Jag har en vän som tycker att det knäppt att blogga. Vi kallar honom T. Han gillar att hålla sitt privatliv för sig själv. Och jag förstår honom. Det måste ju för en hel del Internetovana människor verka jättekonstigt att fläka ut sig så som jag och många andra bloggare gör.I jobbet som läkare har T ingen företagsmailadress. Den enda mailadress han har går till både honom och hans fru! De har alltså en gemensam mailadress med båda sina namn i adressfältet.
Och nu ser jag att han har lagt till sin frus namn på sitt Facebook konto också. Inte som vän/kontakt utan som "Profile name".
Hallå??? Är inte det konstigt? T gifte sig, skaffade barn och så försvann hans förflutna, hans egna vänner och han är nu endast en make av två makar i ett äktenskap liksom.
För mig känns det som ett otroligt hugg i den personliga integriteten. Vad tycker du?
View Maria Agrell's profile
5 kommentarer:
Jag håller med, jag har en vän som har samma msn messenger som sin man, helknasigt tycker jag... Jag har frågat varför de har det många gånger och då säger hon att mannen vill det...snacka om att man måste ha koll på varann HELA tiden, jobbigt att leva så.
Jag har samma email som min man... Vet ej varför det blev så. Tror att det var för vi köpte datorn ihop (innan vi gifte oss) och när jag satte upp alla konton så satte jag bägge namnen utan att ha en tanke på mailen... Vi hade då båda privata email addresser och den gemensamma gick till hemdatorn så att säga. Sedan dess så har jag kört en Maria och är hemma med barnen. Har därför gemensamma emailen nu som min email. Min man kollar dock ALDRIG den nu. Den är 'min' och även datorn har blivit 'min'. Och ingen skickar emails till honom på den addressen, även fast hans förnamn är i själva addressen. Jag velar nu men det jag försöker säga är att det kan vara andra anledningar till att man har det så -- av 'misstag' som vi har det. Det behöver inte vara så att man ger upp sin egna identitet. Fast å andra sidan.... det där med Facebook grejen låter ju lite skumt! :)
Maria... Ville fråga dig. Eftersom du nu är hemma majoriteten av tiden och tog det beslutet pga att du ville vara med barnen. Varför satte du då Ted i dagis så tidigt? Du skrev aldrig om det -- jag är bara intresserad av hur ni resonerade. Har nämligen sjäv barn i den åldern då Ted började på dagis.
Maria - Agree till fullo!
// Mattias J.
Hej J.
Intressant fråga.
Jag började faktiskt jobba 80% redan när Ted var 4 månader, för jag gillar att ha en egen inkomst och i Spanien får man bara föräldrapenning i 3,5 månad. Däremot var Ted hemma med mig, så jag jobbade mest när han sov. Och när jag reste till Sverige på kundmöten så hade jag barnvakt där.
Nu i höst ville jag börja plugga spanska och ta mer tid för TV-uppdraget så då började Ted på dagis.
Jag är en bättre mamma när jag också känner att jag har ett eget liv.
Det första året på dagis är barn sjuka ofta. Det finns inte VAB (ersättning för vård av sjukt barn) här i Spanien.
Så eftersom man inte kan vara ledig/hemma när barnen är sjuka om man har ett jobb här(!), så är jag hemma med barnen när de är sjuka. (Även om det är knäckande att jag halkar efter i skolan.)
Snart kommer Ted att vara mer motståndskraftig mot dagisbaciller och då passar det bra att jag satsar på karriären igen.
Du resonerar så klokt Maria, tycker svärmor
Skicka en kommentar