Mina bilder publicerade på SvD.se

Vilken rolig överraskning.

Svenska Dagbladet har publicerat tre av mina fotoskildringar från sommaren i Stockholm.

Kanske borde jag satsa på en ny karriär...

någon gång när jag tröttnar på att driva roliga innovativa kommunikativa projekt.

32 veckan börjar.

Nu går jag in i vecka 32 av 40 graviditetsveckor.

Det känns som att kroppen börjar komma ifatt sig själv. Magen gör inte lika ont och jag är mycket piggare än tidigare. Fast jag blir matt av solen, så jag kryper längs husfasaderna för att kunna hålla mig i skuggan.

Lyxigt att fira "honeymoon weekend" med man och blivande storebror i Valencia, staden som putsar sig fin inför Americas Cup nästa år. Jag njuter av att bli bortskämd. Skönt att vila inför den tuffa vecka som kommer. Imorgon bitti flyger jag till Stockholm för att jobba, jobba, jobba & packa, sortera och städa ur det sista från lägenheten på Riddargatan.

Vill också träffa mina nära vänner, för det kommer att dröja länge innan jag kommer hem nästa gång. Julen firar vi i Barcelona, så jag kommer nog inte till Sverige förrän till påsk! Över ett halvår. Åh, nej, mer än 7 månader. Oj. Hur ska det gå?

Bröllopsdagen i Valencia

För 6 år sedan gifte vi oss på Marstrand. I år fick Max vara med och fira vår bröllopsdag för första gången.

Vi tog tåget till Valencia, tre timmar söder om Barcelona. Mannen hade bokat ett riktigt schysst hotell vid havet, Hotel Las Arenas ***** , som funnits i närmare 100 år, men nyligen byggts om och genomgått en storslagen renovering.

Satt vid poolen i skuggan, medan Max simmade, hoppade och dök nästan hela dagen. Han somnade framför TV:n strax före middagstid, så vi tog upp room service vid tiotiden. Satt ute på balkongen och njöt av pasta, lyssnade till havsbruset och såg ett annat brudpar som hade bröllopsfest i festlokalen nedanför. Riktigt romantiskt.

Vi kvinnor är lite mer komplicerade...

För den man som misströstar och inte riktigt tycker att han förstår sig på kvinnor, så finns det nu en pedagogisk apparat som förklarar skillnaderna.

En man är på eller av.

En kvinna har helt andra knappar som en man måste lära sig att behärska (icke att förväxla med bemästra, vilket är helt omöjligt!) för att kunna njuta av oss väna varelser.

Kvällsdopp på innegården

Mannen är hemma från England igen. Hurra.

Sonen börjar kunna prata katalanska igen. Hurra.

Jag jobbade rätt bra idag. Hurra.

Fast tvättmaskinen tvättar aldrig rent. Blä.

Och några av grannungarna på innegården nonchalerar min son. Blä.

Men lunchen med Lena och tjejerna häromdagen blev en spontan helkväll med smaskig middagsmat. Vi och barnen var helnöjda. Hurra.

Min 100 lista

1. Jag älskar livet
2. och att bo utomlands
3. Vill aldrig dö
4. Är skraj för äventyr
5. Måste uppleva äventyr
6. Är ofta rädd
7. Mitt motto: Var modig
8. Hatar förändringar
9. Skapar hela tiden förändringar
10. Gillar att jobba
11. Vilar vid datorn
12. Är kärleksfull mor
13. Tyckte inte om att vara föräldraledig
14. Fotograferar gärna
15. Får skrivblockeringar
16. Bloggar
17. Njuter mycket av att resa
18. Får stor ångest av att packa
19. Gillar champagne och vackra ting
20. men inte ytlighet o statusjakt
21. Bjuder ofta hem till fest
22. Bor i Barcelona
23. Är uppvuxen i Norrland
24. Känner mig mest hemma i Stockholm
25. Är rädd för villa, volvo och vovve liv.
26. Är gift och har barn
27. Gärna intima tête à tête med nära vänner
28. och grandiosa mingelpartyt med kända och okända
29. Vissa gamla vänner har blivit ytliga bekanta
30. och nya bekanta har blivit nära vänner
31. Tränar gärna kampsport
32. och padel/tennis
33. eller åker snowboard
34. men har tappat stinget i basket
35. Tycker om att vara i vackra hem
36. men uttråkas av prat om tyger och tapeter
37. Vill själv bo vackert
38. men kan för lite om tyger och tapeter
39. Har en silverfärgad snurrande discokula i taket + röda spotlights
40. Jag vet att jag blir snyggare med lite smink
41. men orkar sällan sminka mig
42. Jag gillar också coola kläder
43. men jag gillar inte att springa på stan och shoppa
44. Jag älskar god mat
45. men jag kan inte laga mat.
46. Jag borde unna mig en sminkös/stylist, inredningsdesigner, privat kock och personal shopper.
47. Jag borde bli snuskigt rik
48. men också bry mig om alla orättvisor
49. och skänka bort nästan hela förmögenheten till de fattiga.
50. men ändå ha god livskvalitet
51. som Bill Gates ungefär
52. fast med snyggare kläder förstås
53. Jag har gott självförtroende
54. men vill prestera bättre
55. Jag är självgod
56. och ödmjuk
57. Jag älskar min man
58. och jag gillar att flörta
59. Jag är en god och omtänksam mor
60. som inte gillar att läsa godnattsagor
61. Australien känns som mitt andra hemland,
62. eller tredje efter Sverige och Spanien/Katalonien.
63. Jag gillar att vara vuxen
64. och tycker om att bestämma
65. fast det är roligt att vara barnslig
66. Jag har varit tillsammans med min man de senaste 14 åren
67. med några månaders avbrott lite då och då
68. Träffade min man när vi pluggade psykologi i samma klass vid universitetet i Umeå.
69. Jag har jobbat som journalist på Sveriges Television och han på Sveriges Radio
70. Min man utbildade sig därefter till läkare och startade bolag inom Telemedicin.
71. Jag tog en fil.kand. vid Stockholms Universitet
72. och blev marknadschef
73. och därefter entreprenör.
74. Min man friade i Venedig
75. och vi gifte oss på Marstrand.
76. Jag är född i Vågens tecken
77. och mina stora kärlekar är alla/har nästan alla varit Kräftor (make + son + tonårsförälskelsen)
78. Tillverkar egna tackkort, julkort och inbjudningskort
79. Ser ofta film
80. Ser helst film på bio med stor filmduk
81. Regissörens namn är viktigare än skådespelarnas
82. fast Hollywood gör också bra film
83. Stockholms skärgård är underbar
84. Västkusten är ljuvlig
85. Skånes stränder är fantastiska
86. I Norrland har jag mina rötter
87. så under sommarsemestern blir vi nomader
88. Hellre motorbåt än segelbåt
89. Hellre cykla än gå
90. Jag har alltid tjänat bra med pengar
91. fast jag äger nästan ingenting
92. och sparar knappt något
93. och använder kreditkortet nästan varje dag
94. så min familj ska börja göra budget - snart
95. Om det börjar brinna, så tar jag med min man, mitt barn och mina fotoalbum.
96. Pratar ofta om mig själv
97. och jag lyssnar gärna på andra
98. Önskar mig mest av allt ett friskt barn i slutet av oktober
99. Mitt liv blir bara bättre och bättre för varje år som går
100. fast jag vill inte bli äldre än 34 år - bara leva länge länge länge.

Mamma, pappa, barn.

Kanske världens bästa lek. Jag tror faktiskt man kan säga att jag är lycklig. Det är så fantastiskt att vara mamma och fru.

Den töntiga sanningen är den att vi brukar leka att vi är superhjältefamiljen - som klarar allt bara vi håller ihop. Min son är supersnabba Dash. Jag är (syrran) Violet och Mannen är jättestarka Mr Incredible. Ted i magen är förstås Jack Jack. Fast jag undrar hur Freud skulle tolka det faktum att Max brukar säga att farmor är Elastaflickan (som alltså är gift med Mr Incredible i filmen)?

Imorse kom min son in i sovrummet och sa: Godmorgon mamma och pappa. Mannen kliver upp, gör frukost och cyklar med sonen till sommarskolan. Max går sedan snällt in i klassrummet, fastän han har en ny fröken som såklart bara talar katalanska och trots att inget barn från hans förra klass har börjat ännu. Det känns lite för bra. Förstår inte riktigt hur min son kan vara så glad och harmonisk. Förra veckan ställde han till en dramatisk scen nästan varje dag. Antar att han precis som jag är lättad över att slippa bo bland kartonger och damm i en trång varm innerstadslägenhet.

Här sitter jag, jobbar lite vid datorn, ser ut över Sagrada Familia och snart kommer min kompis Lena förbi på lunch.

Igår kväll badade vi i poolen nere på gården där några spelade padel, ungarna lekte kull och jag diskuterade barnvagnar med en grannfru som precis fått barn. Ett riktig idyll. Inte ett party så långt ögat kan nå. Inte ens en flört i sikte (om man inte räknar hemliga polisen förstås). Och jag är ändå så förbaskat nöjd. Obehagligt nöjd och läskigt kär i båda mina killar. Kan det vara mina graviditetshormoner som lyfter mig till dessa höjder tro?

Det sämsta med att vara en familj: Man är ALLTID orolig att det ska hända något med någon i familjen. Idag flyger mannen till England igen. Gillar INTE att skiljas. Inte ens för några dagar.

Det bästa med att vara en familj: Kärlek, kärlek, kärlek.

2-0 i set - såklart jag blir mallig.

Alla som känner mig som liten vet att jag alltid varit en dålig förlorare. Fast faktum är att jag är en ännu odrägligare vinnare.

Ikväll spöade Henrik och jag grannparet i padel med siffrorna 6-4, 6-3. Halva kvarteret tittade på.

Och jag är gravid i sjunde månaden. Förnedring.

Känns riktigt gott. Framför allt att kroppen funkar och jag mår så mycket bättre än tidigare i graviditen.

Tack.

Vi är b a r a vänner

Max är inte kär längre, berättade han för oss tidigare i veckan. Men Carlota fick komma hem till oss och bada i poolen idag i alla fall.

Max pratade mest svenska och hon svarade på katalanska. Och de verkade förstå varandra jättebra.

Diagonal Mar, Barcelona

Kom tillbaka till Barcelona igår kväll. Totalt utmattad. Min son var riktigt speedad HELA flygresan och ville göra allt annat än sitta still och ingen runt omkring verkade uppskattade hans lekfulla humör.

När jag kom in i våningen så stank den av olika rengöringsmedel. Lukterna påminner mig om första tiden under graviditeten när jag mådde så illa hela dagarna. Måste köpa rökelser eller (icke existerande) parfymfri såpa, för jag får kväljningar av dessa dofter.

Vi bor i en katalansk familjevariant av Melrose Place. Det lilla kvarteret har en gemensam innegård med padelbanor, palmer, pool och lekplats. Alla känner alla. Satt i gräset och många av grannarna kom fram, gav två kindpussar och undrade hur vi haft det. Jag pratade spanska - och folk verkade förstå vad jag sa. Jippie.

Grannfrun Pilar, som är gift med snygga starka maffiabekämpande polismannen - som är alla mäns idol och alla kvinnors fantasi - berättade att hon också är gravid - i fjärde veckan!!!!! I Sverige är vi ju hemliga åtminstone fram till vecka 12.

Bokade in en padelmatch imorgon kväll med Esperanza och Javier. Får se om min mage orkar...

Min överenergiska man, som kom hem från London i natt, bjöd in våra holländska grannar på middag - ikväll!!! Tack vare järntabletterna är jag lyckligtvis mycket piggare nu än tidigare under graviditeten, men ändå. Måste nog styra upp hemmet snart. Stuva undan packningen och alla leksaker. Det är mitt ansvar. Mannen fixar maten. Antar att jag får vila en annan gång. I ett annat liv.

Always look on the bright side.

Lyssnade till en stresskonsult på TV4 imorse. Han måste vara en dröm för varje TV-producent. Kloka snärtiga tydliga svar på svåra frågor.

Om man börjar varje dag med att stå avspänt och säga något i stil med: "Ja, här står jag visst mitt i kaoset idag" och accepterar detta faktum så blir det betydligt lättare att ta sig an dagens utmaningar.

Den största fällan var något jag tror han kallade: additionsutmattning. Det innebär att man lägger samman alla bekantas positiva egenskaper och jämför samtligas prestationer med sina egna - och så känner man sig matt och slö. En av mina favoritböcker: Statusstress tar upp samma fenomen.

Man ska göra sin egen grej helt enkelt - och INTE jämföra sig med andra. Sedan jag flyttade till Barcelona har jag kommit en bit på väg. Eftersom jag inte kan några statuskoder där nere, så bryr jag mig inte om vad som är på eller av, för att använda min generations ironiska Percy Tårar/Expressen Fredag terminologi. Det är otroligt befriande.

Jag måste också berätta att mitt desperata rop på hjälp blev uppmärksammat. Min underbara vän Patricia hjälpte mig. Hennes barnflicka Annika tog hand om både Elliot, Noel OCH Max igår. Hurra hurra hurra.

Och jag har glömt att tacka för alla trevliga middagar vi har varit på den senaste tiden.

I fredags: Kräftskiva hos Bibi och Björn med våra katalanska vänner Joaquim & Ana + Laura & Oscar, som vi snart träffar nere i Barcelona igen. TACK!
I lördags: Middag hos Sara & Nicolas + Sander. När jag tog upp det faktum att 30 % av alla män är otrogna när frun är gravid, kontrade Sara med att 20 % av alla fruar är otrogna under mammaledigheten. Modern jämställdhet... TACK för maten och intressanta insikter!
I söndags: Lammgryta hos engelska reklamkillen Shaun & danska Dr Lene + Oliver. De delar min dröm om Australien och bor precis som vi - utomlands.
I går: Rödbetssallad och kyckling hemma hos Staffan & Agnes + Edvin & Hilda. De hittade en lämplig allergitablett i medicinskåpet och som duktiga doktorer kollade de noggrant i FASS, så att de funkade för mig. TACK!

Jo, jag får inte glömma Jockes roliga födelsedags-middag ute på Sandhamn nyligen. Familjen Kempff bjöd på en helt fantastiskt trerätters supé på Hotell Sand. TACK o TACK!

Nu tillbaka till verkligheten. Sista rycket med packningen. Flyttbilen kommer imorgon bitti. Farfar har tagit med den bångstyriga sonen till Junibacken, efter en halvtimmes kamp där sonen i sin övertygelse om att hans orangea tröja matchar de röda byxorna perfekt började blöda näsblod av ilska - och vann striden.

Trött, tröttare, tröttast.

På torsdag kommer flyttbilen som ska ta hälften av våra saker ner till Barcelona. Resten samlar vi i ett förråd.

Packningen går långsamt framåt. Vi har sålt lite möbler. Och kartongerna till Myrorna blir allt fler.

Max är uttråkad. Han blåser såpbubblor själv på den ödsliga innegården. Tittar ut genom fönstret varannan minut, så han inte blir bortrövad. Livet är allt annat än glamoröst. Jag HATAR att packa.

Går igenom ALLA saker och har 5 olika sorteringar:
* Till Barcelona
* Förråd i Stockholm
* Slänga på sopstation
* Skänka bort till Myrorna
* Sälja

Och jag som är allergisk mot damm nyser hela tiden. Ögonen rinner och näsan kliar. Dessutom är det säsong för både timotej och gråbo, så utomhus blir det inte bättre. Eftersom jag är gravid får jag bara äta allergitabletter som gör mig superjättetrött så de tar jag bara i nödfall på kvällen för jag somnar direkt.

Mannen har hur mycket som helst på jobbet. I London förra veckan - och eftersom han skulle flyga till Stockholm samma dag som Heathrow stängde pga bombrisken tog han istället tåget till Bryssel och flög hit därifrån. Idag på han på möte någonstans i Sverige. Vet inte hur han ska få tid att sortera sina grejer. Resten får jag fixa.

Och bilen ja. Den har fått en buckla. Parkeringsskada. Och garantin gäller bara om vi lagar den i Sverige. Så jag avbokade biltåget tillbaka till Barcelona. Fick tyvärr bara tillbaka hälften av pengarna - och fick köpa en ny biljett en månad senare. Mannen får ta hem bilen då istället, för han skulle på någon läkarkonferens i Sverige i september.

Jag har packat varje dag i veckor. Kånkar och sliter. Fast jag får egentligen inte får lyfta för min läkare. Varför är det fortfarande fullt i nästan varje skåp? Aj, vad näsan kliar. Och det är kartonger ÖVERALLT.

Måste till tandläkaren i veckan också. För första gången på 20 år har jag fått ett hål. Tydligen är det fel PH-värde i munnen vid graviditet. Typiskt.

Och min kropp vill bara vila. Bebisen sparkar hela tiden. Blodtrycket är fortfarande lågt. Känner mig som en zombie. Max ska få leka med farfar tre timmar på eftermiddagen. Tack.

Borde jobba också. Agh. Hur ska jag få ihop mitt liv?

Max är tillbaka i röran och råkar spilla såpa i halva hallen. Hej, så länge, måste torka upp.

Förresten, någon som vill leka med en supersöt 5-åring i veckan? Eller bära kartonger? RING!!!! Tar tacksam emot all hjälp!

Jag har blivit frälst

Jag tror jag har fått självinsikt och inser att jag kan uppfattas som lika påfrestande som en nyfrälst för en icke-religiös.

Nyfrälsta är uppfyllda av sin egen lycka. De har funnit sanningen. De vill rädda sina medmänniskor och hjälpa sina vänner att bli lika lyckliga. De berättar om sin nya tro med inlevelse och försöker frälsa oss andra så att vi också ska kunna bli lika lyckliga. De har funnit den rätta vägen.

Jag är likadan. Jag är så övertygad om att alla skulle bli lyckligare om de precis som vi flyttar några år utomlands. Det känns så otroligt rätt. Och jag inbillar mig att det skulle vara lika lyckosamt för alla jag känner.

Bara för att jag är så tacksam att vi vågade flytta iväg till ett nytt land och att vårt liv blivit mer intressant och spännande, så inser jag nu att det förmodligen inte är den rätta vägen för alla andra. Det krävs nämligen uppoffringar.

I vårt fall hade vi det riktigt tufft i flera år innan för att göra flytten möjlig. Jag startade mitt bolag, jobbade heltid för att försörja familjen samtidigt som min man läste klart läkarlinjen parallellt med att han investerade all sin övrig tid, varje kväll, natt, helg, jul och sommar utan lön i det nya spanska bolaget. Allt detta för att vi skulle ha någonting att flytta till. Och så hämtade vi vår lilla son sist av alla på dagis varje vardag. Dessutom gick den gamla Jeepen sönder jämt, citylägenheten var alldeles för liten och vår son fick vattkoppor/feber/magsjuka/influensa etc.

Fast det var värt allt. Mina 1,5 år i Barcelona har gjort mina sinnen öppnare, jag känner mig modigare och tryggare, för jag vet att det går att börja om på ett nytt ställe; utan att kunna språket och utan att ha några vänner i närheten. Det är en riktig kick att lyckas etablera ett fungerande liv på en helt annan plats. Jag gillar utmaningen. Det är mitt sätt att utvecklas.

Dessutom uppskattar jag Sverige nu mer än någonsin och ser mitt hemland i ett positivt ljus. Det är som att plocka russinen ur kakan; En solig, bekväm och utvecklande vardag i Spanien och en ljuvlig sommar på några utvalda smultronställen runt om i Sverige på semestern. Med nya ögon kan jag en dag flytta hem igen.

De viktiga händelserna i mitt liv ser jag tydligt. Om jag liknar mitt liv vid en trappa så har vissa beslut har haft stor betydelse för min utveckling. Det känns emellanåt som att jag klivit upp ett trappsteg till en ny medvetandenivå; som en cell som helt plötsligt förstår att den är del av en kropp.

Några viktiga trappsteg i mitt liv:
1986 Tre veckor på språkresa till södra Tyskland. Reste som 14 åring själv och fick mina första riktigt nära bästisar som jag firade nyår med och besökte på skollov i flera år framöver.
1989 Ett helt år som utbytesstudent i Australien. Reste själv, hade djupa dalar men ännu högre toppar. Fick vänner för livet och var vuxen när jag flyttade hem igen.
1991 Flytt från småstad till universitetsstad. Träffade min blivande man och fick insikter om livet utanför min uppväxtstad.
1994 Flytt från universitetsstad till storstad. Öppnade mina ögon för nya människor, platser och annorlunda tankar.
1995 Liftade runt en sommar i Europa. Litade på okända bilförare och fick en tilltro till människor.
1998 Tre månader i Havanna. Kontroversiellt, kontrastrikt och en visuell resa tillbaka till 50-talet.
1999 och 2000 Arbete i San Francisco och Silicon Valley under de framgångsrika Internet åren och öppnade upp hjärnan för affärsidéer och entreprenörskap.
2000 Bröllop. Vågade älska fullt ut och bestämde vem jag vill leva med resten av livet.
2001 Vågade ge upp det jag trodde var frihet, blev gravid och födde en son.
2002 Startade eget konsultbolag
2005 Flyttade till Barcelona

Nästan alla trappsteg i mitt liv har varit läskiga. Jag har varit rädd innan men känt mig lyckligare efteråt. Modigare. Varje viktigt steg har stärkt mig och jag har velat uppmuntra andra att fatta liknande beslut:

Åk ut i världen. Var modig. Lita på människor. Flytta. Plugga. Våga älska. Fäst dig inte vid saker. Börja om från början. Res. Trygghet finns inte i platser eller saker, det finns inom varje människa.

Jag måste röra mig för att utvecklas. Behöver nya intryck och träffa intressanta människor för min mentala utveckling. En inre upptäcksresande driver mig vidare och jag är rädd att jag stagnerar om jag inte följer mina drömmar.

Detta är mitt facit. Men jag måste sluta upp att hålla på som en nyfrälst och försöka övertyga alla andra om att denna väg skulle vara den bästa även för dem. Mitt liv är inte lugn och ro. Min ledstjärna ska vara ödmjuk insikt, men jag ska icke längre vara någon frälsare som prackar på andra något de inte alls letar efter eller ens vill ha.

Atom Egoyan på Sture

Hånglade med min blivande man när vi såg Atom Egoyans film Den goda mannen i biomörkret i början av 90-talet. Filmaffischen hängde kvar länge på studentlyans badrumsdörr uppe i Umeå.

Egoyan gör visst ännu naknare filmer idag. Blev nästan lite generad när jag såg Sanna lögner med min äldsta barndomsvän Charlotte nu ikväll. Mycket sex. Och nakna kroppar. Kevin Bacon var strålande och intrigen intrikat. Han är fortfarande en intressant regissör. Borde se filmen med min man också.

Middag på PA. Jonas Åkerlund tafsade - av misstag - och bad om ursäkt. Jag har blivit för tjock för att man ska kunna gå runt mig, antar jag.

Pappa och Barbro har åkt ner från Glada Hudik för att leka med Max i några dagar. STORT TACK! Flyttpackar och sorterar hela dagarna.