygbussen. Kommer till er inom en timme. Grace" Fast på engelska.

Jag hade helt glömt bort att jag sagt till Patricias kompis att hon kunde bo hos oss när hon flyttade till Barcelona.

Nu är Grace här, hon är oerhört charmig och när min man ringde från flygplatsen pratade han om när de två var hemma själva imorse och hur det lät när Grace hade pratat i telefonen med sin mor...på franska... Maria, det är något speciellt med det där språket... bla bla bla... min man lät "pigg" om man säger så och lite smått besviken över att vara bortrest denna vecka.

Nu får jag ha Grace helt för mig själv. Mycket bra.

Varje dag på min promenad ser jag de katalanska pensionärerna som lever nere vid havet. Bra liv.

Frukostmacka.

Martina, den här filmen är till dig! Nu har jag jobbmöte med din man. Puss.

Tisdag.

Nu har mannen flygit iväg igen. Han är tillbaka till helgen. Idag ska han till Storforsen längst upp i Norrland. Där har det tydligen snöat.

Själv ska jag ta rast från min kontorsstol i Torre Mapfre och gå en promenad vid havet. Det gör jag varje dag. Igår svarade jag Sí por favor när en kvinnlig thailändsk massör ropade "Maaasajes?". 5 Euro = fotmassage på stranden = orgasmiskt upplevelse = ja tack. Skönt är bra.

Robyn – Hang With Me

Fy vilken osmaklig inbjudan jag fick idag - Välgörenhetslyx...

Charity Deluxe - no thank you.

Måndag.

En tjänsteman från försäkringsbolaget gick precis. Han kom hem till oss för att höra mig redogöra för inbrottet. Funkar det så i Sverige också? Att man får hembesök? Försäkringsmannen var i alla fall mycket vänlig.

God morgon gott folk. Det här ska bli en bra vecka.

Salem Al Fakir – 4 O'Clock

Max berättar.

Djupaste sandgropen vinner.

Två nakenbadare på öde strand.

Bartömning på vår favoritchiringuito.

Säsongsavslutning 
i Platja de Viladecans
Vi och alla katalanska stammisar blev bjudna på whisky 
av personalen som plåtar varandra.

Square dance nere på fotbollsplanen vid vårt hus.

Fick en t-thirt i present av min kära man som varit på läkarkongress...

Bristolskalan.

Det här tycker min man är roligt. Jag också faktiskt. Klicka på bilden för att lära er om olika former av bajs. Nu på min rygg. Barnen skrattar högt.

Äntligen.

Nu ska jag hämta mannen på flygplatsen. Han har varit bortrest en vecka. Denna gång har jag verkligen saknat honom. Jag behöver en kram.

Sky high.

Sky high., originally uploaded by Maria Agrell.

Japanerna plåtar också.

Kram mamma.

Om man inte får skjuta med vattenpistolen på mamma - så kan man ju alltid kasta den!

Blicken mot himlen.

Kite Surfer      

Sommar i september.

Platja de Viladecans

Apropå relationer.

I mitt liv är människor, sanna möten och kärlek det allra viktigaste. Möjligtvis prestationskickar också. Inom dessa ord ryms bekräftelse och relationer.

Det finns tusen former av relationer; engångsligg, mitt livs kärlek, mamma/barn, ytlig, jobbkompisar, vänsterprassel, partypolare, granne, släkting, bästis, passion, lunchdate, onlinebekant, KK, kursare, bloggläsare och vän.

Jag har redan funnit Mr Right, jag älskar mina föräldrar och jag har fått mina underbara barn. Då borde resten av livet vara en räkmacka. Men alla relationer kräver arbete för att de ska utvecklas. Det gäller både kärlek och vänskap.

Det här med vänskap förresten. Det är också en form av kärlek. Kanske ännu svårare ibland. Det finns inga tydliga spelregler. Man blir inte ihop som vän. Man gör heller inte slut. Hur mycket betyder jag? Hur viktig är vår vänskap? Det är skönast med balans. Du betyder lika mycket för mig som jag för dig.

Minns ett samtal jag hade med min vän Karl i London. Han blev sur på mig och sa: Maria, varför ska vår vänskap vara mindre viktig bara för att vi inte känt varandra i 100 år? Jag hade tidigare alltid tyckt att den äldsta vänskapen var den mest värdefulla och ny vänskap var mest på kul.

Med killar är det oftast lite mer tricky. Det tar längre tid innan man landar mjukt och känner sig trygg. I början vet man inte alltid om allt det här "tycka om" bara är vänskap eller något mer. Man måste lägga mer tid på att definiera relationen. Det kan vara en besvärlig balansgång, men jag har lyckats få några riktigt viktiga killkompisar som är nära stabila trygga vänskapsrelationer. För att inte blanda ihop korten brukar jag vara snabb på att presentera mina killkompisar för min man - med risk för att han faktiskt snor dem över till sin kompishög...

Jag är alltid nyfiken när jag möter en ny intressant människa. Undrar vad det blir av oss liksom? Livslång vänskap eller engångsmöte?

Det starkaste minnet jag har efter en sådan fundering var min första dag vid universitetet hösten 1991. Jag satt i samma rum som 20 andra kursare på Psykologi A-kursen uppe i Umeå och tittade på alla okända ansikten i klassrummet och tänkte: undrar om någon av de här människorna kommer att betyda något för mig i livet.

En av dessa okända ansikten var Henrik.

Dagens ord.

Tillit är ett vackert ord. Man litar på någon och har förtroende. En känsla av trygghet. Motsatsen borde väl vara svek. Fult ord.

Efter en timme i det vilda havet...

Jag gillar att vara mamma.

Adam & Eva & Kites.

Den rullande orkestern.... only in Barcelona folks.

En cykel... med ett megahjul.... och fyra musiker.

En (halv) dag i parken med mina tjejer och alla barn.

Max, Emil, Lisa, Martina & Aron. Vi spanar in den rullande orkestern i Parc Ciutadella.

Hej då Twitter.

Igår avslutade jag mitt Twitter-konto. För er som inte använder Twitter är det lite samma känsla som Facebook eller en blogg. Man har sitt community med människor som man "umgås" med, replyar, retweetar och följer. Jag tycker om Twitter, verkligen. Men jag känner att jag inte orkar engagera mig i allt. Twitter världen fick dö. 

P.S. Det här var min senaste bakgrundsbild på Twitter. 

Stranden eller naturvandring eller fika i parken?

Idag är det helgdag. Barnen är lediga från skolan. Solen skiner. Luften är frisk. Vi ska kramas och leka. Tack livet.

Planerar att turista nära.

När hösten närmar sig blir jag sugen på att resa. Största fördelen med att bo här i Barcelona är att det finns så mycket att utforska på nära håll, vilket gör att man kan komma till något skönt ställe bara över en helg med bilen (och färja). Just nu lutar det åt Alicante och Ibiza.

Kul.

SVT-dokumentärserien Elvis i Glada Hudik var tydligen poppis. Tittarsiffrorna igår kväll uppmättes till nästan 1 miljon tittare. Grattis Pär.

Så här funkar det.

Telemedicine Clinic - jourverksamheten i Sydney.

Vår monter på Röntgenveckan i Örebro.

Vi hade knappt någon marknadsbudget inför den viktigaste mässan i vår bransch i Sverige, men brist på idéer finns icke. Läkarna tycker kanske att montern i Örebro är lite udda, men alla stannar och vill prata.

I montern ligger det en "läkare" och sover. Symboliken är att han kan fortsätta sova och slipper jouren under natten eftersom våra radiologer i Sydney tar hand om akutens alla undersökninga när det är natt i Sverige - och dag i Australien.

Det innebär rent konkret att om någon åker ambulans in till sjukhuset efter midnatt och akutläkaren misstänker ex. hjärnblödning, så slipper sjukhuset ringa in en radiolog som ligger hemma i sin säng och sover utan röntgenbilderna skickas digitalt direkt ner till en radiolog på andra sidan jordklotet och inom ungefär en kvart får den remitterande läkaren svar så att han vet om han ska skicka patienten vidare till hjärnkirurgen eller inte. I vanliga fall hinner inte ens den jourhavande radiologen in till sjukhuset på en halvtimme - fastän han bor i samma stad.

Bra.

Efter 3 dagar med regn ser jag äntligen solen. Heja Barcelona.

Teve.

Nu ska jag se första avsnittet av dokumentären om Glada Hudik teatern. Titta du också; här...

Dagens citat.

Intelligence is the ability to avoid doing work, yet getting the work done.

Det tar sig.

Sådär ja, nu är jag inte längre "oskuld". Nu har jag för första gången talat spanska i ett jobbsammanhang. Det tog bara 5 år. Drygt. Ha ha. Med en journalist dessutom. Jag har fixat så att ett teve-team från katalanska TV3 kommer till mitt jobb och intervjuar VD:n och en av bolagets grundare. Bra Maria.

Självbedrägeri.

Jag piggar upp mig själv med en bild från förra veckan så kan jag ligga här osminkad med risigt hår och bara leka att jag fixat mig partyfin.

Vardag.

Jag har jobbat på kontor hela dagen. Maken är i Danmark eller Sverige, vet inte exakt. Igår ringde han från en båt mittemellan. Minns inte åt vilket håll han åkte eller när han ska åka åt andra hållet igen. I Barcelona är vädret följande: åska, blixtar och ösregn.

Jag gillar vanliga dagar. Man hinner landa.

Lite försmak...

Toralf och Theresia från Glada Hudik-teatern får ett uppdrag som många artister drömmer om, att uppträda på Allsång på Skansen.

SVT1 Tisdagar kl. 21.00

Dokumentär om Glada Hudik teatern från min kära hemstad. Första avsnittet imorgon tisdag. Titta! Heja Toralf!

Festen jag alltid missar.

Varje "barrio" har sin egen "Festa Major". Jag har bott i Barcelona i över 5 år och missat varenda en i varenda stadsdel. Hur är det möjligt? Jag märker att det är lite tivolin här och där och konserter högt på kvällarna så att man inte kan sova, men delaktighet... aldrig. Jag är en dåligt ointegrerad invandrare. Snart kommer Mercè. Då kanske jag borde haka på något evenemang så att inte "Spanien-demokraterna" slänger ut mig... nej visst nä, motsvarigheten till SD finns inte här.

Love, peace and understanding.

God natt Sverige... trots det obegripligt overkliga valresultatet måste vi fortsätta hoppas på människan. Att hata hatare är ingen lösning.

Bra att Fredrik räcker ut handen, källa: SvD. Heja Maria (mp).

P.S. Tack för bilden Emma.

Apropå det tragiska valresultatet.

Robert Gustavsson har klätt ut sig till en tysk tant och ska vara med och rösta fram vilka som ska bestämma i Tyskland år 1932.

SvD.

Den oviktiga vikten av vikt.

Sedan jag kom tillbaka till Barcelona efter sommarsemestern har fyra (!) personer frågat mig om jag gått ner i vikt... jag har ingen aning. Ikväll kollade jag på vågen. Ja, tydligen har jag gått ner 1,5 kilo sedan i våras. Det kan väl rimligtvis inte synas. Tänker folk på hur tjock/smal andra är? 

Jag är helt obrydd när det gäller vikt. Tycker det är en "icke-fråga". Jag tränar för att känna mig stark. Jag äter ganska sunt för att det är godare. Jag har aldrig bantat. Ibland väger jag 10 kilo plus. Andra gånger 10 kilo minus. So what?

Tror det har att göra med att jag hade eksem som liten. Jag tyckte att alla flickor hade vackrare kroppar än jag. Tjocka som smala. Bara man inte hade eksem. Under 10 års tid gick jag helst inte i bikini på en badstrand. Jag fick höra av min handbollstränare att mina ben var äckliga och att jag borde täcka över såren. Jag kunde inte sitta ordentligt på en stol i skolan på vintern utan stod på knä på golvet, för jag hade så ont.

Där och då bad jag att snälla, låt mig slippa mina förfärliga eksem, så ska jag aldrig någonsin klaga på min kropp igen. När jag fyllde 18 år försvann eksemet. Som magi. Sedan dess har jag i stort sett alltid varit nöjd med min kropp. Oavsett storlek.

Det är väl så att motgångarna gör oss starka - och tacksamma för det vi har. 

The American way.

Det här var bilden jag skulle ladda över. Häromkvällen var det föräldramöte på min sons amerikanska skola. Rektorn berättar att han vill att ASB blir Europas bästa skola och att den främsta konkurrenten är en internationell skola i Bryssel. Typ där ligger ribban. Jaha, och det här med lagom? Jag kan inte låta bli att tycka om det amerikanskt peppiga. "Ja, vi kan-känslan. Ni ser banderollen som hänger i matsalen för att inspirera eleverna va? 

You never know how much you CAN do until you TRY. 

Fast allt är långt ifrån bäst på skolan. Barnen läser t.ex. inte historia eller samtid; det som hette SO på min tid. Enligt det spanska skolsystemet kommer det först i 7:an... så min 9-åriga son lär sig räkna matte som en liten professor, kan tala, skriva och läsa på fyra språk - men vet inte vem Hitler var eller har hört talas om terrorattacken i New York, vilket innebär att allmänbildningen måste läras ut hemma.

Aha.

Hittar ytterligare en bild. Det verkar som att iPhone tjuven har fotograferat självporträtt i badrumsspegeln. Lillen är en riktig buse. 

Vem tog bilden?

Synkar min iPhone med datorn och hittar en bild på mig själv... hur hamnade den där?

Politiksnack.

Diskuterar det svenska valet med min 9-åriga son. Förklarar att ett nytt parti kanske kommer in i Sveriges riksdag; ett parti som inte vill att Sverige ska välkomna människor från andra länder eller ens hjälpa flyktingar som flyr från krig. Min son svarar: men, mamma, det fattar du väl själv, det finns väl inga som skulle rösta på ett sånt parti...

Ensamma veckan har börjat.

Maken har rest till Skandinavien. Han är tillbaka först nästa helg. Så nu är det fritt fram, välkomna tillbaka alla tjuvar. Nu kan ni komma och skrämma skiten ur mig ordentligt.

Max flyter på rygg.

Havsbad.

Ted, Henrik och Max. 

Ted sparkar in till toaletten.

Till Forum.

Karta.

Forum är (betong)stranden längst norrut rätt nära där vi bor.

In my hood.

In my hood., originally uploaded by Maria Agrell.

Knuttemöte utanför vårt hus.

Godisregn.

Lotteri.

300 HD-snubbar samlas på fotbollsplanen utanför vårt hus. Stora vrålåk intill. Och vad gör de? River kvartetet? Skjuter varandra? Nä, de har ett lotteri där vinnarna får "tuffa" röda ryggsäckar och efteråt klappar de händerna. De skånska hårda knuttarna skulle begrava skägget i skämskudden om de såg det snälla spektaklet.  

In the ghetto.

Vi har en vakt i i vårt hus. Han jobbar dygnet runt och patrullerar runt. Jag lämnade en kaffekopp i cykelkorgen nere i det låsta garaget några timmar, medan jag skjutsade maken till flyget. När jag kom tillbaka var den borta. Någon hade snott den... värde typ 40 SEK. Från Granit. Vad f-n är det för jäkla stil? 

Middag nere vid Platja de Viladecans.

Bara den konstiga svenska familjen som badar. Solen skiner ju inte...

Dagens mysigaste stund.

Smutsig Glader.

Hur ont gjorde det?

Titta mamma, jag har fångat solen.

Rosmarin.

Naturfotograf Agrell till er tjänst.