Överraskningsfest för Line som precis blivit klar med sin specialistutbildning. Hon är nu färdig barnläkare. Grattis.

Lasse, Line, Oscar & Maria.

I ett kök på Reimersholme.

Tre stiliga män på fest.

Tomas, Oscar & Henrik.

Lördag.

Himlen har olika nyanser av grått grått grått. Hängde halva dagen på en skola på Solsidan. Barnen spelade fotboll och föräldrarna krattade löven från skolgården. Jag tittade på. Vi åt korv och drack termoskaffe. Allt kändes väldigt svenskt. Genuint. Vanligt. Jag gillar det.

Frukostlek med Noel.

Övernattade ute i Saltis och kidsen här och jag delar samma intresse för datorer och kameror så vi leker roliga figurer efter att ha ätit oss proppmätta på Patricias amerikanska pannkakor.

Fredagsmys hos Patricia.

Några hus längre ner på Vårgärdsvägen blir det middag.

Spontanbesök hemma hos Catrin.

Kanske världens sötaste bebis. I alla fall här i Saltsjöbaden.

Pappa Patrik & Benjamin.

Kärleksförklaring.

Det spelar ingen roll att det regnar och är nästan nollgradigt. Det är bara så härligt mysigt att träffa människor jag tycker om. Vänner värmer. Stockholm är inte kallt.

Maria, Katerina & Maria.

Rodnar sedan förtjust när Katerina läser högt ur sin nya bok "Svenska kvinnors hemliga sexuella fantasier". Klart man gillar bus.

En oblyg butik.

Resumé.

Fler mingelbilder.

På väg in till Katerina Janouch sexiga bokreleasefest på Pom Pom.

Ni måste spana in glammiga Marias modeblogg på Tara.

Återträff.

Jag och Maria umgicks dygnet runt under ett par intensiva år och efter lite paus är det nu dags för en citykväll.

Fast först lite posering framför kameran...

På väg från Arlanda in till Stockholm.

Jag säger inget mer för att inte uppfattas som en dryg utlandssvensk.

Mot nollgradig värme.

Nu till Stockholm och Pom Pom fest. Längtar lite. Det brukar alltid bli härligt.

Där ser man.

En bild från min blogg hamnade visst här. Fast jag fick en länkning som betalning. Bra. Funkar som valuta i den digitala världen.

Avdelningen "vi oroar oss för det en annan dag".

Börjar förbereda oss för en minitripp till Sverige. Hörde det snöar. Jag har bara klänningar i garderoben. Gick ner till källaren för att hämta vinterkläderna. Men se där hade de båda förvaringhyllorna rasat och det går inte ens att komma in. Ett heldagsprojekt att röja fram någonting överhuvudtaget. Och jag som hade sådan fin ordning där.

Jag tror jag stuvar undan det här problemet till en regnig dag.

Sedan får vi hoppas att det finns varma kläder att handla på Barcelona flygplats. Till en mamma och två barn. Billigt tack.

Cafè de L´Acadèmia.

Intressant risottolunch med affärscoach JC, "This charming guy", med samtal om sociala medier, om att fånga möjligheter, livsmål vs intention, motorcykeläventyr, vänskap, drivkrafter, årsteman, synkronicitet, problem vs utmaningar, relationer, affärsnätverk och Law of Attraction.

Lunch the Spanish way.

Funkar i många sammanhang.

Sinnesrobönen.
Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan, och förstånd att inse skillnaden.

Lillen spontansomnade visst...

Den största förändringen sedan jag bodde i Sverige.

Kom plötsligt på att när jag flyttade från Sverige hade jag varken Facebook, Twitter eller min blogg. Då träffade jag alla bekanta på krogen istället och var hooked på SMS. Det var 5 år sedan men känns som en evighet.

Det kom ett tackkort från 3-års kalaset i min mail idag...

Bättre kan ni.

Va? Ingen som har några veckomål. Det är kanske för fjuttigt. Då kör vi större. Vad har du för livsmål? Själv har jag inget svar på den frågan. Jo, kanske, maximalt med kärlek innan jag dör. Jag vill beröra några speciella hjärtan och själv känna mig älskad. Det är väl egentligen det enda som jag tycker är viktigt på riktigt. Allt annat är "grädde på moset": typ ett Nobelpris eller Oscarstatyett ;-)

Jo en sak till, jag måste försöka se till att lämna jordelivet och känna att jag gjort mitt bästa för att vår planet ska vara en bättre plats att leva på - åtminstone inte sämre. Av den anledningen känns det viktigt att kalibrera en inre etikmätare på vad som känns sunt att lägga sin tid på. Karriären är en viktig parameter. Jag vill känna att mitt arbete är med och skapar en bättre värld på något sätt eller åtminstone att mitt jobb inte är en del av något större sammanhang som är till skada för vår mänsklighet eller moder jord. Jag måste kunna stå för det jag jobbar med. 

Det är bra med en riktning i livet tycker jag. För närvarande är det en pågående process att definiera några kortsiktiga mål för mitt yrkesliv. Jag gillar att staka ut några tänkbara vägval. Sedan blir det som det blir i alla fall.

Så hur gör du? Ligger ribban nu bara på att överleva novembermörkret? 

Några livsmål? Karriärmål? Årsmål? Nyårslöfte kanske? Give it to me. 

Veckans mål.

På söndagar tittar jag igenom min agenda och ibland sätter jag upp mål för kommande vecka. Idag skriver jag ner följande:

• Slutföra 3 aktiviteter på min jobb-to-do-list
  
• Träffa 3 människor jag tycker om (förutom familjen)
  
• Göra 3 goda gärningar

Har du några mål för veckan som kommer? 

P.S.

Jag borde kanske lägga in som målsättning för veckan att städa hemmaskrivbordet också. Det har totalt förfallit. Men i vilken hög ska jag börja? 

Det knackade på dörren igår kväll...

Kvarterets ungar. 

Grattis Ted.

3-års kalas på spanskt vis.

Leva i nuet...

Inte är det väl så att man kan fotografera sönder en upplevelse?

Salomon & Aron.

3 timmar barneufori.

Bara 5 barn hade osat till kalaset men 12 barn dök upp. Det blev en extra rolig överraskning att träffa så många klasskompisar på Aventura Park.

Världens bästa Cornelia.

På väg till kalaset.

Ted och Lorenzo med sina pappor.

Testar den nya cykeln i Diagonal Mar parken.

Stor kille nu.

Ted 3 år.

Firar hela dagen.

Häxorna i Valldoreix.

Partytalk.

Festens snyggaste.

Joaquim.

Ana & Mercedes

Notera hornen.

Nu ska mamma på Hallowenfest och säger hej då till sin superhjälte som fyller 3 år om några timmar. Trevlig kväll till er alla som råkar titta förbi på bloggen ikväll också. Puss puss.

God afton.

Fredagsmys med tacos med kidsen innan vuxenfesten börjar. Måste försöka ladda om.

Nöjd skräckpojke.

På skolgården har de fixat helt sjukt mycket.

Max med klasskompisarna i 3B och fröken.

Thriller Show.

"Barnen" i årskurs 12. Som värsta Michael Jackson kopiorna. 

Tack.

Det var fint skrivet om vårt möte. Tack Victoria.

Trevlig snabblunch i Poble Sec.

Patrick. 

Det här känns som en bra dag.

Strax lunch på andra sidan stan och sedan iväg till Amerikanska skolan för att titta på Max och de andra barnen som firar Hallowen. 

Morgonkaffe med Eva & German på vårt kvartersfik Kibo.

Fritid.

Jag gillar att jobba halvtid för då hinner jag träffa vänner också. Nu frukostfika.

Hallowen.

Acceptera det du inte kan förändra och gå vidare.

Ni vet, det finns vissa grejer i vardagen som kan göra en galen och man får skärpa sig för att inte tänka på dem för då blir man sur och otrevlig. Jag brukar välja att ignorera dumhet. Men det är klart jag noterar och nu ska jag snabbt redogöra för en sådan grej. 

Imorgon fyller min son 3 år.  När min äldsta son var liten brukade jag bjuda in mina vänner som råkar ha barn, men numera bjuder jag framför allt in mina barns lekkompisar oavsett om jag känner föräldrarna eller inte. Så i detta fall vill jag bjuda in Teds nya klasskompisar.

Som vanligt tog jag med inbjudningar till skolan och bad läraren att ge alla i klassen en inbjudan. Men se, så enkelt är det minsann inte. Icke sa nicke. Det som har fungerat på svenska dagis, katalanska privata skolor och amerikanska skolor är inte tillåtet på en kommunal katalansk förskola. 

Nej, det är förbjudet för läraren att dela ut inbjudningskort på skolområdet. För att ingen ska känna sig utanför. Eh, men jag bjuder förstås alla i klassen. Nä, inte alla på hela skolan...Öh, nä, det förstås.

Jaha, så jag pratade med rektorn om hur jag skulle gå till väga. De föreslog att jag skulle maila skolans föräldrarepresentatant och be honom maila ut till föräldrarna i min sons klass. Det gjorde jag, men fick ingen respons. Det andra förslaget var att dela ut inbjudningarna utanför skolan, så i två dagar har jag nu gått runt bland alla katalanska föräldrar (som jag inte känner) och frågat om deras barn går i min sons klass (det finns tre klasser i hans årskurs) och behövt förklara varför jag bara lämnar ut inbjudningar till vissa barn och inte till alla jag pratar med. Bara till barnen i klassen "Snigeln", som jag dessutom inte klarade av att uttala rätt på katalanska, så det blev "Vårlök" istället och folk fattade absolut inte alls vad jag höll på med. 

Naturligtvis har jag heller inte kunnat ge en inbjudan till de barn som går på fritids på morgonen eller till alla barn som åker skolbuss. 

Resultat: Bara hälften av klassens barn har fått en inbjudan. De andra kommer kanske att undra varför de inte blev bjudna...

Min son går som ni förstår i en amerikansk skola där man tar Hallowen på allvar.

Såja, lite mindre farlig.

God morgon.

Morgonens glädje: Bajs i potta. Inte på golv. Morgonens besvär: Skolbusstrejk. Därav 5 timmars bilkörning på dagens agenda. 1 timme 15 minuter enkel väg x 4. Om det inte är sjukt mycket kö förstås.

Lisa & Maria

Lisa Wixell - vilken talang. Jag gillar både Lisa och hennes skapelser. Omedelbar förälskelse. Kunde inte låta bli att shoppa. På en kvart hade jag handlat både denna klänning och en annan superfin. Kan bli långvarig kärlek. Butiken ligger i Borne.

I denna butik blir en kvinna glad.

Adress till Lisa Wixell i Barcelona: C/Flassaders 27-29 i Borne (löper mellan Princesa och Passeig del born, bredvid Calle Rec)

Jag gillar Lisa Wixell.

Provar en klänning i Lisas svenska designbutik i Borne.

Älskar när jag träffar ett bekant ansikte på gatan.

Fredrik som gjort designen till min bok kom förbi med sin vackra kvinna Nina. Nästa vecka ska jag fotografera deras porträtt till designbyråns hemsida. Då får jag ta med makens kamera. Annars blir bilderna för platta.

Rosal.

Förmiddagsfika med Victoria Löwenthal. Vi har lärt känna varandra genom våra bloggar. Vilken kvinna. Vi fortsatte hänga i Borne hela dagen. Det blev både lunch och eftermiddagsshopping. Ett riktigt toppenmöte. 

Kibo

Oväntat bra frukostmöte med arkitekten Joselo. Pratade spanska i två timmar. Det kändes som engelska. Aldrig gått så bra. Hade heller inte trott att vi skulle ha så mycket att prata om. Det här kan bli hur intressant som helst. 

Fikadag.

Har bara träffat vänner och fikat hela dagen. Shoppat också faktiskt. Ovanligt trevlig upplevelse. Saknade bara ett möte idag. Men man kan inte få allt. Förutom det så är den här dagen ett praktexempel på hur jag vill att mitt liv ska vara. Bara umgås med sköna människor. Finns inget bättre.

Snart 3.

På lördag fyller lillen 3 år. När jag startade denna blogg låg han som ett litet frö i min mage. Livet är förunderligt.

Ibland funkar systemet finfint.

Fick visst återbäring på skatten här i Spanien i år. Topp. Dessutom gick min överklagan igenom på min felaktiga momsskuld. Skattemyndigheten tvingade mig att betala moms häromåret på en massa fakturor jag inte ansåg att jag skulle betala in moms för. Nu har min överklagan tydligen gått igenom. Efter två år. Såg precis att jag fått in en bunt pengar på bankkontot. De betalade tillbaka rubbet. Totalt oväntat. Jag kanske börjar lära mig hur det funkar här. Trots min knaggliga spanska. Bra. Tack Haciendan. 

Fastklistrad dikt i min tonårsdagbok och mental vägvisare sedan dess.

Äventyr

Jag älskar äventyr
Jag kan ge vad som helst för ett äventyr
Jag älskar dom där människorna
som inte står ut
som måste göra nånting annat
som bryter av sej ett
finger om det råkar vara
inträdesbiljetten till äventyret
och jag älskar folk som inte har så mycket
skrupler
som kan tänka sig att ge fan i alltihop
och bara satsa allt
på en enda segeltur ner till Frankrike och som säger
varför inte
vi bosätter oss i Madrid
och funkar det inte
så åker vi väl hem igen
och jag älskar människor
som gör nånting enkelt och sant
som säger att
vadå
vad i helvete har vi annat att
leva för
än
äventyret?

Ulf Lundell

P.S. Det går också bra att byta ut ordet Äventyr mot Kärlek.
.

Koncentration.

Jobbar. Just nu: prioritera i att göra listan. Den är lång och jag måste börja i en lagom svår tråd.

De som inte föder barn.

Är det bara min man eller tror alla män att de ska dö när de är förkylda med feber och ont i halsen?

Spontanmöte.

Alla äter visst lunch på stranden idag.

Dagens lunch.

Anka.

Bestial.

Bra möte med Kristian.

Jag gillar.

Fick en idé till kontoret idag.

Veckans gäst.

Det här är Fredrik. 

Han har bott hos oss en vecka och både jag och soffan saknar honom nu. Han är rar och dessutom är jag imponerad av honom. Han är något så ovanligt som en harmonisk människa och han har ordnat sitt liv så bra. Han jobbar som läkare varannan vecka och skriver böcker varannan vecka. 

Och på fritiden har han startat ett eget bokförlag, Trombone, som ger ut Haiku dikter skrivna av bl.a. Svenska Akademins ledamöter. Handgjorda böcker. Han är en omtänksam pappa och har en smart fru. 

Framför allt vet han hur man njuter av livet. Förutom när han är inne i ett workflow med förlaget. Då hinner han inte äta lunch utan tar en bantningsdrink för att få i sig vitaminer. Förmodligen ingen som vet. Förrän nu. Ha ha. Men är man passionerad svensk så hinner man inte med oväsentligheter som lunch. Rätt ospanskt om du frågar mig. 

Men Fredrik är mest makens kompis faktiskt. De bodde ihop i Göteborg. Jag får bara låna Fredrik ibland. 

Hela förra veckan fixade maken gott käk medan jag och Fredrik koncentrerade oss på samtalet och vinet. Bra arbetsfördelning tycker jag.

Fredrik som vi kallar Kecke tycker i alla fall att boken Shantaram av Gregory David Robert är böckernas bok. 

Den måste jag komma ihåg att köpa. 

Om du läser Fredrik: stor kram. Du är toppen och jag är glad att du finns i vårt liv. 

Mac.

Min skärm flimrar och jag måste verkligen lämna in den på lagning. Men när ska jag hitta en vecka när jag kan vara utan min Mac? Kommer förstås att få abstinens. Får se det som detox. Kanske nästa månad...

TT.

Anna gjorde en intervju med mig och några andra Barcelonasvenskar för TT Spektra. Nu har artikeln hamnat lite överallt i lokalpressen i Sverige:

Barcelona är inte bara Zlatan
Svenskarna vallfärdar till Barcelona nu när Zlatan har värvats till stadens stolta fotbollslag. Men Zlatan är inte den ende svensk som valt att bo i den katalanska huvudstaden. Vi lät några andra mindre kända svenskar visa upp sina guldkorn.

Några källor:
Borta Bra

Östgöta Correspondenten

Helsingborgs Dagblad AB

Skillnad.

Igår skulle jag ha velat se matchen på Camp Nou: 6-1 mot Zaragoza. Zlatan hjälte. Fick inte ens in matchen på TV:n. Däremot torkade jag bajs. På golvet. Lillens potträning går inget vidare. Och jag var av någon anledning så trött att jag grät. Det är skillnad på glamour och vardag.

Ful och vacker.

Går en morgonpromenad längs Medelhavet i myspyskläder efter att vi lämnat storebror vid skolbussen. Maken är i Alicante och besiktar bilen. Det är molnigt fast varmt. Lillen slumrar i vagnen. En timme senare möter jag våra franska grannar. Jag försöker vinka från lite på avstånd, men de ska prompt prata. Hon är läkare, forskare och fd. modell. Han är mest bara snygg och ska precis flyga till Washington på affärsresa.

Jag gillar verkligen att umgås med dem men INTE när jag står nyvaken i typ pyjamas oduschad och ofixat allt. Framför allt saknar jag min mascara. Kom på att jag är lite fåfång ändå trots att jag brukar tjata om motsatsen. Jag känner mig bara ful och obekväm.

Märkligt nog kom det en halvtimme tidigare fram en liten man i 70-års åldern som kände att han bara måste uttrycka sin förtjusning. Han förklarade att min man måste vara lycklig med en sådan vacker fru. Jag har blivit tillräckligt gammal för att tacka allra hjärtligast för den typen av spontana komplimanger från främlingar. Men funderar samtidigt vad han tänkte på? Ett ligg? Vara snäll? Eller kunde han rimligtvis tycka så? Och varför vill han berätta?

Det är väl så att man aldrig är lika ful som man känner sig ibland och heller inte lika snygg som man upplever spegelbilden efter några glas champagne.

Samtidigt ligger skönhet mest i betraktarens ögon. Man ser det man känner.

Byte av fokus på Alaorilla.

Jag tänkte först fotografera Henrik och Fredrik men det var av någon anledning mer frestande att lägga skärpan närmare hitåt. 

Restaurang: Alaorilla, en favorit i Castelldefels. 

Sommaren kom tillbaka.

Fler bilder från Castelldefels här.

Vänner.

Scongor & Max.

En man som springer förbi.

Lycka med våta kläder.

Vad vänner minns.

Min statusupdate igår:

Genomför ett facebookexperiment. Du som läser detta, oavsett om vi pratar ofta eller inte, skriv en kommentar med det första du kommer att tänka på med dig och mig.

Fick följande svar av mina vänner på Facebook:

Isabella:
"Jag minns massvis med rolig basket..!"

Emilie:
"Cool morsa med koll på det mesta. Förutom allt Max-relaterat minns jag dina goda sparrisar som du bjöd på!"

Jessica:
"Handboll på annandagen!"

Cecilia:
"Jag minns ett bröllop när vi låg i gräset bakom en lada och hade lite obskyra aktiviteter för oss...."

Anneli:
"Jag minns att du var med i Barnjournalen i 8:an eller 9:an och det tyckte vi andra var så häftigt. Redan då var du en linslus Maria haha. Kram"

Malin:
"Konsert på bygdegården i Delsbo i somras. En vacker kväll med susande björkar och drängfulla raggare."

Ann-Sofi:
"Tänker på alla mysiga tjejmiddagar....Vallenbesök....stureplansvisiter...."

Magnus:
"Tornrummet på Vivs och mitt bröllop, hahohahohaho..."

Gudrun:
"Ett fantatiskt julbord hemma hos dej i Barcelona. Mmm."

Ulrica:
"Barnjournalen! Trevlig helg!"

Christina:
"TMC"

Nicolas:
"Flärd!"

Terje:
"dig och mig"

Tor:
"Kvällen på East när jag träffade Anna."

Sofie:
"kommer aldrig glömma när vi sitter i den där bilen på Ålidhem och funderar över oss själva...mitt i livet...vad gör vi nu....rätt elller fel...och det lustigaste, har aldrig sagt ett ord om detta sen då :) kram!"

Om jag frågar samma fråga fast här på bloggen, vad får jag då för kommentarer tro?

Fredag.

Det verkar som att ösregnet spolade bort all smuts. Nu skiner hela Barcelona. Luften är klar och jag ska ut och jaga lycka.

Efter regn.

180 grader regnbåge.

Magiskt vackert från vår terrass.

Lunch.

Trots att monsunregnet lamslagit stan idag är jag riktigt glad efter min lunch idag. Fick en förfrågan för en toppengrej. En riktig ära. Äntligen får jag lite nytta av att jag har full koll på den digitala sociala världen. 

Fokus på sol.

Utsikt från vårt vardagsrum mot Torre Agbar och Barcelona.

Fokus på regn.

Älskar stillheten under stjärnorna.

Kommer jag nånsin att bli vuxen nog att inse vikten av att lägga sig och inte sitta upp och njuta av natten?

Restaurang Pomarada.

Marie, Martina, Jessica och jag. Det var också roligt att prata med Kristin, Eva, Eulalia, Nina, Maina, Malin, Elin, Anna, Carin, Hanna och alla andra härliga tjejer i SWEA Barcelona. Kram.

Luther skulle skämmas.

Jag kan inte prestera om någon pressar mig. Men jag kan heller inte prestera om jag inte pressar mig själv. Fast ibland glömmer jag bort att pusha. Jag tror jag har för lätt för att bara vara nöjd.

Planering.

Tar en cortado på hörnfiket bredvid mitt jobb. Planerar veckan. Jag vägrar fortfarande digitala kalendrar. Gillar papper.

Dagens samtalsämne.

Hur kunde Barça förlora mot ett rysk lag (Rubin Kazan) i Champions League igår? På hemmaplan. Ryssarna sköt 3 skott på mål och fick 2 mål. Barça skjöt närmare 20 skott på mål men bara Zlatan fick in den. En tät match tydligen. Maken och hans kompis Fredrik som bor hos oss i veckan såg den lajv på Camp Nou.

Imorse diskuterade jag matchen med både portvakten i huset där jag bor och med vaktmästaren på Teds skola. Det bara är så. Man pratar fotboll. Någon sa att Puyol satt på bänken, så försvaret blev ojämnt och det snackades om ribba och stolpskott.

Höst.

Imorse visste jag inte hur jag skulle komma iväg till jobbet. Det regnade nämligen. Maken hade tagit bilen till flygplatsen för han flög tidigt till London och stannar bara över dagen. Jag och lillen skulle bli helt blöta om vi cyklade. Jag tänkte precis beställa taxi när jag kom på: nä, men herregud, jag är ju svensk. Vi vet väl att det finns regnkläder och paraply. Jag hade liksom glömt det. På riktigt.

Latin.

Ut ameris, amabilis esto.

Morgonstämning.

Ser att det regnat i natt och märker att hösten knackar på dörren här i Barcelona, fast jag har fortfarande en glad sommarkänsla i kroppen. Är tacksam för alla fina människor som finns i mitt liv.

Strax morgonkaffe.

Tips på några naturupplevelser om man åker norrut i Katalonien.

Jag gillar berget Montserrat med sitt välkända kloster. Magiskt och intressant. Läs SvD:s artikel. Finns också fina vandringleder runt omkring Montserrat. Hiking är förresten populärt i hela Katalonien. Här finns en översikt.

Sedan är hela CERDANYA dalen vacker och de flesta byar är trevliga. Jag har bott i byn Alp på vintern för att åka skidor i Masella o La Molina, men det är fint året om och ibland på hösten har vi bott på Hotel El Montanyà Resort & Spa som är sportigt, naturnära, prisvärt och bekvämt.

Varma källorna i Frankrike gillar jag också: t.ex. Les Bains Romains de Dorres precis på andra sidan franska gränsen då man badar i 42 gradigt vatten och ser ut bergstoppar som gränsar till Spanien, Frankrike och Andorra.

Disruptive Media - live streaming video powered by Livestream

Disruptive Media - live streaming video powered by Livestream

Shared via AddThis

I dagens spanska dagstidning El Pais.

Tar gärna åt mig äran för att Telemedicine Clinic fick ett heluppslag i dagens El Pais. Det är där jag jobbar numera. Med bl.a. pressfrågor. Fast i detta fall har jag bara haft tur. 

Jag tror dock på Messi.

Zlatan Ibrahimovic finns åter igen bland de 30 nominerade till Guldbollen, och han har sällskap av bland andra förra årets vinnare Cristiano Ronaldo och lagkamraten Lionel Messi.

Källa: SvD

Dagens uppdrag.

Åka till Camp Nou och hämta ut fotbollsbiljetter.

Dagens bästa Facebook statusupdate.

I mitten av Juli, d v s för 3 månader sedan tog vi hem några aborrar efter en fiskekväll. Vi la i en regntunna. Andrea ville ha dom som husdjur för en dag. Fin-fin ide tyckte vi, men dagen efter låg alla utom en döda vid vattenytan. Den sista fann vi aldrig - då. Trodde den hoppat ur och något djur tagit den. I dag tömnde vi regntunnorna och i botten simmade den sista aborren livs levande. Snacka överlevare! Självfallet fick den välförtjänt komma tillbaka till sina kompisar i havet. Djurplågeri, tycker Sara. Vilken historia, tycker jag.

Jacob Nordström (på sin Facebook update idag)

Playdate.

New York pappan ringde igår och undrade om min son ville följa med deras familj på museum idag. Det tycker jag känns storstadigt. Så jag ska snart lämna storebror hemma hos Aidan i Borne och funderar på att ta med lillen till Zoo. 

Onda knän, flimrig skärm och vattenläckage.

Nu ska jag åka med kidsen och köpa Hallowendräkt. Viktigt för barn som går på en amerikansk skola förstås. 

Fast mina knän gör ont. Tror de straffar mig för att jag cyklat en mil två dagar i rad. Ville ju så gärna glassa på W. Irriterar mig också på min flimriga Mac-skärm. Vågar inte heller lämna in datorn på lagning innan jag gjort ordentlig back-up och det tar jag mig aldrig tid till. 

Dessutom är det läckage i tvättstugan. Hantverkaren skulle kommit igår men det struntade han i. Är lite orolig att det ska bli som ifjol när hela varmvattenberedare rann ut på golvet. Typ 400 liter. Samma slang, fast den nya, som strular nu. 

Ingen kan tro att huset är nybyggt med tanke på alla vattenskador som skett de senaste åren. 

Ni har väl inte glömt hissarna som slutade fungera en vecka när en vattenledning gick av på våning 7 och förstörde alla lägenheter nedanför. 

Fast på ytan ser allt lyxigt ut. 

I källaren har de precis lagat hålet ovanför vår parkering. (Se bild) Nu rinner det inte längre smutsigt vatten ner på vår bil. Alltid något. Visserligen pajade lacken men jag vet inte om jag orkar bry mig. Lagning igen, försäkringsbolag igen. Jag har ju nyss gjort det efter att bussen körde på mig. Bilen får bli spansk. Då är plåten alltid lite tilltufsad. 

Men hur var det nu. Man ska inte vara rädd. Det ordnar sig alltid. På något sätt. 

Med Alexander på spa.

En svenska har varit på Bliss nyöppnade spa på W före mig. Det vet jag för det ligger en svensk Elle i loungen och jag får veta att den är kvarlämnad av en kund. Så jag läser om unge herr Skarsgårds Hollywoodliv medan en musklig man masserar mina fötter. Jag tycker det är en lämplig start på helgen. 

Helgplaner?

I eftermiddag åker maken iväg. Till ett hotell på Costa Brava. Han ska plugga i dagarna tre och cykla i bergen. Han har någon MBA-tenta. En sådan jobbigt ambitiös make. Själv ska jag nog göra ingenting i helgen. Leka med barnen och kanske träffa någon kompis.

Nu är jag nyfiken på vad Du ska göra?

Era kommentarer får hålla mig sällskap.

Av en slump var Marie också på W idag.

Ser fram emot vår tjejkväll på tisdag - och onsdag nästa vecka...

Jag gillar lyxiga hotell.

Spontanmöte med Carin, som firade sin födelsedag.

Vi svenskar är så snabba att haka på nytt. Träffade flera bekanta på W idag.

Dagens lunch.

Favorit i repris.

Vy från W

Svenskar på W.

Morgonens frukostdialog.

Fru: Min fysioterapeut sa att jag borde inte cykla. Det är tydligen inte bra för mina knän.

Make: Åh, nej, det är ju samma sak som att säga att man inte får ha sex mera.

Jaha, tänkte jag och hoppas att han menar att det är älskarinnan och inte jag som är lika tråkig som en cykeltur i sängen.

Sport-Johanna x 2 i Barcelona.

Två kvinnliga sportjournalister som heter Johanna bloggar för var sin svensk tidning från Barcelona om fotboll med fokus på Zlatan. 

Johanna Frändén, Aftonbladet: Hola Barcelona.

Johanna Garå, SvD: Zlatanland.

Tack, någon som förstår.

Pär skriver så fint på sin blogg om vårt möte; "Barcelona-svenskarnas stora fixstjärna på blogghimmelen (...) det är mer än en gång jag skrattat högt för mig själv över det hon skrivit." 

Det låter som att Pär uppfattar mig helt rätt ;-)

Tack.

Källa: Utomjordiska betraktelser.

En ohemlig skylt gör reklam för detektivbyrå på en husvägg vid Via Augusta.

W kaffe med vän.

W

W har precis öppnat. Idag ska jag till hotellet och dricka kaffe med en vän. Kanske stannar vi till lunch.

Efva Attling.

Efva Attling, fascinerande duktig kvinna som berättade sin livshistoria i korta drag som bakgrund till de vackra smyckena. Jag pratade också med hennes spanska agent, den fd. fotbollsbacken Jocke Björklund och hans fru Sara som numera bor i Valencia. Trevligt par. 4 barn. Bara en sån sak. Alltid imponerad av folk med många ungar.

Snö.

Blev skjutsad på en pakethållare längs Av. Diagonal på väg till Efva Attlings lansering på Snö. Kändes som sommaren 1991. Camilla står utanför sin butik och ser glamourös ut. Hennes kollega Ulrika serverade oss Cava där inne. Lika snygg som vanligt. Paret Efva och Eva är stiliga och allt känns Stockholm. Fast varmt.

Note to self.

Det finns så mycket att oroa sig för att det är lika bra att låta bli att vara rädd. Jag dör i alla fall en dag. Och alla andra också. Vidrigt förstås. Men det kan jag ju inte tänka på hela tiden, så jag passar på att umgås med människor jag tycker om och njuta av livets alla sekunder. Vill också försöka göra gott. Vara snäll. Mot jorden. Mot andra. Så gott det går. Viktigt.

Djuren? Nja, jag blir aldrig så god att jag vägrar kött. Borde av etiska skäl, men är för ego. Det smakar för härligt.

Min frukost.

Intresseklubben antecknar. Detta äter jag varje vardagsmorgon. Två knäckebrödsmackor, helst leverpastej, men jag nöjer mig med ost om Sverigeimporten uteblivit, grapefruktjuice, kaffe och brittiska knätabletter köpta online.

Till helgen tillkommer fruktsallad o ibland bacon och ägg.

Jobbar sent.

Ser ut över Barcelona från mitt skrivbord. Det är solnedgång. Overkligt vackert att se stan göra sig redo för natten. Lyssnar på en ny favorit på Spotify och skriver text.

Två Barcelona-bloggare äter paella till lunch.

Pär Lindholm skriver till skillnad från mig något vettigt om Barcelona och Katalonien på sin blogg "Utomjordiska Barcelona". Där får man tips på intressanta vandringsleder, klättringsexpeditioner, skidåkning och han arrangerar magiska cykeläventyr från bergen ned mot havet. Idag träffades vi för första gången. Angenämt möte. Han är trevlig också!

Dessutom är Pär en modig klättrare. Titta här:

Gemensam nämnare.

När jag ligger halvnaken på britsen hos min katalanska fysioterapeut så pratar vi knän och fotboll. Jag övar min spanska. Idag tröstade han mig för att Sverige förmodligen inte kommer att kvalificera sig till VM. Han försökte peppa mig genom att påminna om året 1994 då vi kom trea.

Han mindes målvakten Ravelli fast tyckte att det var ett osvenskt namn. Och så Henke Larsson förstås och vi snackade om att han fortfarande lirar. Sedan började han prata om Tomas Brolin med beundran i rösten. Jag blev både glad och förvånad att folk här minns honom fortfarande. När jag berättade att Brolin och jag gick i skolan ihop och att han är riktigt trevlig kille lyser han upp.

Det finns något magiskt med svenska sportstjärnor, långt efter deras glansperiod. Internationellt i alla fall. Det måste jag komma ihåg att berätta för Tomas. Hur stolt jag känner mig. Äh, jag messar direkt.

Primetime.

Det är nu man cashar hem. Oktober. Det snöar i Stockholm. Det är 25 grader och sol i Barcelona. Man blir aldrig så osvensk att man struntar i vädret.

Av någon anledning är det roligare med sol när det regnar någon annanstans. Hur kan jag vara så småsint?

Tror det är att man på något sätt vill kompenseras för att man står ut med vattenledningar som alltid går sönder, livsfarlig biltrafik, att inte kunna kommunicera med barnens katalanska lärare ordentligt, att någon aldrig skrattar åt mina fantastiskt roliga monologer (visserligen även ett fenomen i Sverige), att det inte finns osockrade eller parfymfria produkter och det faktum att man är osynlig för alla män eftersom jag är på tok för lång.

Men som sagt, vad gör det, när jag badar i Medelhavet på väg hem från jobbet.

Fokus.

Vardag igen. Kan jag rida på att det gick bra på jobbet förra veckan eller måste jag prestera idag också? Well, jag antar det. Luther är tillbaka på axeln. Nu ska jag skapa lite liv i luckan igen. 

Rolighetsteorin.

Bra reklamidé Volkswagen.

Spansk motsvarande Hemnet-annons.

Bostad att hyra för 6800 Euro. Nä Euro, inte kronor. Det är närmare 70 000 kronor i månadshyra vi pratar om och då har de gjort så här fint i badrummet inför fotograferingen. Homestyling existerar inte. Aldrig. Folk har knappt städat. Så man blir sällan sugen på något hem. Det ser liksom inte fräscht ut. 

Surfar man på svenska Hemnet står det snittblommor på köksbordet och badrummen är nykaklade och avskalade. Sprid det nordiska söderut tack. Kan inte några duktiga stylister/heminredare flytta söderut? Här i Spanien finns en gigantisk marknad. 

Se bostadsannonsen. Är det värt närmare 70 000 papp i månaden? Ja, stort hus, men ändå. Det är tokiga priser här. 

Nationaldagen.

Idag pratar katalanerna bara om "Columbusdagen", dagen då han upptäckte Amerika, år 1492. Få nämner att det också är Spaniens Nationaldag, Dia de la Hispanidad, det är liksom inget man firar. Helgdag är det i alla fall. Allt är stängt.

Franska varma källor.

Svavel i vattnet. Luktar ägg. Men skönt. Och vackert. 2 timmar norr om Barcelona.

Frankrike.

Les Bains Romains de Dorres. Varma hälsokällor i Dorres.

Lekplats uppe på berget.

Barnen i Barça-kläder förstås. Nästan alltid.

Farfar.

Bord i sten.

Grillspett med utsikt över Cerdanya dalen.

Lax, kyckling och grönsaker.

Och bakad potatis.

BBQ i Pyrenéerna till lunch.

På väg norrut.

Idag ska vi upp till bergen. Kanske Frankrike också. Packar picknick som går att grilla.

Filmtajm.

Maken simmar och min son håller koll.

Lillen är stark som Karl Alfred för er som inte visste det.

Jag ska inte klaga.

Det blev stranden istället för bergen. Funkar också

Favoritstrand.

En timme söder om Barcelona. Nära Altafulla. Vår hemliga lilla lagun.

Glad kille.

Vi är nästan själva på stranden.

Flytdräkt känns tryggt.

Farmor.

Offline en liten stund.

Nu ska jag ut i naturen. Upp till bergen. Kanske Frankrike. En snabbis bara.

Har hittat en bra lösning på mina problem.

Vi blundar och betalar. Vad är väl ett bortslösat sparkonto om hundra år? Vi bor kvar tills vi vet vad vi vill. Hurra.

Oväntat.

Obama fick tydligen Nobels fredspris. Känns ungefär som om man skulle ge Nobelpriset i litteratur till en debutant. Å andra sidan är det ett framåtsträvande val. Det innebär att man pushar Obama att göra sig förtjänt av det. Man ger honom mandat och nästan kräver av honom att vara modig framöver. Och fredlig.

Mitt nya matchställ.

Har köpt en ny Barça-jacka som jag ville visa er. Fast jag visste inte hur. Så jag ställde mig framför spegeln och helt plötsligt blev min kropp sugen på att köra ett kickboxningspass. Med jeans. Helt naturligt. Med kameran i ena handen förstås. Ha ha. Men nu är jag helt slut för jag bara fortsatte och fortsatte. Så vansinnigt kul. Det verkar som att knäna pallar trycket. Än så länge inte ont.

KBT

Jag tror jag bestämmer att det här ska bli en bra dag.

Shoppar lycka.

Jag köpte kärlek idag. Mina barn fick nya Barça- kläder. Zlatans tröja i originalversion till storebror och hela dräkten med strumpor och allt i rätt storlek till lillen. Mamma blev poppis och fick massor med pussar. Känns bra.

Hem ljuva hem.

Ingen väg tillbaka. Bara att ta tag i det oundvikliga. Pratade med hyresvärden häromdagen. Han vägrar förhandla. Om vi ska förlänga kontraktet så blir det en megahöjning av hyran. Vi betalar en hel del redan nu. Det är bara att börja leta efter ett nytt hem. Vill stoppa huvudet i sanden och hoppas att det ordnar sig. Men det gör ju sällan det. När julen kommer blir vi bostadslösa. Måste bota min ångest och aktivt börja leta. Kruxet är att förmodligen måste lillen byta skola också, för maken vill bo i hus i en annan del av stan. Vet heller inte hur vi kunna komma fram till ett gemensamt beslut med så olika visioner. Hela projektet känns övermäktigt. Flytta i sig är det värsta jag vet. Men nej, som storebror lärt sig på amerikanska skolan: mamma, man måste alltid göra sitt bästa. Själv vill jag bara gå och lägga mig och tänka på något roligare. 

Twitter I like.

Jessika Gedin skriver fint tycker jag.

Flickor och pojkar.

Det är lyxigt att ha en människa från "den andra sidan" här hemma. En man, som man kan prata med om allt.

Ikväll diskuterade vi hur det var när vi var unga, innan vi kände varandra. Jag var då ibland kär i killar, men hade ingen större framgång. Och min man var ibland kär i tjejer, men hade heller ingen framgång. Nyligen fick han reda på att en tjej som han var kär i under högstadiet också hade varit kär i honom. 

Jag frågade; men vad gjorde du då för att ni skulle bli ett par? Han svarade: ja, jag och min kompis satt och planerade hur vi skulle fånga in henne i ett nät och ta med henne hem.

Fånga henne i ett nät? 

Öh, ja...

Killar är inte som vanliga tjejer. 

Bio.

Såg Woody Allens film "Whatever Works" ikväll. Underbar film. Ljuvlig dialog. Rolig. Favoritteman: kärlek och döden. Med intellektuell touch. Och lite inslag av gubbsjuka. På hans charmiga sätt. Jag gillar a lot.

Onsdag.

Ska arbeta idag. Inget annat. Luther har återvänt till mitt liv. Jo förresten, jag ska också ringa Charlotte i Costa Rica och gratulera henne på födelsedagen. Och äta lunch. Sedan får det vara slut på nöjen.

Lillen har börjat simskola.

Skolan arrangerar simundervisning på badhuset varje vecka.

Bimbovarning.

Var sen till kontoret imorse. Stressade som en liten råtta. Upptäckte att jag hade för lite luft i cykeldäcken och åkte in en snabbis på macken för att pumpa dem, men det måste ha hänt något dumt, för vips, gick all luft ur och det verkar som att båda slangarna har gått sönder.

Och där stod jag med mina högklackade skor och visste inte hur jag skulle hinna till jobbet på en minut.

Ja.

Äter svenskt gott godis. Djungelvrål. Lagom starkt. Funderar om jag ska strunta i att borsta tänderna. Bara mata munnen full och somna. Göra det jag alltid drömde om som barn. Nu när jag är vuxen nog att bestämma själv. Fast...det var roligare när man inte fick. Ska fundera lite till. Först trycka in en näve till. Aldrig fel.

Twitter håller mig uppdaterad om Barça-stjärnornas "glamorösa" livsstil när de inte lirar fotboll.

X-box. Tjena. Och Eto'o stämmer tydligen klubben.

Ny vecka.

Det här blir nog en ganska vanlig vecka. En del jobb. En del knärehab. En del trevliga besök. Inte ont i kroppen. Lite allergi som vanligt. Ett par roliga luncher. Inga fester. Inga resor. Fortsatt jobbiga diskussioner om var vi ska bo. Friska barn. Hemmet är upp och ner. Tänker inte städa. Det är vattenläckage i garaget sedan några veckor och det ser ut som att vår bil har fått permanenta skador av allt smutsigt vatten som droppat ner på lacken. Men jag tror att jag struntar i att oroa mig för dig. Jag kör den spanska stilen. Det ordnar sig alltid. Ska bada i havet nu. God morgon gott folk!

Precis badat i havet.

Årets bästa årstid. Sensommar. Lagom sol. Varmt i vattnet.

Söndag på playan i Castelldefels.

Entré.

Tre rätters söndagslunch inkl. vin vid havet för 9 Euro.

Restaurang Repique, Paseo Maritimo, 299, Castelldefels.

Riktigt sköna genuina strandcaféägare.

Ett vackert äldre par.

Jag gillar enkla strandhak.

Det bästa av allt.

Födelsedagsbrunch. Flygshow. Camp Nou. En späckad happydag. Men det bästa av allt är något helt annat. Det är nämligen bajset. Kan verka konstigt. Men vi är glada. Lillen vägrar toaletten, så jag shoppade en potta häromdagen. Igår invigdes den. Rejält. Lillen har för första gången gjort sina behov som en någorlunda (halv-)vuxen människa. Inte i blöjan. Inte heller på golvet. Det är stort.

Jag håller med dig Johanna.

Det var roligt att träffa dig! Källa: SvD

Camp Nou

Det är alltid en magisk känsla att sitta på Camp Nou. Mäktigt. Fast just själva fotbollsspelandet var lite slött. Zlatan var inte riktigt på hugget. Inte hans lagkompisar heller. Messi dribblade fint några gånger. Det är alltid roligt att se förstås. Och så köpte Max en Ibra-tröja. Fast alldeles för sent upptäckte vi att det var fjolårets modell. Aj aj. Det funkar inte på en 8-åring. De har stenkoll. Bakläxa mamma. SvD skrev matchreferat.

Fortsatte födelsedagsfirandet hemma hos Eva med utsikt över Red Bull Air Race.

Elin, Maria, Kristin, Johanna, Eva & German. Mer foton från dagen här. 

Tror det blir en bra dag idag.

På eftermiddagen ska vi förfasa oss över de galna kamikazepiloter i tävlingen Red Bull Air Race från första parkett hemma hos franska Eva som bor högt upp vid stranden där de modiga flyger. 

Ikväll kommer jag att imponeras av Zlatan och Messi när de dribblar bort UD Almería på Camp Nou. 

Men först kommer jag att fira. Om några timmar kommer några vänner hit på födelsedagsbrunch. 

Känner mig tacksam.

P.S. Och precis exakt nu märker jag att min PMS tar slut och något annat tar vid. Hoppsan. Detta brukar innebära att jag upphör vara ful, finnig, mullig och sur. För er som inte känner till den kvinnliga röda cykeln, så slutar problemen den dag när många oinsatta män tror att de börjar. 

Fredag.

På fredagar ska man vara glad. Man ska ladda för fredagsmys. Och se fram emot helgen. Jag är bara trött. Så trött. Lika trött som förra fredagen. Kan jag få gå och lägga mig innan barnen? Bara nu. Rakt av. Tack.

Rymningsförsök.

Han är nästan aldrig rädd den här killen. Slår sig hundra gånger varje dag och bara skakar av sig. Springer vidare. Tittar inte bakåt. Måste verkligen börja träna snart så jag orkar jaga. Tur det finns höga grindar runt hela skolan. Känns tryggast så. (Min son är den lilla killen i mitten på bilden)

Mera Zlatan.

Jag fortsätter läsa Johanna Garås Zlatan-artiklar.

De är helt galna.

I helgen är det Red Bull Air Race över havet i Barcelona. Vid stranden Bogatell. Flygplanen gör kullerbyttor i luften. Man tror de är kamikazepiloter hela bunten. Ser dem öva för fullt från mitt kontor.

Just nu tittar jag på denna utsikt från mitt nya kontor.

Ja, jag vet, jag är en bortskämd snorunge. Det är för bra för att vara sant. Men det finns ingen anledning att vara avundsjuk. Jag får förmodligen ändå sparken snart för vem kan sitta och koncentrera sig på jobb med den här utsikten.

Bor numera i Zlatanland.

Enligt SvD var jag tydligen 10 år och 2 dagar när Zlatan föddes. + Se här när Barçaspelarna testar sina nya bilar.

Ensam med mina nya diamanter.

Det är kväll nu. Tack vare Facebook som påminner alla om när folk fyller år har jag fått helt galet mycket gratulationer. Det känns bra. Jag fyller gärna år ofta. Bara jag slipper bli äldre.

Maken somnade med kidsen för flera timmar sen. Så nu sitter jag här alldeles ensam och tittar på min glittriga ring. Kärlek kan absolut köpas för pengar. Maria goes Anna Anka. Men bara idag gott folk. Bara idag. Imorgon är det den goda själen som räknas igen.

Födelsedagsfirande med vännerna blir det en annan dag. Tack, puss och god natt.

En fin ring.

Min make måste ha väldigt dåligt samvete...eller också är han bara helt fantastisk. Jag tror det senare alternativet faktiskt. Han är en på miljonen. Så är det. Inte bara för att jag fick en mycket fin present idag. Kanske den vackraste jag någonsin fått. Men det är klart det kompenserar helt å hållet för att han glömde bort vår bröllopsdag.

Dagens tårtbit.

Frukost på sängen med hembakat bröd.

Födelsedagssången sjöngs på fyra språk. Maken kunde hänga med på två.

På bloggen bjuder jag idag på lite (digital) kärlekstårta. Varsågod.

Idag är det min första dag på mitt nya uppdrag. Ska cykla till kontoret strax. Känns kul.

Idag är det också min födelsedag. 38 år. En fin ålder. Lagom. Tror redan jag kommit över min något för tidiga 40-års kris faktiskt. Livet är nu. Alltid nu. Finns inget annat än nu. Lika bra att leka där man står. 

Puss.

Fotboll.

SvD har i artikeln "I Zlatans fotspår" en guide över hur man köper biljetter till Camp Nou. Och här ett inlägg om katalanska i klubben.

Busunge.

Jag skulle bara läsa Sune för att natta storebror... när jag kom tillbaka in i vardagsrummet hade lillen rockat loss med pappas gamla "BETALD" stämpel och var hur nöjd som helst.

Notera också att lillen vill ha på sig alla tröjor han gillar. Samtidigt. Toy Story som kallas "Beyond" och Barca förstås. Alltid fotbollströja. Själva basen i garderoben.

Betald.

Känns bra att Ted går på en katalansk skola. De förstår inte vad "Betald" betyder. Stämpelfärgen går inte att tvätta bort. Däremot "smittar" den alla textiler som kommer i närheten.

Messi dammsuger

Min lillkille gillar inte smulor på golvet. Han gillar däremot att dammsuga. Fotboll och städning. En blivande modern man.

Om att vara del av en kultur som man bara tror är det "normala".

Om det är någonting jag blivit medveten om när jag bott 5 år i Katalonien så är det hur mycket jag själv är den av den svenska kulturen och att vissa värderingar som jag tycker är normala faktiskt egentligen bara är svenska. Fredrik Lindström har skrivit krönikan "Kultur – det finns bara i andra länder" och jag läser gärna fler i samma ämne.

Fredrik Lindström - om kultur:

Många tror att kultur är ett begrepp bara för en fin elit. Den som inte tror sig ha någon kultur kan inte heller lära ut den till andra, eller välkomna andra in i den. Den som uppfattar sin egen kultur som ”normalitet” är dömd att döma andra, som inte lever upp till dess normer. Det skapar segregering.

Det är kanske en av de få saker som förenar de allt mer individualistiska svenskarna i dag, att i Sverige har vi inte någon speciell kultur – det har man i andra länder. Vi däremot, vi är normala.

Läs artikeln i Aftonbladet Kultur.