Och sedan sågs vi aldrig mer.

Det finns vissa människor som finns i ens liv - men som man aldrig tänker på. Förrän de är borta.

Elena - som serverade mitt kaffe på mitt favoritfik har slutat. Jag har varken hennes efternamn eller kontaktuppgifter och eftersom jag inte varit där på ett tag hann jag inte säga hej då. Känns jättemärkligt eftersom jag började äta frukost där under min graviditet och sedan tog en frukostfralla där varje dag med Ted, så hon har sett mitt barn utvecklats och vi har pratat om allt, men mest inget särskilt.

David - som jobbade på strandbaren där jag brukade ta mitt eftermiddagskaffe jobbade inte längre där sommaren därpå. Vi sågs som hastigast när jag cyklade hemåt en dag, men jag tänkte aldrig på att säga något annat än hej.

Samma sak med några av våra grannar; Cesar & Lola. Vi brukar mötas på innegården, våra barn leker och vi pratar varje vardag. Men nu har de flyttat och jag vet inte mer.

Så konstigt. Grannar och folk som jobbar där man hänger är ju inte mina vänner utan någon man möter av en tillfällighet.

Ändå kan jag sakna vår kontakt när den är borta.