En dag i vårt torn.

Petra, Rikard & Jonatan är på besök i stan och kommer förbi på middag. Cognac, jordgubbar, glass och choklad till efterrätt. Mannen fixar käket och jag bör göra min del och diska upp i köket nu/snart...

Jag tror jag glömt att berätta, men vi har så fantastiskt trevliga grannar här i tornet/huset. Min spanska är ju helt värdelös, men idag lyckas jag prata med grannfrun en hel timme ute i trapphuset. Hon är gravid och vi diskuterar våra män, amning och förlossning. Undras vad jag säger egentligen. Jag brukar låtsasprata. Säga ord som jag tycker låter spanska. Förspanska svenskan liksom.

Hur som helst, hon klagar på sin man. Han gör INGENTING hemma. Men då kontrar jag med säga att han är snygg i alla fall. Riktigt snygg till och med. Sedan skrattar vi. Och hon tycker det vore bättre om han går ut och sparkar fotboll med sonen istället för att smörja krämer i ansiktet och spänna musklerna framför spegeln. Hjälp.

Det bor en handbollsspelare i huset också. Han heter Iker Romero och spelar i Barca och spanska landslaget. Själv var man ju första bänkvärmare i Hudiksvalls ABK:s B-flicklag i handboll på 80-talet, så vi har sannerligen en hel del att prata om.

Får fyra fribiljetter av honom till gårdagens match. Men vi fastnar i trafikköerna på väg dit så barnen hinner somna i bilen och vi får vända. När jag kommer från mataffären nu ikväll träffar jag Iker igen. Han rastar sin hund Butkus och är på strålande humör. Det hade tydligen varit en jätterolig match. Jämn. Barca vann och han hade gjort 8 mål. Bajstrafik.