Man har alltid ett val.

Ödet drabbar. Ibland hårt. Andra gånger hårdare. Vissa gånger löst men man bölar ändå. Man kan inte styra livets nycker, men man kan i stor utsträckning styra hur man väljer att reagera. Mina barns fruar skulle i alla fall inte velat ha mitt töntiga diadem. Just nu velar jag mellan att fortsätta röja och gråta vidare eller att gå ut till havet och förneka alla bekymmer. Dagens tant som käkar en macka i solen borde bli min role-model.