fredag 17 september 2010

TACK fam. Kempff.

Senast jag lyssnade på denna låt sjöng jag texten högt för Jocke som körde bilen. Bianca höll för öronen. Vi åkte från deras hem i Saltis in till stan. Det var i lördags. Känns som en evighet sedan. 


För övrigt undrar jag om jag inte glömt att bloggtacka Patricia och Jocke för att jag fick leka tonårsdotter och bo i deras källare en vecka... nu så... TACK. Ni är bäst. Båda två. Jag älskar er. Puss.  

Inga kommentarer: