Eller man kanske bör använda ordet DEBUT. Mindre sexuellt. Mindre laddat. Vad händer. Jo, maken är bortrest hela den här veckan och jag tänkte försöka kliva in på hans domän i smyg. Jag ska debutera vid the BBQ. Hur svårt kan det vara? Tydligen måste man vänta tills all eld är borta. Det ska bara vara glödande kol.
Lystring, lystring, grannar kom å titta, fru Agrell ska grilla för första gången i sitt liv. Kanske brinner hela huset ner... Nä, men det är så att tack vare mina två förtjusande barn börjar jag sakta få igång matlagningssjälvförtroendet förstår ni. Framför allt Max säger ofta att hans favoritmat alla kategorier är min köttfärssås. Igår ville de ha påfyllning tre gånger. Båda två. Maken får sällan Ted att äta överhuvudtaget. Pappan i familjen har inte fattat att barn vägrar äta ännu mer om man skriker åt dem att äta. Eller om man suckar jättehögt och ser sur ut. Bra föräldraregel a la moi: "Ta inte en maktkamp som du ändå förlorar. Då förlorar du dubbelt. Både din trovärdighet och själva kampen". Som småbarnsförälder ska man inte låtsats om att det är en kamp. Existerar ingen tävling, kan barnet inte vinna - och gör automatiskt som alla andra gör. Svårare är det inte.
Så nu så... det känns som att jag börjar ta mark där hemma.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Kul! Jag grilldebuterade förra veckan, och jag kände mig nästan överdrivet stolt, så jag förstår din känsla.
Om matvägrande barn skriver Jesper Juul klokt.
Skicka en kommentar