Ingen får dö. Ok?

Jag är livrädd eller snarare dödsrädd för DÖDEN.

Det blir ju inte bättre för att jag går förbi en reklamskylt varje morgon där det står att 143 personer dog i trafiken i Katalonien sedan januari månad!

Jag börjar söka på Internet hur farligt det egentligen är att köra bil här i Spanien i jämförelse med Sverige. Hittar en jobbig rapport från Räddningsverket som gör mig påmind om att folk brinner inne också.

Ur Räddningsverkets rapport:
Denna vecka kommer 50 svenskar att dö på grund av olyckor
–Varav 2 i bränder, 10 i vägtrafiken och 25 på grund av fallolyckor.

Inte världens bästa nyhet för mig som är höjdrädd och bor på 16:e våningen med glasväggar och låga balkongräcken. Jag har tänkt att höga höjder inte är så farligt EGENTLIGEN, utan att det bara är min fobi som spökar. Men uppenbarligen dödar fallolyckor fler människor än den läskiga trafiken.

Mina söners övermod gör att jag alltid är orolig. Lillebror vill äta allt som han kan kvävas av, stoppar gärna fingrarna i kontaktuttag och är inte rädd för att ramla, bränna sig eller skära sig.

Min förstfödde son Max envisas i sin tur med spela tennis mot fönsterrutan i trapphuset istället för mot väggen intill, för där blir det för trångt. Om rutan mot all förmodan skulle gå sönder riskerar han att falla ned 60 meter.

Och får man inte spela mot glasrutan så kan man ju alltid roa sig med att locka ut en krypande lillebror till trapphuset, så att han kan utsättas för spännande experiment...

Tur att solen inte verkar vara lika farlig numera i alla fall.