Har pratat med försäkringsbolaget. Förmodligen får vi inga pengar tillbaka alls för min älskade kloka vackra, men ack så slarviga man har antagligen inte låst extralåset. Dörren går därmed att öppna med en fysisk röntgenplåt. Ironiskt va? Maken som arbetar med digital röntgen. Han har för övrigt precis landat i London och kommer inte hem på några dagar.
Sitter här ensam och frustrerad i ett våldtaget hem med låst dörr - utan mina glittrande släktklenoder och utan inkomstbringande konsultuppdrag inför hösten.
Livet har varit bättre.
Nu ska jag laga mat. Måste åtminstone ligga steget före mina barns hunger.
tisdag 14 september 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
View Maria Agrell's profile
2 kommentarer:
Jobbigt! Det pratas om inbrottet här i huset. Känner mig nojig. Lyssnar efter ljud. Hoppas allt löser sig för er.
Usch! Vet inte riktigt vad man skall säga annat än att det måste vara bland det värsta man kan vara med om när det gäller ens hem.
Tänker på er (fast jag inte känner dig egentligen, men bloggen får en att känna det som att man gör det)!
Skicka en kommentar