Det är inte alltid så enkelt med det svenska språket heller.

Payandé från Iran fascinerades av det ideliga tackandet i Sverige.

"Jag förstod att det där med Tack var ett kodspråk, att det var viktigt att säga det vid rätt tillfälle. Det krävdes intuition och tog tid att lära sig. Och så gjorde man fel.”

Och fel gjorde hon. I en etikettbok hade hon läst att man tackade för senast i Sverige. Så dagen efter en middag som höll på till efter midnatt, sökte hon upp den svenske värden som satt i sammanträde:

"Jag knackade på, stack in huvudet, vände mig till honom och sa: Tack för i natt."

Ur artikeln: ”Bilden av svenskar förändras” i SvD