Jo ra serru.

Katalanerna är bra på att arrangera barnkalas. Halva badhuset och tre simlärare var bokade när Max kompis från förra skolan Mafalda fyllde 7 år.

Vi föräldrar käkade tapas i caféet intill och kunde se barnen simma genom glasväggarna.

Själv pratade jag om hur Ferrans pappas fabrik i Poble Nou skulle kunna konkurrera med motsvarande verksamhet i Indien.

Vi pratade också om att många barn i Barcelona numera studerar mandarin och vilka styrkor respektive svagheter som barnens förra fröken hade.

Jag skämtade. De verkade förstå för de skrattade på rätt ställe.

Min dumma spanskafröken kan hoppa upp och sätta sig någonstans. Jag kan visst prata spanska!