Första kusinträffen - på min sida familjen.

Noah med min syster Christina. Min bror Mats son Olle. Och Max & Ted.

Mitt barndomshem på Kråkövägen, Hudiksvall.

Vi flyttade in när jag började på lekis i Hudiksvall och jag flyttade härifrån när jag började läsa vid universitetet. Vilken nostalgi att köra förbi och jag noterar att de som flyttat in har satt upp staket.

Hemma i Glada Hudik igen.

Sverige är fantastiskt - också.

På Rojo. Under Negro.

Tack för en rolig kväll! Som vanligt.

Fast först är det partytorsdag.

Svartklädda damen med stilettklackarna och solbrända mannen ska vi ut med roliga underbara paret Lena & Marcelo ikväll. Hurra. Borde packa inför Arlandaflighten imorgon bitti först. Måste. Måste.

P.S. Vi ska försöka gömma oss för Ronaldhino denna gång. Vi har inte tid med efterhängsna pojkar...

Jepp, jag är redo för att åka till Sverige imorgon.

Töntigt att åka bil vid havet tycker jag.

Åh, har ni precis fått upp bilen ur sanden pojkar. Jag tycker det verkar oerhört opraktiskt att köra bil på stranden. Usch, så tråkigt.

Tuffa killar kör inte fast i sanden.

Erkänner, jag är avundsjuk för att min man precis varit i Australien.

I-landsproblem.

Jag tycker inte om att shoppa. Jag tycker verkligen inte om att shoppa. Men man vill ju känna sig fin, så emellanåt tar jag mig samman och kör ett race.

Men det är INTE alls min grej.

Varför finns det t.ex. inga kundvagnar i en klädbutik? Det är ju hur tungt som helst att bära omkring på alla kläder man vill prova. Och fortsätta bära på i kön till provrummet. Och sedan i kassan.

Jag orkar inte springa fram och tillbaka och hämta nya storlekar, så jag bär alltid med mig typ 20 plagg och sedan får man bara ta med sig fem in i provhytten.

Eftersom jag inte har lust att ränna runt i klädbutiker särskilt ofta, handlar jag allt som överhuvudtaget passar. "Bunkrar upp" liksom.

Ikväll har jag gjort det. I tre timmar.

Vad det blev?

Helt crazy som vanligt. Svarta byxor. Svarta skor. Svart klänning. Svarta strumpbyxor. Svarta stövlar. Svart blus. Svart jacka. Och så tokade jag till det med en svartvit blus.

Svara gärna på min enkät, tack.

Skulle du vilja flytta utomlands?
	JA, jag ska det.
	JA, jag vill det.
	Kanske.
	Vet inte.
	Nej, absolut inte.
	Utlandssvensk.
pollcode.com free polls

Titta, vad jag har byggt alldeles själv.

Först bilar, sedan riddare. Nu är LEGO allra roligast.

Min lilla datorassistent och jag.

Foto: Logitech QuickCam som sitter på datorn.

Lördag 24 mars kl. 12.31: Språklektion A.

Spelar fotboll med min son och grannbarnen ute på gården. Jag och Marco är i samma lag. De gamla takterna sitter i och småkillarna flyger som käglor... nä, jag rörde dig inte, bara bollen, säger jag. De ojar och har sig.

De kan ju inte reglerna, tänker jag - och det blir straff.

Hur som helst. Jag råkar säga: Si, señor. Min son tar mig åt sidan:
Mamma, du kan inte kalla ett barn för GUBBE. Man säger inte señor till en pojke. Förstår du?

Vale vale, muttrar jag.

Teknikens under.

Får ett kärleks-SMS direkt till min mobil - från Mannen ombord på en av Emirates flygplan någonstans ovanför Dubai. Och sedan plingar det till i min mail också. Samma avsändare. Tack. Mitt "längtar tills du kommer hem"-SMSsvar dyker upp på hans flygplansTVskärm - mitt under en film.

Två dagar kvar.

Mannen ringer. Han har precis dykt ner i vågorna strax norr om Brisbane efter att ha kört bil en timme på stranden. Solen skiner och tydligen var Sydney också coolt. Avundsjuk jag? Näää, jag har ju jätteroligt här hemma.

Plockar upp smutskläder, tvättar, lämnar Max på skolan, handlar mat, matar Ted, lagar mat till Max, diskar, torkar kräk, hämtar Max på skolan, byter bajsblöja på Ted, torkar rumpan på Max, badar Ted, badar Max, jollrar med Ted och leker (spelar bandy, fotboll, padel, bygger lego, målar etc.) med Max.

Förutom att jag jobbar heltid med mina konsultuppdrag så fort Ted sover och varje kväll samt var tredje natt.

I snart 12 dagar!!!!

Känns kanske som att jag borde unna mig något kul framöver. Vila? Nej, nej. Jag vill typ parta på Ibiza en helg. Med ett roligt gäng brudar.

Hrm, undrar vilka som vill/kan/får hänga på? Hälften av mina partyvänner har ju nu både en eller två små bebisar i magen...

Och alla dessa jobbiga frågor.

Max, 5 år:
Mamma, varför har du sånna där repor i pannan?

Mamma Maria:
Det kallas rynkor och det får man när man blir äldre. Tror det är för att jag tänker så mycket.

Max, 5 år:
Ja, och för att du blir arg. Då får du jättemånga.

Mamma Maria:
Mmmm... just det ja.

Mitt jobb.

För fem år sedan var jag med och drog igång en ideell organisation som heter Fair Play. Vi arbetar med att öka medvetenheten kring datorspelande.

Den senaste tiden har jag arbetat om Fair Plays sajt, som nu innehåller ett interaktivt speltest, uppdaterade texter, rullande nyhetsbevakning och en film som nu kan ses direkt på webben med ungdomar som berättar om sitt datorspelande.

I torsdags startade 48 timmar, som är en reklamtävling för Sveriges bästa kommunikations- och kreatörsskolor. I år deltar 240 studenter som i grupper om tre (copy, AD och strateg) tillsammans under 48 timmar ska utforma en helsidesannons för en ideell organisation. Det vinnande bidraget publiceras med en helsidesannons på sidan 3 i Sveriges största dagstidningar, Dagens Nyheter, Göteborgs-Posten och Sydsvenskan.

Nu är det inte hemligt längre. Den ideella organisation som är utvald i år är: Fair Play.

Premiär.

Internationell tjejmiddag. Min allra första. Anke och Barbara från Holland och Sofia från Marocko.
Jag blir fascinerad över Sofias erfarenheter. Hon arbetar med att integrera invandrare från Marocko in i det spanska samhället. Hon ger mig en obehaglig insikt. I många marockanska familjer kan barnen inte kommunicera med sina föräldar - för barnen kan inte tala arabiska och föräldrarna kan inte prata spanska. Föräldrar har velat "hjälpa" sina barn att integreras genom att inte tala arabiska med dem, men istället har de ingen som helst kommunikation, förutom "gör inte så" och "kom hit".

Tänk så mycket lättare för oss svenskar som är stolta över vårt ursprung. För vår familj är inte målet att våra barn ska bli spanjorer eller katalaner. Inte alls. Vi vill istället att våra barn ska kunna tala svenska och känna sig svenska - men att vi just nu råkar bo i Barcelona.

En lustig detalj under kvällen är att en av Sofias spanska läkarvänner ringer från sjukhuset för att be henne berätta på arabiska för en patient hur man genomför en insemination.

Vi lyssnar när hon förklarar vad mannen måste göra på toaletten. Hon talar inte klarspråk. Du vet, vätska från det genitala området... Det tar honom över en kvart innan han inser att han ska utföra något "smutsigt" i en mugg, för att det sedan ska kunna bli en bebis i hans frus mage. Han trodde inte att det skulle gå till på "det sättet" på ett sjukhus.

Hur vi träffades?

Jo, Sofia är precis som jag programledare på Info Idiomas på Barcelona Television, så vi sågs på Calçotadas i söndags då hon också hade med sin kompis Anke. Och Mrs Social bjuder hem dem på middag förstås.

Sju till halvåtta.

Lille Ted somnar vid 19. Och vaknar 7.30 morgonen därpå. Natt efter natt. Utan undantag. Man tackar och bockar.

Men problemet som kvarstår är att JAG aldrig går och lägger mig, så jag är ändå trött när jag vaknar. Jag måste bara göra klart det och det först.... Dumt.

Sov nu!

Modiga driftiga människa.

Jag funderar över människors drivkraft. Varför nöjer sig vissa inte förrän de har promenerat på månen, byggt ett imperium, skrivit 100 böcker eller fällt en regering. Vissa har alltid kvar sitt driv, medan andra sitter nöjda dag 1.

Ett enkelt exempel; Madonna. Hur orkar hon? Räcker det inte med att vara bäst en gång i livet? Måste hon fortsätta göra allt? Hon har redan pengarna. Hon har redan funnit kärleken. Hon har redan fått sina barn. Hon har redan sålt bäst. Hon är redan berömd. Varför blir inte hon nöjd fru och satsar sin tid på barnen? Varför fortsätta?

Läser SvD om den spanska domaren Baltasar Garzon som anser att det är dags att ställa president Bush och hans allierade till ansvar för kriget i Irak. Han skriver: "Vi bör tänka efter noggrant om det finns ansvar att utkräva för detta brott från de personer som är eller var ansvariga. Kanske finns bevis nog för att åtala dem".

Garzon blev världsberömd 1999 genom sitt försök att få den förre diktatorn i Chile Augusto Pinochet utlämnad från Storbritannien till Spanien för att arrangera en rättegång om brott mot mänskligheten.

Storhet inspirerar. Jag vill aldrig tappa mitt driv och jag vill också göra något riktigt modigt någon dag.

Obeslutade beslut.

Ibland går jag omkring och känner mig olustig. Vet inte riktigt vad det beror på, förrän jag kommer på, ja, visst ja, jag har ju ett obeslutat beslut jag måste besluta om.

Som till exempel; Var ska min son gå i skolan i höst? Jobbigt, jobbigt. Finns många alternativ. Alla har sina för- och nackdelar. Jag borde, men orkar inte riktigt tänka på det. Så jag försöker förtränga och hoppas att det löser sig av sig själv en vacker dag. Men så mår jag inte riktigt bra, för det är något som skaver; ett obeslutat beslut.

Jag är inne i ångestfasen. Sedan tar jag tag i det. Börjar min beslutsresa. Först tittar jag på olika alternativ. Fysiskt och på webben. Pratar med folk. Börjar fundera.

Efter månader av mentalt slit vet jag till slut vad jag (och min man) vill. Beslutet är taget. Och jag mår bra igen.

Vips, så finns det BARA fördelar med det beslut som jag tagit. Jag lyssnar inte ens på några nackdelar. Hör inte. Vill inte veta. Jag har bestämt mig. Och så är det bra med det.

Nackdelen med obeslutade beslut är att jag glömmer bort att beslut tar tid och att research-fasen ofta är mödosam. Jag tror att jag ska kunna bestämma mig bums. Idag. Jämt. Och därför blir jag så frustrerad när jag inte vet vad jag vill.

Nu ska jag besluta någon ganska enkelt. Jag och Kristin är hembjudna till Madeleine på lunch och jag undrar om jag ska åka buss eller ta bilen?

Förresten hur funkar det när Du bestämmer dig?

En inblick i hur vi har det här.

Lyssnar på Nina Yunkers när hon pratar om Barcelona i Sveriges Radios program Kombi. (Den 17 mars 2007 i början av sändningen).

... oj, ännu mer Barcelona i programmet. De intervjuar Calle Norlén också.

Calle Norlén:
...om du kryssar för allt det du tycker är viktigt hos en person. Du kan göra samma sak för en stad. Barcelona har liksom allt. Lyssna här.

Very international.

Calçotadas hemma hos norska Karin. Hon, jag och alla andra programledare för Info Idiomas på Barcelona Television njuter av
maten, lugnet och det varma vädret i den ljuvliga trädgården runt hennes stilfulla vita funkishus i Gava Mar.

Inga barn är med. Förutom mina.

Ibland när man är på vuxenfest bryr sig ingen om barn. Fast väldigt sällan här i Spanien, vilket gör det så otroligt mycket enklare.

Istället för att jag ska försöka styra undan storebror så att han inte hittar på en massa bus, så tar fyra vuxna fram en fotboll och börjar lira med Max på gräsmattan. Någon annan tjatar om att få mata Ted.

Och där sitter jag, tittar mot solen och försöker konversera på spanska. Hallå, Max, sluta lek, kom och översätt till mamma här istället, please! Äh, han har visst inte tid. Jag fortsätter: Si, si. Vale vale. Claro. Muy bien.

P.S. Gracias Tan Hui por las fotos.

Love is in the air...

Mannen ringde precis - direkt från flygplanet. Coolt! De landar snart i Brisbane. Efter närmare 40 timmars resa; Barcelona - London - Dubai - Singapore - Brisbane - och slutligen Sydney.

Nine to five.

Dolly sjöng för Stockholm i fredags.

Jag sjunger med henne nu ikväll. Och dansar. Skruvar upp volymen. Sätter på discokulan och våra röda spotlights. Värsta stämningen.

Tur att inte Max är vaken. Han skulle säga att jag är pinsam. Tittar mig i spegeln. Jo, min dansstil är INTE modern längre. Jag känner det. Det är verkligen riktigt genant. Men va f-n.

Ser ut över staden. Låtsas att jag dansar snyggt.

12 dagar tills han kommer tillbaka.

Mannen flyger till Australien idag. "Tjänsteresa". Jo, jag tackar ja.

Vem ska nu väcka mig på morgonen? Vem ska nu göra frukost? Vem ska nu ta Max till skolan? Vem ska nu komma med galna idéer? Vem ska nu handla mat? Vem ska jag nu hjälpa att leta reda på mobilen/plånboken/glasögonen på morgonen? Vem ska nu laga middag? Vem ska nu hjälpa mig att ta hand om Max och Ted? Vem ska jag nu prata med varje kväll när barnen somnat? Vem ska nu pussa mig godnatt?

Längtar redan tills han kommer hem igen.

Tänkte inte på det.

Morgonens första dialog:

Max, 5 år
Mamma, hur många tankar har man i hjärnan?

Jag:
Jag vet inte, vad tror du?

Max:
Sju.

Pappa:
Vilka sju är det?

Max:
Veckodagarna.... å olika sorters kakor...

Jag gör en Viggo.

Måndag
Betalar taxichauffören, checkar in i automaten och lägger Rimowan på bagagebandet. Stöter ihop med Jimmy Tjärnlund utanför tax free. Vi tar en kaffe och snackar fotboll, logistik och internationell expansion. Står bredvid Rolf Tjärnlund och pratar Miró på väg in i planet.

När jag lämnat in väskan på Hotell Riddargatan springer jag till Hotell Anglais för en kopp te med Fredrik Arnander. Det är vår i luften.

Äter lax-Wallenbergare till middag på PA & Co med Lena Lundholm. Sitter bordet intill Niklas Strömstedt och Steffo Törnqvist. De ska på Dollykonserten och är glada för det, men vi pratar inte om det. Cecilia Larsson kommer lagom till desserten. Vi pratar en snabbis med Thomas Brühl, som gjort om Sveriges Turistråd till VisitSweden. Bibi & Björn Agrell har varit på TV-inspelning och tittar också förbi PA och säger hej.

Tisdag
Frukost med Johan Staël von Holstein på hotellet redan vid åtta. Han är entusiastisk och berättar om entreprenörskap och jämför Ericsson och Kinnevik när det gäller hur många företag som skapats av människor som jobbat på respektive bolag.

Möter duktiga Ebba Wickbom, som berättar att hon precis sålt Happy Hippo på vägen till mitt möte med Jan Gerschwind på webbyrån Delta uppe vid Narvavägen där jag också växlar några ord med VD:n John Lilja som jag jobbat med i många år.

Promenerar i solen längs Strandvägen och beger mig upp mot Odenplan. Äter strömmingslunch på Tranan med Lars Dahmén som häromåret lämnade jobbet som chefredaktör för Computer Sweden och nu är VD för hela IDG. Tar bussen ned till Stureplan för en kaffe på Anglais med Torbjörn Sandberg och kramas med min gamla gode vän Johan Strid på vägen in.

Styrelsemöte på eftermiddagen. Vår nya ledamot Maria Frostling-Henningsson är sympatisk och har konstruktiva åsikter. Vid femtiden en Ginger Ale med Shenets Maria Forssén på Lisa på torget.

Tunnelbanan till Götgatsbacken för middag på Ljunggrens med Jens Assur, som snart ska ha fotoutställning på Färgfabriken. Innan hemfärd en liten sängfösare med Per Hamid Ghatan, Memo från Eyubi och roliga Claes Malmberg på restaurang Sjögren nere vid Mariatorget.

Onsdag
Frukost med alltid lika snygga Maria Tjärnlund. Vi glömmer gammalt gråll och planerar jobbprojekt tillsammans. Promenerar över Stureplan. När jag kommer till Anglais byter jag några ord med min fd. kursare från universitetet; Paola Padoan på Koncept, som skapat hotellobbyns nya inredning. Det blir en intensiv arbetslunch med strålande Patricia Kempff innan det är dags att springa iväg till Arlanda Express.

På flyget är det party längst bak i planet. Det är bara jag och Bengt Braun som inte dricker sprit. Så det pratar jag och hans fru om när vi kliver av innan de drar vidare till Mallorca.

P.S. Viggo Cavling är chefredaktör på Resumé och skriver på sin blogg om vilka han träffar varje dag. Borde ju vara helt ointressant för alla utom nyfikna jag, men tydligen är det den mest besökta sidan på hela Resume.se

Tjänsteresa nästa.

Måndag morgon, jag tar Spanairs flight till Arlanda. Ted stannar hemma med pappa. Bor på hotell i min egen "hemstad". Mysko. Styrelsemöte och några andra jobbmöten. Förhoppningsvis hinner jag träffa ett par vänner också. Vi ses snart Stockholm.

Och där ser man havet.

Mammalycka.

Son nr. 2 somnar i sin säng kl. 19.00.
Son nr. 1 somnar i sin säng kl. 20.30.

Först direktsänd Melodifestival på SVT.se och sedan fotbollbollsmatch "El Classico" mellan Barça och Real Madrid på TV-kanalen La Sexta. Heja Andreas & Ronaldinho.

Förresten hur orkar de BÖRJA spela fotboll klockan tio på kvällen????!

Jag mötte Lassie.

Jo, jo jo. Jag vet, jag är en tråkig småbröstad tvåbarnsmor. Rynkig och lönnig. Det är sant.

Men på krogen ikväll hamnar vi bordet intill den enda kändis jag känner till i Barcelona; Ronaldinho. I fyra timmar sitter vi bredvid varandra. Han ler och han stirrar och han ler och han stirrar... bakom ryggen på sitt storbystade damsällskap. Det var länge sedan någon stötte så tydligt. Och på en gammal avdankad partyprinsessa som jag. Det måste ha varit TV-sminket. Tack.

Ted på TV-uppdrag

Jobbar som programledare för Svenska Nyheter på Barcelona Television (BTV) idag. Ted sitter med i kontroll-rummet. Han sköter sig.

Programmet Info Idiomas sänds på lördag i BTV kring kl. 11.40 med repris på söndag kl. 11.00 och i sändningen visar vi ett reportage om 22@

Vilken tur att jag blev snyggt sminkad. För strax är det partykväll med Mannen. Först drink på Hotel Omm med Lena & Marcelo och sedan käk vid tiotiden på Buddha Bar. Ciao.

Jag är lite bakis, mamma.

Nu ska jag gå och tvätta lakan...

Odrägligt skryt.

Max läste Bamse för oss i morse. Inte allt. Men de minsta pratbubblorna. Haja, hur stolt man blir när ens 5-åring kan läsa? Och på stan läser han på olika skyltar. Med perfekt katanskt uttal. Han ljudar inte högt utan läser först tyst och säger ingenting en liten stund - och sedan kommer hela ordet eller meningen.

Heja katalanska förskolan som lekfullt lär vår son att läsa.

Grrrr...

Jag är en snäll person som tycker om att hjälpa människor.

Men när någon på något sätt hotar mina barn eller beter sig illa mot någon av sönerna förvandlas jag till en lejoninna på savannen.

Idag vaknade djuret inom mig. Jag vill slita sönder hennes strupe, men det alltför feta köttet skulle jag lämna till gamarna. Har fortfarande blodsmak i munnen.

Nästan 200.

Häromdagen hade jag 196 unika besökare på min blogg. På 24 timmar.(Enligt Statcounter) Personbästa. Hurra. Februari månad: över 3000 unika besökare. Wow. TACK!

Mest kul för släkten...sprattel i babygym & en mamma som pratar fånigt.

Dåligt samvete? Jag? Njaeeea...

Jag jollrar med Ted. Jag är en god mor. Åh, nej jag borde jobba. Skärpning. Jag jobbar vid datorn. Jag är en duktig konsult. Åh, nej jag borde mysa med Ted.

Hurra, nu sover han. Perfekt. Promenera? Sova? Blogga? Äta? Jobba? Städa? Träna? Eller fixa med bilder? Datorn vinner. Som vanligt. Förenar nytta med nöje. Min allra bästa vän?

Tittar upp från skärmen ut genom fönstret. Hej Barcelona. Du växer också ser jag.

Pappa dricker öl och äter kött.

Grabbarna käkar yoghurt till efterrätt och vilar upp sig innan det är dags för nästa karusell uppe på Tibidabo med sådan vidunderlig utsikt över Barcelona.

Modiga killar.

En riktig grabbhelg; Park Güell och Tivoli på lördagen. Zoo och strandbad på söndagen. Max får leka med en 7-åring. Haja, hur coolt det är??

Barn är vackra(st?) - på avstånd.

På väg till jobbet?

Beach Rugby

Definitionen av lycka för en stark 5-åring: Får jag verkligen brottas allt jag kan?

Dopp i havet framför pappas kontor.

Tack för alla fina bilder Rikard!

Fantastiskt roligt att ha Rikard, Petra & Jonatan i stan. Välkomna till Barcelona igen!

Inte alltid ödmjuk.

Max badar med sin kompis Jonatan i havet i eftermiddag. Solen steker. Årets första dopp. Är det inte Vasaloppet idag? I Sverige alltså. Det låter kallt.

Mera kött.

Madeleine, Pedro, Federico, Alicia och Michelle äter kött och sallad hemma hos oss. Det är lördagkväll. Vinet smakar gott.

Skönt med spanska mattider, för när gästerna kommer vid halvtio, sover redan storebror och lillen somnar strax efteråt. Vilken lyx. Tack snälla barn. Som småbarnsförälder är det inte lika svårt att nå ribban för njutning. Lättsomnade barn & roliga gäster och lyckan är total.

Madeleine väntar tvillingar. Wow.

En dag i vårt torn.

Petra, Rikard & Jonatan är på besök i stan och kommer förbi på middag. Cognac, jordgubbar, glass och choklad till efterrätt. Mannen fixar käket och jag bör göra min del och diska upp i köket nu/snart...

Jag tror jag glömt att berätta, men vi har så fantastiskt trevliga grannar här i tornet/huset. Min spanska är ju helt värdelös, men idag lyckas jag prata med grannfrun en hel timme ute i trapphuset. Hon är gravid och vi diskuterar våra män, amning och förlossning. Undras vad jag säger egentligen. Jag brukar låtsasprata. Säga ord som jag tycker låter spanska. Förspanska svenskan liksom.

Hur som helst, hon klagar på sin man. Han gör INGENTING hemma. Men då kontrar jag med säga att han är snygg i alla fall. Riktigt snygg till och med. Sedan skrattar vi. Och hon tycker det vore bättre om han går ut och sparkar fotboll med sonen istället för att smörja krämer i ansiktet och spänna musklerna framför spegeln. Hjälp.

Det bor en handbollsspelare i huset också. Han heter Iker Romero och spelar i Barca och spanska landslaget. Själv var man ju första bänkvärmare i Hudiksvalls ABK:s B-flicklag i handboll på 80-talet, så vi har sannerligen en hel del att prata om.

Får fyra fribiljetter av honom till gårdagens match. Men vi fastnar i trafikköerna på väg dit så barnen hinner somna i bilen och vi får vända. När jag kommer från mataffären nu ikväll träffar jag Iker igen. Han rastar sin hund Butkus och är på strålande humör. Det hade tydligen varit en jätterolig match. Jämn. Barca vann och han hade gjort 8 mål. Bajstrafik.

Slut på kriget?

Det råder vapenvila i vår familj.

När Ted föds blir min annars så rara 5-åring helt vild. Svartsjuk förstås. Vägrar lyda. Vägrar vägrar göra någonting som vi ber honom om. Mitt eget vokalbulär kretsar kring meningar som; Nej, slå inte lillebror. Nej, förstör inte. Nej, bär inte lillebror. Nej, sparka inte. Nej, väck inte lillebror. Nej, gå inte mot rött. Neeeeeeeeej, ajjjjjjjjj, slå mig INTE. Och min son har gått till anfall från andra skyttegraven; Nej, inte de byxorna. Nej, jag är inte hungrig. Nej, jag vill inte bada. Nej, jag ska inte sova. Nej, jag tänker inte följa med. Nej, jag vill INTE.

Och lillebror är bara dum; han kräks, bajsar på sig och skriker. Han kan ju INGENTING. Hur kan ni tycka om honom?!? Lek med MIG nu!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Läser en barnpsykolog som menar att det känns ungefär likadant att få ett småsyskon som om mannen skulle dra hem älskarinnan och kräva att hon ska få sova i samma säng och att frun borde tycka om henne också; hon är ju så liten och söt.

Såklart grabben får en livskris. Så vi kämpar, bråkar, hittar på pojkäventyr och väljer våra strider med omsorg.

Tills häromveckan. Plötsligt är lillebror gullig. Istället för tjuvnyp får han kramar av storebror, som också börjar fråga om lov och minns ord som tack och förlåt. Han slutar spottas och slå sin mor! Ja, typ börjar bete sig någorlunda som en människa igen.

Vi hoppas att freden håller i sig.

Tillbaka i vardagen.

Visserligen 20 grader varmt och sol. Men vad hjälper det när jag ska försöka ringa till elleverantören FecsaEndesa och klaga på vår elräkning på motsvarande 6000 kronor för två månader. I en lägenhet. Och vi som inte ens har använt värmeanläggningen eftersom vintern varit så mild.

Hur är det möjligt? 10 gånger mer än vad vi betalade i vår svenska lägenhet. Nu ska här klagas. På spanska förstås. Invandrarspanska. Aaaaaaagggghhhhhhhhhh.