Stockholm.

Ogillar Centralen. Tror att jag får torgskräck. Det är för mycket folk åt alla håll. En genomfart. Fast flygplatser tycker jag om. Det är ett kliv framåt. Centralen känns som en tombola. Ett ekorrhjul. Oskönt. Låser in mina väskor och sätter mig i ett undanskymt hörn med kaffe och nyköpt bok. Känns det så här att bo i Stockholm? Får svårt att andas. Eller också är det bara konstigt att lämna familjen kvar i bilen och ta tåget själv. Eller blir jag nojig för att jag körde bil halva natten och knappt sov någonting.

Ser fram emot att komma fram till pappa och de andra hemma i Hudik.