Jo, jo jo. Jag vet, jag är en tråkig småbröstad tvåbarnsmor. Rynkig och lönnig. Det är sant.
Men på krogen ikväll hamnar vi bordet intill den enda kändis jag känner till i Barcelona; Ronaldinho. I fyra timmar sitter vi bredvid varandra. Han ler och han stirrar och han ler och han stirrar... bakom ryggen på sitt storbystade damsällskap. Det var länge sedan någon stötte så tydligt. Och på en gammal avdankad partyprinsessa som jag. Det måste ha varit TV-sminket. Tack.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Inte illa! Ni kunde väl ha bytt telefonnummer åtmistone?
Spännande. Kul med uppskattning.
Hittade din sida via tjejblog och det var intressant att sitta och fördriva några minuter. Fint!
Ha en bra dag!
Klart han blev alldeles till sig när han såg dig, snygging!!// Puss, Cecilia
Det är bara att sträcka på ryggen. Det är inte alla som fått hetea blickar från en av världens bästa fotbollsspelare!
Kram Dila
Vad häftigt. Det är ju bara att njuta av ögonblicket ;-). Inte illa, hihi.
Skit tufft, ju ?! alla och då menar jag alla vet ju vem han är och så :) avundsjuk!
Skicka en kommentar