När man träffar en grupp nya människor; i en ny kurs, på en resa, på ett nytt jobb, så vill man ju oftast komma bra överens och känna sig som en del av en gemenskap. Även om jag visserligen gillar att köra mitt eget race, så är det inte alltid det mest sympatiska.
Jag inser att det bästa tricket för att komma in en ny klass till exempel är att ligga lågt, inte ta för stor plats, liksom bara smälta in. Tror inte det är inte min starka sida.
Mitt problem är att antingen gillar man mig mycket, eller också stör sig folk på mig. Sällan mitt emellan. Vet inte exakt varför. I min ungdom hörde jag ofta att jag "är för mycket".
Med åren har jag tonat ned min personlighet. Märker att det lönar sig. Strider mindre. Har färre åsikter. Provocerar mer sällan. Försöker inte fånga allas uppmärksamhet. Klär mig som alla andra. Är detta det som kallas att växa upp och mogna? Eller kallas det feghet?
Priset jag upplever att jag betalar är att jag har blivit tråkigare.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
View Maria Agrell's profile
6 kommentarer:
Det är svårt det där. Men varför ska man tona ner sig för att andra ska gilla en? Det är väl bättre att bli omtyckt för den man är. Men som vanligt handlar det väl ändå om att kännna av situation för situation. Vad som passar sig bäst. Om du upplever att du blivit tråkigare tycker jag att du ska plocka fram ditt "rätta" jag igen.
Kram Dila
jag har samma problem som du. mycket goda vänner som älskar mig och andra som tycker att jag är konstig, knepig och dryg. Har försökt passa in men gett upp. Just idag har jag skrivit om precis detta i min bok. visas sen på bloggen. kram
det finns en variant till; dom som BÅDE stör sig på dig OCH gillar dig. Inte mitt emellan. Som jag t.ex. ;.-) Det gör dig till en intressant människa.
/alex
Dila; mitt rätta jag kommer oftast fram bland mina vänner. med folk jag gillar.
Malin; konstig, knepig och dryg... pratar du om mig ;)
Tack Alex; intressant är bra.
Hej Maria. Jag som kände dig i din ungdom när som du skrev ibland var " för mycket" hoppas verkligen att du inte har ändrat dig. Visst måste man anpassa sig ibland men för det mesta vinner du på att vara ditt rätta jag. Många kramar från Anne-Mi
Tack Anne-Mi.
Jag kanske ska börja vara mindre mogen mor och seriös affärskvinna och locka fram mitt ungdomligt galna jag.
Eller allra helst kombinera allt i samma person.
Även utåt.
Skicka en kommentar