Obeslutade beslut.

Ibland går jag omkring och känner mig olustig. Vet inte riktigt vad det beror på, förrän jag kommer på, ja, visst ja, jag har ju ett obeslutat beslut jag måste besluta om.

Som till exempel; Var ska min son gå i skolan i höst? Jobbigt, jobbigt. Finns många alternativ. Alla har sina för- och nackdelar. Jag borde, men orkar inte riktigt tänka på det. Så jag försöker förtränga och hoppas att det löser sig av sig själv en vacker dag. Men så mår jag inte riktigt bra, för det är något som skaver; ett obeslutat beslut.

Jag är inne i ångestfasen. Sedan tar jag tag i det. Börjar min beslutsresa. Först tittar jag på olika alternativ. Fysiskt och på webben. Pratar med folk. Börjar fundera.

Efter månader av mentalt slit vet jag till slut vad jag (och min man) vill. Beslutet är taget. Och jag mår bra igen.

Vips, så finns det BARA fördelar med det beslut som jag tagit. Jag lyssnar inte ens på några nackdelar. Hör inte. Vill inte veta. Jag har bestämt mig. Och så är det bra med det.

Nackdelen med obeslutade beslut är att jag glömmer bort att beslut tar tid och att research-fasen ofta är mödosam. Jag tror att jag ska kunna bestämma mig bums. Idag. Jämt. Och därför blir jag så frustrerad när jag inte vet vad jag vill.

Nu ska jag besluta någon ganska enkelt. Jag och Kristin är hembjudna till Madeleine på lunch och jag undrar om jag ska åka buss eller ta bilen?

Förresten hur funkar det när Du bestämmer dig?