Åldrandet.

Jag fyller som sagt 40 år i år. Det är därmed 20 år sedan jag fyllde 20 år. Vad har hänt sedan dess? Mycket. Men ändå ingenting. Jag har samma frisyr då som nu. Jag väger lika mycket då som nu. Henrik gjorde min tårta när jag fyllde 20 år. Då var vi bara vänner. Men vi umgicks varje dag. Då som nu. Mina värderingar är de samma. Egentligen är det bara världen som förändrats och omvärldens syn på mig. Numera är jag en tvåbarnsmor i medelåldern. Inte en ung partypingla längre. Det bevisar också mina rynkor. När det gäller krämpor har de bytt plats på kroppen. Från ryggproblem till knäsmärta. Inuti känner jag mig likadan.

Men bara för att jag är lik mitt inre 20-åriga jag, så betyder det ju inte att jag är lik en 20-åring av idag. Det är en jäkla skillnad. Jag har ingen aning om hur 91:orna tänker. Tänk att någon som föddes när jag var 20 år är 20 år redan nu. Då när jag fyllde 20, hade långt blont hår, vägde 66 kilo, var 177 cm lång och fick födelsedagstårta av Henrik. Precis som nu. Men vad en 20-åring idag förmodligen inte vet är att de kommer att känna sig likadana inuti sig själv nu som när de också ska fylla 40 år.

Eller också är det bara jag som tänker så.