Dagens bästa nyhet.

Bra. Äntligen. Jag vill att solen ska lysa över mina svenska vänner! November verkar annars ha varit ett regnigt skämt.

Aha,

Nu kom jag på varför jag inte brukar klubba halva nätterna längre. Det är ju inte det att jag inte tycker att det är roligt längre...

Men det är ju de här små söta barnen jag har som inte förstår att mamma måste sova lite nu. De tror att de kan vakna som vanligt och leva om tidigt som sjutton.

Aj. 

Morsor på stan.

Kom precis hem från nattklubben Sutton Club. Mina barnflickor brukar hänga där. Kändes exotiskt och ändå så hemtamt. Jag gillar krogvärlden. Ränderna går aldrig ur. 

När fint folk kommer så bjuder man på Cava förstås. Så är det sen gammalt.

Keybroker. Lite extra roligt att träffa min gamla vän Pelle igen. Han är rar tycker jag. Vi gick i samma klass på universitetet i början av 1990-talet och han var den som körde runt mig i en cool gammal amerikanare på min möhippa.

Maria & Fredrik.

Fick finbesök på firman idag. Fredriks bolag Keybroker kom förbi. Herr Arnander är en riktigt duktig affärsman och en av dem jag gärna snackar jobb med när jag är hemma i Stockholm. Han är klok.

New York New York.

Jag börjar inse att jag lever ett liv, eller skulle vilja leva ett liv, too far över mina tillgångar. På fullaste allvar planerar jag nämligen nu en New York resa bara för att min favoritbehå börjar tappa formen och jag bara måste ha en exakt likadan från Victoria´s Secret. Alla andra går bort. Och jag hittar den inte online.

Because I am worth it. Ha ha.

Vem vill hänga med?

Charlotte? Lena? Patricia? Cecilia? Malin? Anyone?

P.S.. Jag är nog inte en så himla bra ekonomichef i vår familj trots allt...

Min sol.

Sitter i flera timmar med min älskade Eva. Hon får mig alltid att skratta. Även fast vi är ledsna ihop ibland också. Hos henne tankar jag kraft. Ingen av oss vet hur länge vi kommer att bo nära varandra. Kanske det tar slut snart. Hon flyttar eventuellt till Tyskland, Schweiz eller Frankrike. Sådant är livet för många expats. Man flyttar dit jobben finns.

Hoppas det dröjer för hon är mitt ankare i vardagen.

Flimmer.

Nu börjar min Mac att totalt spåra ur. Se bild. Kan knappt läsa någonting på skärmen. Måste lämna in den. Borde spara ner allt på extern hårddisk först. Gruvar mig. Kommer få abstinens.

Fredag.

Vaknar med Robyn. Hon är cool. 

Hotel Me.

Träffade mina fd. kollegor från både Living Labs Global (Sascha & Lisa) och 22@Barcelona (Cristina & Marc) ikväll på affärsminglet. Jag gillar dem. Man gör olika saker under olika faser i livet, men människorna finns kvar. Relationer förändras och utvecklas. Det är bra. 

Gratismat är förstås extra gott.

Först rockade jag loss framför badrumsspegeln med 80-tals beat för att piggna till.

Sedan kindpussade jag järnet med Barcelona Stad och amerikanska bolag på Hotel Me i egenskap av 22@Goodwill Ambassadör som jag är sedan några år tillbaka. 

Älskar ytliga affärsmingel nu när jag börjar känna en hel del folk i stan. Inga svenskar där ikväll. Jo, en av investerarna förstås. Han skrattade förresten och sa att det märks att Henrik är ute och reser nu. Va, säger jag? Jo, du verkar så hungrig... Ha ha. 

Jag stod och gamade vid buffén, utsvulten som en gris. Helt sant, när maken reser får jag knappt i mig mat. Jag lagar inte mat. Tycker det en manlig grej att fixa käk till sin kvinna. Helst hemlagat förstås. Det har bara blivit så. Min uppgift i hemmet är ekonomichef. Jag har dunderkoll på familjebudgeten. Å det är maken som brukar shoppa loss. Inte jag.

Denna vecka är mannen i Sverige. Förutom att jobba ska han köpa en ny Mac. På kredit förmodligen. Borde ta honom i örat. Men å andra sidan svälter jag ihjäl utan honom, så våra dåliga sidor kan man säga kompletterar varandra.

Dagens fikakompis.

Salomon.

Hemkommen från soluppgångspromenad vid havet.

Tillförsikt är ett ord jag associerar med morgonens känsla.

Nu har vi filmat klart för idag.

Det här är Jan. Han skapar magi med sin kamera. Det kommer att bli hur bra som helst. Om ni vill kan ni tjuvkika på den första intervjun med en av radiologerna på Telemedicine Clinic, som vi gjorde förra veckan. Råredigerad hos Gorilla Division. Klicka på fliken: Clientes och sedan på den hemliga symbolen TMC. Schyss. Säg inget. Work in progress.

Total harmoni.

Exempel på människor som funnit lugnet hittade jag på Awkwardfamilyphotos.

Bra inställning.

Läser Resumé och ser en bra rubrik varför någon lämnar sitt jobb och flyttar till New York: ”Jag vill bli lite rädd igen”. I like. Man måste ut på slak lina ibland. Gärna ofta. March iväg ut ur sin comfort zone. Mod är utveckling.

Intervju av radiolog på mitt jobb.

En av dagens arbetsuppgifter.

Filmare Jan och mina kollegor Peter & Jennifer på väg för att spela in en scen till kortfilmen jag jobbar med i syfte att rekrytera fler skandinaviska radiologer.

Det är okej att kräkas.

Här promenerar jag till jobbet varje morgon. Idag var vädret strålande som ni ser. Chiringuiton (strandcaféet) stänger snart för säsongen och då blir det tristare även för en svensk i Barcelona.

En människa som börjar bli odräglig.

Kunde inte låta bli att fotografera mig själv på väg till jobbet imorse. Bara en sån sak. Det gör bara patetiska människor. Och bara en svensk bankar in i andra svenskar hur fint väder det är där man själv är. Det måste vara något genetiskt. Kan inte sluta prata om solen. Det är väl hela den svenska uppväxtens novembermörker som får upprättelse på något sätt.

Min arbetsplats är på 21:a våningen i detta torn.

Fotograferat för en timme sedan.

Tonfisksallad med Josefine på Farggi.

Det är så härligt att ha en vän som är född på 80-talet. När hon föddes började jag på högstadiet. Men det pratar jag helst inte om när vi äter lunch kl. 15.00 som normala spanjorer.

På kylskåpet.

Maria Isaacs är en skön tjej. Den gladaste jag känner faktiskt. Och vacker som få. Frågade en gång min vän om hur hon tänker för att alltid vara så positiv. Hon svarade: "Det är roligare att vara glad". Och bara det får henne på bättre humör. Tycker det är lysande. Banalt kan tyckas, men det hjälper. Jaså, det regnar...sura, nej, det är roligare att vara glad.

Fast det är klart det inte funkar jämt. Det är ju skönt att gråta ut ibland. Då var det någon klok som nyligen sa: "Att bryta ihop är också ett sätt att stå ut".

Efter 3 års bloggande ser ni nu hur min vanliga handstil ser ut. Känns nästan som att jag blottar mig helt plötsligt... Handskrivet är det nya intima.

Tack för fina böcker Katerina.

Ted älskar redan barnboken. Nu ska jag också lära känna din figur Cecilia Lund som jag vet också har fått eget liv på Facebook.

Jobbprat.

Är glad idag. Har precis sett 30 sekunder av den kortfilm vi gör på mitt jobb. Det ser riktigt bra ut. Imorgon ska jag göra ytterligare fem intervjuer. Gillar kreativa processer. Kanske lägger jag upp en bild på min spansktyska producent/filmare Jan en annan dag. Han är rätt söt. Fast lite för kort för mig. Och dessutom är jag ju redan gift. Men ändå, titta går alltid bra. Det piggar upp. (Hoppas han inte vet hur man använder Google Translate.) Framför allt är jag tacksam att han är så duktig på sitt jobb. Tack för tipset Emma!

Inväntar julefrid.

Resten av familjen tycker att det är ofantligt fånigt att plåta årets julkort på ett trashigt tivoli inför hundratals människor så de springer och gömmer sig och här står jag och ser ledsen ut. Nej förresten, är ledsen - och ensam. I tomtekläder. Med publik. Och självutlösare.

Så tragikomiskt.

Pappa.

Idag skänker jag en extra tanke till min rara pappa. Vi firar honom idag. Det är en viktig dag, även om han inte fyller år. Han badar nog i Indiska Oceanen nu tror jag. Kram härifrån andra sidan jorden. Heja dig!

Övertygande raggningsrepliker, sort of.

En gammal favorit i repris för att få mig på glatt humör denna stökiga måndagmorgon.

Röda moln över bergen.

Solen går ner och jag lyssnar på Prefab Sprout som min australiensiska vän Julian en gång lärde mig att älska. Människor jag en gång tagit in i mitt hjärta finns alltid kvar. Han är en av dem.

Jag blir varm inombords när jag tänker på hans lilla familj i den gamla kyrkan vid havet på andra sidan jorden. Märkligt hur mänskliga trådar spinns över världen. Så långt borta men ändå alltid här.

Människokärlek ska vi vara rädda om.

Varde ljus.

Det låter som att det är regnigt hemma i Sverige. Alla man pratar med verkar nedstämda. Vet inte hur jag någonsin ska klara av att flytta hem igen. Det där mörkret skrämmer mig. Sverige borde få en konstgjord sol till låns om så bara i november.

Själv har jag precis kommit tillbaka från en promenad vid havet. Läste en bok ett par timmar på seglingsklubben. Trots solskyddsfaktor 20 har min näsa fått fräknar.

Maken ringde tidigare uppe från toppen på Pas de la casa i Andorra. Skidsäsongen har börjat. Max inviger sina nya lagg. De har åkt dit över dagen.

En dag som denna minns jag varför vi valde att bosätta oss vid Medelhavet. Oavsett ekonomisk kris, stökig vardag, klimathotet, oro för svininfluensa, sorg över vänner som bor långt bort och personliga motgångar så känns livet ändå helt ok.

Om Ingmar Bergman hade bott här är jag övertygad om att han skapat gladare filmer. Fast då hade han kanske inte blivit lika framgångsrik. Smärta är finare. 

Det här ljuset värmer i alla fall hjärtat.

Dagens promenad.

Grabbarna köpte skidor inför skidturen i Masella imorgon där vintersäsongen precis börjat och jag tillbringar eftermiddagen med en långpromenad på stranden i Castelldefels. Går från sur till glad på två timmar. Här kan jag andas. Mina tankar blir lugna.

Sur tomtemor utan pli på sin familj.

Dags för fotografering av årets julkort men familjen springer åt olika håll. Ingen vill. Utom jag. Minns ni Ramblan? Och året innan Poble Nou, som blev omslagsbilden till min bok. Det får aldrig bli gulligt. Måste vara knäppt. Sådana är reglerna.

Tomte på vift. Vägrar gruppfoto.

Tanter som åker bil.

Snabbkurs.

Fotbollslaget FC Barcelona förkortas Barça. Inte staden. Om man känner sig nödd och tvungen att förkorta namnet på själva Barcelona säger man Barna. Bara så ni vet.

En fredag på stan vid havet.

Vårrullar och sushi på Carpe Diem Lounge Club med Katerina Janouch. Pratar om skapandeprocessen. Jag vill veta allt. 

Känner att jag tycker om min nya vän. 

Nykära.

Bridget & Nick äter anka hemma hos oss ikväll. Nick är min fd. uppdragsgivare som bor i London. Han känner allt och alla i England. Hans nya kvinna Bridget arbetar med att hitta Picasso och Goya tavlor till sina exklusiva konstkunder worldwide. De är båda intressanta människor och jag bara frågar om deras passion, varför Nick lämnade sitt 30-åriga äktenskap och de fnissar och pratar om första kyssen på bion och resor till New York och Paris. Jag är så tjejig ibland. Efter kaffet styr jag dock upp mig och pratar business. Får några bra ingångar på den brittiska marknaden för en grej jag jobbar med.

Hjärtar inte bara Efva nu. Eva också.

Eva Dahlgren skriver på sjunde sidan i boken jag läser att Kärlek börjar med nyfikenhet. Det har jag aldrig tänkt på förut. Det var fint.

Jag känner att jag verkligen gillar hennes sätt att uttrycka tankarna.

"Jag hatar de dagar då livet skrämmer mig. Då allt blir för stort. Då livet bara är tid. Då barndom och ålderdom är ihopklistrade med varandra med ett tunt lager av medelålderslim."

På fredag dejt med en babe.

Ser fram emot att träffa härliga Katerina i Barcelona om några dagar. Hoppas vi pratar snusk ;-)

Flyt på jobbet.

Ska göra en kortfilm på mitt jobb. Har träffat två olika produktionsbolag. Det ena presenterade en dålig idé med typ spansk slapstickhumor medan jag fick totalt förtroende för det andra på alla sätt och vis. De hade nämligen läst min brief ordentligt och utgått från den.

Idag fick jag offerterna och de jag gillade kostar hälften så mycket. Enkelt beslut. Imorgon börjar vi.

Läser just nu.

Hur man närmar sig ett träd av Eva Dahlgren.

I lurarna.

Nick Cave & Marianne Faithfull: The Crane Wife 3.

Jag har snöat in på latin.

Amor vincit omnia et nos cedamus amori.

Höst.

När jag landade i Barcelona igen hade visst hösten kommit till stan. Det är 10 grader lägre temperatur i luften nu. Värmen sjönk bara över en helg. Rakt upp och ned. Fast inga moln.

Denna vecka har jag två vänner som kommer hit. Middag med London-Nick imorgon och dejt med Katerina på fredag. 

Man vill så gärna att solen ska skina när människor kommer på besök. Det känns alltid viktigt. Jag brukar känna mig skyldig om det regnar. Sedan kan man ju fundera på om det är ett tecken på omtanke eller hybris.  

Gårdagens ärende.

Ramar in några fina bilder jag gillar mycket.

Tara.

Min hyllning till Lisa Wixell i Maria Tjärnlunds blogg på Tara.

Santa Caterina.

Många timmar på café idag. Själv. Med en bok. Och kaffe. Inte hungrig. Inte sugen på att prata. Egentligen vill jag inte skriva något heller. Tänkte bara berätta att jag är tillbaka i Barcelona igen om någon undrar.

Överraskningsfest för Line som precis blivit klar med sin specialistutbildning. Hon är nu färdig barnläkare. Grattis.

Lasse, Line, Oscar & Maria.

I ett kök på Reimersholme.

Tre stiliga män på fest.

Tomas, Oscar & Henrik.

Lördag.

Himlen har olika nyanser av grått grått grått. Hängde halva dagen på en skola på Solsidan. Barnen spelade fotboll och föräldrarna krattade löven från skolgården. Jag tittade på. Vi åt korv och drack termoskaffe. Allt kändes väldigt svenskt. Genuint. Vanligt. Jag gillar det.

Frukostlek med Noel.

Övernattade ute i Saltis och kidsen här och jag delar samma intresse för datorer och kameror så vi leker roliga figurer efter att ha ätit oss proppmätta på Patricias amerikanska pannkakor.

Fredagsmys hos Patricia.

Några hus längre ner på Vårgärdsvägen blir det middag.

Spontanbesök hemma hos Catrin.

Kanske världens sötaste bebis. I alla fall här i Saltsjöbaden.

Pappa Patrik & Benjamin.

Kärleksförklaring.

Det spelar ingen roll att det regnar och är nästan nollgradigt. Det är bara så härligt mysigt att träffa människor jag tycker om. Vänner värmer. Stockholm är inte kallt.

Maria, Katerina & Maria.

Rodnar sedan förtjust när Katerina läser högt ur sin nya bok "Svenska kvinnors hemliga sexuella fantasier". Klart man gillar bus.

En oblyg butik.

Resumé.

Fler mingelbilder.

På väg in till Katerina Janouch sexiga bokreleasefest på Pom Pom.

Ni måste spana in glammiga Marias modeblogg på Tara.

Återträff.

Jag och Maria umgicks dygnet runt under ett par intensiva år och efter lite paus är det nu dags för en citykväll.

Fast först lite posering framför kameran...

På väg från Arlanda in till Stockholm.

Jag säger inget mer för att inte uppfattas som en dryg utlandssvensk.

Mot nollgradig värme.

Nu till Stockholm och Pom Pom fest. Längtar lite. Det brukar alltid bli härligt.

Där ser man.

En bild från min blogg hamnade visst här. Fast jag fick en länkning som betalning. Bra. Funkar som valuta i den digitala världen.

Avdelningen "vi oroar oss för det en annan dag".

Börjar förbereda oss för en minitripp till Sverige. Hörde det snöar. Jag har bara klänningar i garderoben. Gick ner till källaren för att hämta vinterkläderna. Men se där hade de båda förvaringhyllorna rasat och det går inte ens att komma in. Ett heldagsprojekt att röja fram någonting överhuvudtaget. Och jag som hade sådan fin ordning där.

Jag tror jag stuvar undan det här problemet till en regnig dag.

Sedan får vi hoppas att det finns varma kläder att handla på Barcelona flygplats. Till en mamma och två barn. Billigt tack.

Cafè de L´Acadèmia.

Intressant risottolunch med affärscoach JC, "This charming guy", med samtal om sociala medier, om att fånga möjligheter, livsmål vs intention, motorcykeläventyr, vänskap, drivkrafter, årsteman, synkronicitet, problem vs utmaningar, relationer, affärsnätverk och Law of Attraction.

Lunch the Spanish way.

Funkar i många sammanhang.

Sinnesrobönen.
Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan, och förstånd att inse skillnaden.

Lillen spontansomnade visst...

Den största förändringen sedan jag bodde i Sverige.

Kom plötsligt på att när jag flyttade från Sverige hade jag varken Facebook, Twitter eller min blogg. Då träffade jag alla bekanta på krogen istället och var hooked på SMS. Det var 5 år sedan men känns som en evighet.

Det kom ett tackkort från 3-års kalaset i min mail idag...

Bättre kan ni.

Va? Ingen som har några veckomål. Det är kanske för fjuttigt. Då kör vi större. Vad har du för livsmål? Själv har jag inget svar på den frågan. Jo, kanske, maximalt med kärlek innan jag dör. Jag vill beröra några speciella hjärtan och själv känna mig älskad. Det är väl egentligen det enda som jag tycker är viktigt på riktigt. Allt annat är "grädde på moset": typ ett Nobelpris eller Oscarstatyett ;-)

Jo en sak till, jag måste försöka se till att lämna jordelivet och känna att jag gjort mitt bästa för att vår planet ska vara en bättre plats att leva på - åtminstone inte sämre. Av den anledningen känns det viktigt att kalibrera en inre etikmätare på vad som känns sunt att lägga sin tid på. Karriären är en viktig parameter. Jag vill känna att mitt arbete är med och skapar en bättre värld på något sätt eller åtminstone att mitt jobb inte är en del av något större sammanhang som är till skada för vår mänsklighet eller moder jord. Jag måste kunna stå för det jag jobbar med. 

Det är bra med en riktning i livet tycker jag. För närvarande är det en pågående process att definiera några kortsiktiga mål för mitt yrkesliv. Jag gillar att staka ut några tänkbara vägval. Sedan blir det som det blir i alla fall.

Så hur gör du? Ligger ribban nu bara på att överleva novembermörkret? 

Några livsmål? Karriärmål? Årsmål? Nyårslöfte kanske? Give it to me. 

Veckans mål.

På söndagar tittar jag igenom min agenda och ibland sätter jag upp mål för kommande vecka. Idag skriver jag ner följande:

• Slutföra 3 aktiviteter på min jobb-to-do-list
  
• Träffa 3 människor jag tycker om (förutom familjen)
  
• Göra 3 goda gärningar

Har du några mål för veckan som kommer? 

P.S.

Jag borde kanske lägga in som målsättning för veckan att städa hemmaskrivbordet också. Det har totalt förfallit. Men i vilken hög ska jag börja? 

Det knackade på dörren igår kväll...

Kvarterets ungar. 

Grattis Ted.

3-års kalas på spanskt vis.

Leva i nuet...

Inte är det väl så att man kan fotografera sönder en upplevelse?

Salomon & Aron.

3 timmar barneufori.

Bara 5 barn hade osat till kalaset men 12 barn dök upp. Det blev en extra rolig överraskning att träffa så många klasskompisar på Aventura Park.

Världens bästa Cornelia.

På väg till kalaset.

Ted och Lorenzo med sina pappor.

Testar den nya cykeln i Diagonal Mar parken.

Stor kille nu.

Ted 3 år.

Firar hela dagen.

Häxorna i Valldoreix.

Partytalk.

Festens snyggaste.

Joaquim.

Ana & Mercedes

Notera hornen.

Nu ska mamma på Hallowenfest och säger hej då till sin superhjälte som fyller 3 år om några timmar. Trevlig kväll till er alla som råkar titta förbi på bloggen ikväll också. Puss puss.

God afton.

Fredagsmys med tacos med kidsen innan vuxenfesten börjar. Måste försöka ladda om.

Nöjd skräckpojke.

På skolgården har de fixat helt sjukt mycket.

Max med klasskompisarna i 3B och fröken.

Thriller Show.

"Barnen" i årskurs 12. Som värsta Michael Jackson kopiorna. 

Tack.

Det var fint skrivet om vårt möte. Tack Victoria.

Trevlig snabblunch i Poble Sec.

Patrick. 

Det här känns som en bra dag.

Strax lunch på andra sidan stan och sedan iväg till Amerikanska skolan för att titta på Max och de andra barnen som firar Hallowen. 

Morgonkaffe med Eva & German på vårt kvartersfik Kibo.

Fritid.

Jag gillar att jobba halvtid för då hinner jag träffa vänner också. Nu frukostfika.

Hallowen.

Acceptera det du inte kan förändra och gå vidare.

Ni vet, det finns vissa grejer i vardagen som kan göra en galen och man får skärpa sig för att inte tänka på dem för då blir man sur och otrevlig. Jag brukar välja att ignorera dumhet. Men det är klart jag noterar och nu ska jag snabbt redogöra för en sådan grej. 

Imorgon fyller min son 3 år.  När min äldsta son var liten brukade jag bjuda in mina vänner som råkar ha barn, men numera bjuder jag framför allt in mina barns lekkompisar oavsett om jag känner föräldrarna eller inte. Så i detta fall vill jag bjuda in Teds nya klasskompisar.

Som vanligt tog jag med inbjudningar till skolan och bad läraren att ge alla i klassen en inbjudan. Men se, så enkelt är det minsann inte. Icke sa nicke. Det som har fungerat på svenska dagis, katalanska privata skolor och amerikanska skolor är inte tillåtet på en kommunal katalansk förskola. 

Nej, det är förbjudet för läraren att dela ut inbjudningskort på skolområdet. För att ingen ska känna sig utanför. Eh, men jag bjuder förstås alla i klassen. Nä, inte alla på hela skolan...Öh, nä, det förstås.

Jaha, så jag pratade med rektorn om hur jag skulle gå till väga. De föreslog att jag skulle maila skolans föräldrarepresentatant och be honom maila ut till föräldrarna i min sons klass. Det gjorde jag, men fick ingen respons. Det andra förslaget var att dela ut inbjudningarna utanför skolan, så i två dagar har jag nu gått runt bland alla katalanska föräldrar (som jag inte känner) och frågat om deras barn går i min sons klass (det finns tre klasser i hans årskurs) och behövt förklara varför jag bara lämnar ut inbjudningar till vissa barn och inte till alla jag pratar med. Bara till barnen i klassen "Snigeln", som jag dessutom inte klarade av att uttala rätt på katalanska, så det blev "Vårlök" istället och folk fattade absolut inte alls vad jag höll på med. 

Naturligtvis har jag heller inte kunnat ge en inbjudan till de barn som går på fritids på morgonen eller till alla barn som åker skolbuss. 

Resultat: Bara hälften av klassens barn har fått en inbjudan. De andra kommer kanske att undra varför de inte blev bjudna...

Min son går som ni förstår i en amerikansk skola där man tar Hallowen på allvar.

Såja, lite mindre farlig.

God morgon.

Morgonens glädje: Bajs i potta. Inte på golv. Morgonens besvär: Skolbusstrejk. Därav 5 timmars bilkörning på dagens agenda. 1 timme 15 minuter enkel väg x 4. Om det inte är sjukt mycket kö förstås.

Lisa & Maria

Lisa Wixell - vilken talang. Jag gillar både Lisa och hennes skapelser. Omedelbar förälskelse. Kunde inte låta bli att shoppa. På en kvart hade jag handlat både denna klänning och en annan superfin. Kan bli långvarig kärlek. Butiken ligger i Borne.

I denna butik blir en kvinna glad.

Adress till Lisa Wixell i Barcelona: C/Flassaders 27-29 i Borne (löper mellan Princesa och Passeig del born, bredvid Calle Rec)

Jag gillar Lisa Wixell.

Provar en klänning i Lisas svenska designbutik i Borne.

Älskar när jag träffar ett bekant ansikte på gatan.

Fredrik som gjort designen till min bok kom förbi med sin vackra kvinna Nina. Nästa vecka ska jag fotografera deras porträtt till designbyråns hemsida. Då får jag ta med makens kamera. Annars blir bilderna för platta.

Rosal.

Förmiddagsfika med Victoria Löwenthal. Vi har lärt känna varandra genom våra bloggar. Vilken kvinna. Vi fortsatte hänga i Borne hela dagen. Det blev både lunch och eftermiddagsshopping. Ett riktigt toppenmöte. 

Kibo

Oväntat bra frukostmöte med arkitekten Joselo. Pratade spanska i två timmar. Det kändes som engelska. Aldrig gått så bra. Hade heller inte trott att vi skulle ha så mycket att prata om. Det här kan bli hur intressant som helst. 

Fikadag.

Har bara träffat vänner och fikat hela dagen. Shoppat också faktiskt. Ovanligt trevlig upplevelse. Saknade bara ett möte idag. Men man kan inte få allt. Förutom det så är den här dagen ett praktexempel på hur jag vill att mitt liv ska vara. Bara umgås med sköna människor. Finns inget bättre.

Snart 3.

På lördag fyller lillen 3 år. När jag startade denna blogg låg han som ett litet frö i min mage. Livet är förunderligt.

Ibland funkar systemet finfint.

Fick visst återbäring på skatten här i Spanien i år. Topp. Dessutom gick min överklagan igenom på min felaktiga momsskuld. Skattemyndigheten tvingade mig att betala moms häromåret på en massa fakturor jag inte ansåg att jag skulle betala in moms för. Nu har min överklagan tydligen gått igenom. Efter två år. Såg precis att jag fått in en bunt pengar på bankkontot. De betalade tillbaka rubbet. Totalt oväntat. Jag kanske börjar lära mig hur det funkar här. Trots min knaggliga spanska. Bra. Tack Haciendan. 

Fastklistrad dikt i min tonårsdagbok och mental vägvisare sedan dess.

Äventyr

Jag älskar äventyr
Jag kan ge vad som helst för ett äventyr
Jag älskar dom där människorna
som inte står ut
som måste göra nånting annat
som bryter av sej ett
finger om det råkar vara
inträdesbiljetten till äventyret
och jag älskar folk som inte har så mycket
skrupler
som kan tänka sig att ge fan i alltihop
och bara satsa allt
på en enda segeltur ner till Frankrike och som säger
varför inte
vi bosätter oss i Madrid
och funkar det inte
så åker vi väl hem igen
och jag älskar människor
som gör nånting enkelt och sant
som säger att
vadå
vad i helvete har vi annat att
leva för
än
äventyret?

Ulf Lundell

P.S. Det går också bra att byta ut ordet Äventyr mot Kärlek.
.

Koncentration.

Jobbar. Just nu: prioritera i att göra listan. Den är lång och jag måste börja i en lagom svår tråd.

De som inte föder barn.

Är det bara min man eller tror alla män att de ska dö när de är förkylda med feber och ont i halsen?

Spontanmöte.

Alla äter visst lunch på stranden idag.

Dagens lunch.

Anka.

Bestial.

Bra möte med Kristian.

Jag gillar.

Fick en idé till kontoret idag.

Veckans gäst.

Det här är Fredrik. 

Han har bott hos oss en vecka och både jag och soffan saknar honom nu. Han är rar och dessutom är jag imponerad av honom. Han är något så ovanligt som en harmonisk människa och han har ordnat sitt liv så bra. Han jobbar som läkare varannan vecka och skriver böcker varannan vecka. 

Och på fritiden har han startat ett eget bokförlag, Trombone, som ger ut Haiku dikter skrivna av bl.a. Svenska Akademins ledamöter. Handgjorda böcker. Han är en omtänksam pappa och har en smart fru. 

Framför allt vet han hur man njuter av livet. Förutom när han är inne i ett workflow med förlaget. Då hinner han inte äta lunch utan tar en bantningsdrink för att få i sig vitaminer. Förmodligen ingen som vet. Förrän nu. Ha ha. Men är man passionerad svensk så hinner man inte med oväsentligheter som lunch. Rätt ospanskt om du frågar mig. 

Men Fredrik är mest makens kompis faktiskt. De bodde ihop i Göteborg. Jag får bara låna Fredrik ibland. 

Hela förra veckan fixade maken gott käk medan jag och Fredrik koncentrerade oss på samtalet och vinet. Bra arbetsfördelning tycker jag.

Fredrik som vi kallar Kecke tycker i alla fall att boken Shantaram av Gregory David Robert är böckernas bok. 

Den måste jag komma ihåg att köpa. 

Om du läser Fredrik: stor kram. Du är toppen och jag är glad att du finns i vårt liv. 

Mac.

Min skärm flimrar och jag måste verkligen lämna in den på lagning. Men när ska jag hitta en vecka när jag kan vara utan min Mac? Kommer förstås att få abstinens. Får se det som detox. Kanske nästa månad...

TT.

Anna gjorde en intervju med mig och några andra Barcelonasvenskar för TT Spektra. Nu har artikeln hamnat lite överallt i lokalpressen i Sverige:

Barcelona är inte bara Zlatan
Svenskarna vallfärdar till Barcelona nu när Zlatan har värvats till stadens stolta fotbollslag. Men Zlatan är inte den ende svensk som valt att bo i den katalanska huvudstaden. Vi lät några andra mindre kända svenskar visa upp sina guldkorn.

Några källor:
Borta Bra

Östgöta Correspondenten

Helsingborgs Dagblad AB

Skillnad.

Igår skulle jag ha velat se matchen på Camp Nou: 6-1 mot Zaragoza. Zlatan hjälte. Fick inte ens in matchen på TV:n. Däremot torkade jag bajs. På golvet. Lillens potträning går inget vidare. Och jag var av någon anledning så trött att jag grät. Det är skillnad på glamour och vardag.

Ful och vacker.

Går en morgonpromenad längs Medelhavet i myspyskläder efter att vi lämnat storebror vid skolbussen. Maken är i Alicante och besiktar bilen. Det är molnigt fast varmt. Lillen slumrar i vagnen. En timme senare möter jag våra franska grannar. Jag försöker vinka från lite på avstånd, men de ska prompt prata. Hon är läkare, forskare och fd. modell. Han är mest bara snygg och ska precis flyga till Washington på affärsresa.

Jag gillar verkligen att umgås med dem men INTE när jag står nyvaken i typ pyjamas oduschad och ofixat allt. Framför allt saknar jag min mascara. Kom på att jag är lite fåfång ändå trots att jag brukar tjata om motsatsen. Jag känner mig bara ful och obekväm.

Märkligt nog kom det en halvtimme tidigare fram en liten man i 70-års åldern som kände att han bara måste uttrycka sin förtjusning. Han förklarade att min man måste vara lycklig med en sådan vacker fru. Jag har blivit tillräckligt gammal för att tacka allra hjärtligast för den typen av spontana komplimanger från främlingar. Men funderar samtidigt vad han tänkte på? Ett ligg? Vara snäll? Eller kunde han rimligtvis tycka så? Och varför vill han berätta?

Det är väl så att man aldrig är lika ful som man känner sig ibland och heller inte lika snygg som man upplever spegelbilden efter några glas champagne.

Samtidigt ligger skönhet mest i betraktarens ögon. Man ser det man känner.

Byte av fokus på Alaorilla.

Jag tänkte först fotografera Henrik och Fredrik men det var av någon anledning mer frestande att lägga skärpan närmare hitåt. 

Restaurang: Alaorilla, en favorit i Castelldefels. 

Sommaren kom tillbaka.

Fler bilder från Castelldefels här.

Vänner.

Scongor & Max.

En man som springer förbi.

Lycka med våta kläder.

Vad vänner minns.

Min statusupdate igår:

Genomför ett facebookexperiment. Du som läser detta, oavsett om vi pratar ofta eller inte, skriv en kommentar med det första du kommer att tänka på med dig och mig.

Fick följande svar av mina vänner på Facebook:

Isabella:
"Jag minns massvis med rolig basket..!"

Emilie:
"Cool morsa med koll på det mesta. Förutom allt Max-relaterat minns jag dina goda sparrisar som du bjöd på!"

Jessica:
"Handboll på annandagen!"

Cecilia:
"Jag minns ett bröllop när vi låg i gräset bakom en lada och hade lite obskyra aktiviteter för oss...."

Anneli:
"Jag minns att du var med i Barnjournalen i 8:an eller 9:an och det tyckte vi andra var så häftigt. Redan då var du en linslus Maria haha. Kram"

Malin:
"Konsert på bygdegården i Delsbo i somras. En vacker kväll med susande björkar och drängfulla raggare."

Ann-Sofi:
"Tänker på alla mysiga tjejmiddagar....Vallenbesök....stureplansvisiter...."

Magnus:
"Tornrummet på Vivs och mitt bröllop, hahohahohaho..."

Gudrun:
"Ett fantatiskt julbord hemma hos dej i Barcelona. Mmm."

Ulrica:
"Barnjournalen! Trevlig helg!"

Christina:
"TMC"

Nicolas:
"Flärd!"

Terje:
"dig och mig"

Tor:
"Kvällen på East när jag träffade Anna."

Sofie:
"kommer aldrig glömma när vi sitter i den där bilen på Ålidhem och funderar över oss själva...mitt i livet...vad gör vi nu....rätt elller fel...och det lustigaste, har aldrig sagt ett ord om detta sen då :) kram!"

Om jag frågar samma fråga fast här på bloggen, vad får jag då för kommentarer tro?

Fredag.

Det verkar som att ösregnet spolade bort all smuts. Nu skiner hela Barcelona. Luften är klar och jag ska ut och jaga lycka.

Efter regn.

180 grader regnbåge.

Magiskt vackert från vår terrass.

Lunch.

Trots att monsunregnet lamslagit stan idag är jag riktigt glad efter min lunch idag. Fick en förfrågan för en toppengrej. En riktig ära. Äntligen får jag lite nytta av att jag har full koll på den digitala sociala världen. 

Fokus på sol.

Utsikt från vårt vardagsrum mot Torre Agbar och Barcelona.

Fokus på regn.

Älskar stillheten under stjärnorna.

Kommer jag nånsin att bli vuxen nog att inse vikten av att lägga sig och inte sitta upp och njuta av natten?

Restaurang Pomarada.

Marie, Martina, Jessica och jag. Det var också roligt att prata med Kristin, Eva, Eulalia, Nina, Maina, Malin, Elin, Anna, Carin, Hanna och alla andra härliga tjejer i SWEA Barcelona. Kram.

Luther skulle skämmas.

Jag kan inte prestera om någon pressar mig. Men jag kan heller inte prestera om jag inte pressar mig själv. Fast ibland glömmer jag bort att pusha. Jag tror jag har för lätt för att bara vara nöjd.

Planering.

Tar en cortado på hörnfiket bredvid mitt jobb. Planerar veckan. Jag vägrar fortfarande digitala kalendrar. Gillar papper.

Dagens samtalsämne.

Hur kunde Barça förlora mot ett rysk lag (Rubin Kazan) i Champions League igår? På hemmaplan. Ryssarna sköt 3 skott på mål och fick 2 mål. Barça skjöt närmare 20 skott på mål men bara Zlatan fick in den. En tät match tydligen. Maken och hans kompis Fredrik som bor hos oss i veckan såg den lajv på Camp Nou.

Imorse diskuterade jag matchen med både portvakten i huset där jag bor och med vaktmästaren på Teds skola. Det bara är så. Man pratar fotboll. Någon sa att Puyol satt på bänken, så försvaret blev ojämnt och det snackades om ribba och stolpskott.

Höst.

Imorse visste jag inte hur jag skulle komma iväg till jobbet. Det regnade nämligen. Maken hade tagit bilen till flygplatsen för han flög tidigt till London och stannar bara över dagen. Jag och lillen skulle bli helt blöta om vi cyklade. Jag tänkte precis beställa taxi när jag kom på: nä, men herregud, jag är ju svensk. Vi vet väl att det finns regnkläder och paraply. Jag hade liksom glömt det. På riktigt.

Latin.

Ut ameris, amabilis esto.

Morgonstämning.

Ser att det regnat i natt och märker att hösten knackar på dörren här i Barcelona, fast jag har fortfarande en glad sommarkänsla i kroppen. Är tacksam för alla fina människor som finns i mitt liv.

Strax morgonkaffe.

Tips på några naturupplevelser om man åker norrut i Katalonien.

Jag gillar berget Montserrat med sitt välkända kloster. Magiskt och intressant. Läs SvD:s artikel. Finns också fina vandringleder runt omkring Montserrat. Hiking är förresten populärt i hela Katalonien. Här finns en översikt.

Sedan är hela CERDANYA dalen vacker och de flesta byar är trevliga. Jag har bott i byn Alp på vintern för att åka skidor i Masella o La Molina, men det är fint året om och ibland på hösten har vi bott på Hotel El Montanyà Resort & Spa som är sportigt, naturnära, prisvärt och bekvämt.

Varma källorna i Frankrike gillar jag också: t.ex. Les Bains Romains de Dorres precis på andra sidan franska gränsen då man badar i 42 gradigt vatten och ser ut bergstoppar som gränsar till Spanien, Frankrike och Andorra.

Disruptive Media - live streaming video powered by Livestream

Disruptive Media - live streaming video powered by Livestream

Shared via AddThis

I dagens spanska dagstidning El Pais.

Tar gärna åt mig äran för att Telemedicine Clinic fick ett heluppslag i dagens El Pais. Det är där jag jobbar numera. Med bl.a. pressfrågor. Fast i detta fall har jag bara haft tur. 

Jag tror dock på Messi.

Zlatan Ibrahimovic finns åter igen bland de 30 nominerade till Guldbollen, och han har sällskap av bland andra förra årets vinnare Cristiano Ronaldo och lagkamraten Lionel Messi.

Källa: SvD

Dagens uppdrag.

Åka till Camp Nou och hämta ut fotbollsbiljetter.

Dagens bästa Facebook statusupdate.

I mitten av Juli, d v s för 3 månader sedan tog vi hem några aborrar efter en fiskekväll. Vi la i en regntunna. Andrea ville ha dom som husdjur för en dag. Fin-fin ide tyckte vi, men dagen efter låg alla utom en döda vid vattenytan. Den sista fann vi aldrig - då. Trodde den hoppat ur och något djur tagit den. I dag tömnde vi regntunnorna och i botten simmade den sista aborren livs levande. Snacka överlevare! Självfallet fick den välförtjänt komma tillbaka till sina kompisar i havet. Djurplågeri, tycker Sara. Vilken historia, tycker jag.

Jacob Nordström (på sin Facebook update idag)

Playdate.

New York pappan ringde igår och undrade om min son ville följa med deras familj på museum idag. Det tycker jag känns storstadigt. Så jag ska snart lämna storebror hemma hos Aidan i Borne och funderar på att ta med lillen till Zoo. 

Onda knän, flimrig skärm och vattenläckage.

Nu ska jag åka med kidsen och köpa Hallowendräkt. Viktigt för barn som går på en amerikansk skola förstås. 

Fast mina knän gör ont. Tror de straffar mig för att jag cyklat en mil två dagar i rad. Ville ju så gärna glassa på W. Irriterar mig också på min flimriga Mac-skärm. Vågar inte heller lämna in datorn på lagning innan jag gjort ordentlig back-up och det tar jag mig aldrig tid till. 

Dessutom är det läckage i tvättstugan. Hantverkaren skulle kommit igår men det struntade han i. Är lite orolig att det ska bli som ifjol när hela varmvattenberedare rann ut på golvet. Typ 400 liter. Samma slang, fast den nya, som strular nu. 

Ingen kan tro att huset är nybyggt med tanke på alla vattenskador som skett de senaste åren. 

Ni har väl inte glömt hissarna som slutade fungera en vecka när en vattenledning gick av på våning 7 och förstörde alla lägenheter nedanför. 

Fast på ytan ser allt lyxigt ut. 

I källaren har de precis lagat hålet ovanför vår parkering. (Se bild) Nu rinner det inte längre smutsigt vatten ner på vår bil. Alltid något. Visserligen pajade lacken men jag vet inte om jag orkar bry mig. Lagning igen, försäkringsbolag igen. Jag har ju nyss gjort det efter att bussen körde på mig. Bilen får bli spansk. Då är plåten alltid lite tilltufsad. 

Men hur var det nu. Man ska inte vara rädd. Det ordnar sig alltid. På något sätt. 

Med Alexander på spa.

En svenska har varit på Bliss nyöppnade spa på W före mig. Det vet jag för det ligger en svensk Elle i loungen och jag får veta att den är kvarlämnad av en kund. Så jag läser om unge herr Skarsgårds Hollywoodliv medan en musklig man masserar mina fötter. Jag tycker det är en lämplig start på helgen. 

Helgplaner?

I eftermiddag åker maken iväg. Till ett hotell på Costa Brava. Han ska plugga i dagarna tre och cykla i bergen. Han har någon MBA-tenta. En sådan jobbigt ambitiös make. Själv ska jag nog göra ingenting i helgen. Leka med barnen och kanske träffa någon kompis.

Nu är jag nyfiken på vad Du ska göra?

Era kommentarer får hålla mig sällskap.

Av en slump var Marie också på W idag.

Ser fram emot vår tjejkväll på tisdag - och onsdag nästa vecka...

Jag gillar lyxiga hotell.

Spontanmöte med Carin, som firade sin födelsedag.

Vi svenskar är så snabba att haka på nytt. Träffade flera bekanta på W idag.

Dagens lunch.

Favorit i repris.

Vy från W

Svenskar på W.

Morgonens frukostdialog.

Fru: Min fysioterapeut sa att jag borde inte cykla. Det är tydligen inte bra för mina knän.

Make: Åh, nej, det är ju samma sak som att säga att man inte får ha sex mera.

Jaha, tänkte jag och hoppas att han menar att det är älskarinnan och inte jag som är lika tråkig som en cykeltur i sängen.

Sport-Johanna x 2 i Barcelona.

Två kvinnliga sportjournalister som heter Johanna bloggar för var sin svensk tidning från Barcelona om fotboll med fokus på Zlatan. 

Johanna Frändén, Aftonbladet: Hola Barcelona.

Johanna Garå, SvD: Zlatanland.

Tack, någon som förstår.

Pär skriver så fint på sin blogg om vårt möte; "Barcelona-svenskarnas stora fixstjärna på blogghimmelen (...) det är mer än en gång jag skrattat högt för mig själv över det hon skrivit." 

Det låter som att Pär uppfattar mig helt rätt ;-)

Tack.

Källa: Utomjordiska betraktelser.

En ohemlig skylt gör reklam för detektivbyrå på en husvägg vid Via Augusta.

W kaffe med vän.

W

W har precis öppnat. Idag ska jag till hotellet och dricka kaffe med en vän. Kanske stannar vi till lunch.

Efva Attling.

Efva Attling, fascinerande duktig kvinna som berättade sin livshistoria i korta drag som bakgrund till de vackra smyckena. Jag pratade också med hennes spanska agent, den fd. fotbollsbacken Jocke Björklund och hans fru Sara som numera bor i Valencia. Trevligt par. 4 barn. Bara en sån sak. Alltid imponerad av folk med många ungar.

Snö.

Blev skjutsad på en pakethållare längs Av. Diagonal på väg till Efva Attlings lansering på Snö. Kändes som sommaren 1991. Camilla står utanför sin butik och ser glamourös ut. Hennes kollega Ulrika serverade oss Cava där inne. Lika snygg som vanligt. Paret Efva och Eva är stiliga och allt känns Stockholm. Fast varmt.

Note to self.

Det finns så mycket att oroa sig för att det är lika bra att låta bli att vara rädd. Jag dör i alla fall en dag. Och alla andra också. Vidrigt förstås. Men det kan jag ju inte tänka på hela tiden, så jag passar på att umgås med människor jag tycker om och njuta av livets alla sekunder. Vill också försöka göra gott. Vara snäll. Mot jorden. Mot andra. Så gott det går. Viktigt.

Djuren? Nja, jag blir aldrig så god att jag vägrar kött. Borde av etiska skäl, men är för ego. Det smakar för härligt.

Min frukost.

Intresseklubben antecknar. Detta äter jag varje vardagsmorgon. Två knäckebrödsmackor, helst leverpastej, men jag nöjer mig med ost om Sverigeimporten uteblivit, grapefruktjuice, kaffe och brittiska knätabletter köpta online.

Till helgen tillkommer fruktsallad o ibland bacon och ägg.

Jobbar sent.

Ser ut över Barcelona från mitt skrivbord. Det är solnedgång. Overkligt vackert att se stan göra sig redo för natten. Lyssnar på en ny favorit på Spotify och skriver text.

Två Barcelona-bloggare äter paella till lunch.

Pär Lindholm skriver till skillnad från mig något vettigt om Barcelona och Katalonien på sin blogg "Utomjordiska Barcelona". Där får man tips på intressanta vandringsleder, klättringsexpeditioner, skidåkning och han arrangerar magiska cykeläventyr från bergen ned mot havet. Idag träffades vi för första gången. Angenämt möte. Han är trevlig också!

Dessutom är Pär en modig klättrare. Titta här:

Gemensam nämnare.

När jag ligger halvnaken på britsen hos min katalanska fysioterapeut så pratar vi knän och fotboll. Jag övar min spanska. Idag tröstade han mig för att Sverige förmodligen inte kommer att kvalificera sig till VM. Han försökte peppa mig genom att påminna om året 1994 då vi kom trea.

Han mindes målvakten Ravelli fast tyckte att det var ett osvenskt namn. Och så Henke Larsson förstås och vi snackade om att han fortfarande lirar. Sedan började han prata om Tomas Brolin med beundran i rösten. Jag blev både glad och förvånad att folk här minns honom fortfarande. När jag berättade att Brolin och jag gick i skolan ihop och att han är riktigt trevlig kille lyser han upp.

Det finns något magiskt med svenska sportstjärnor, långt efter deras glansperiod. Internationellt i alla fall. Det måste jag komma ihåg att berätta för Tomas. Hur stolt jag känner mig. Äh, jag messar direkt.

Primetime.

Det är nu man cashar hem. Oktober. Det snöar i Stockholm. Det är 25 grader och sol i Barcelona. Man blir aldrig så osvensk att man struntar i vädret.

Av någon anledning är det roligare med sol när det regnar någon annanstans. Hur kan jag vara så småsint?

Tror det är att man på något sätt vill kompenseras för att man står ut med vattenledningar som alltid går sönder, livsfarlig biltrafik, att inte kunna kommunicera med barnens katalanska lärare ordentligt, att någon aldrig skrattar åt mina fantastiskt roliga monologer (visserligen även ett fenomen i Sverige), att det inte finns osockrade eller parfymfria produkter och det faktum att man är osynlig för alla män eftersom jag är på tok för lång.

Men som sagt, vad gör det, när jag badar i Medelhavet på väg hem från jobbet.

Fokus.

Vardag igen. Kan jag rida på att det gick bra på jobbet förra veckan eller måste jag prestera idag också? Well, jag antar det. Luther är tillbaka på axeln. Nu ska jag skapa lite liv i luckan igen. 

Rolighetsteorin.

Bra reklamidé Volkswagen.