Dessa moderna ungar.

Min snart 7-åriga son hittar några mynt på golvet och räknar dem och konstaterar att det är 41 cent. Han frågar om han får dem och jag säger ja. Sedan försvinner han in i till mitt datorrum. Nu när jag kommer efter och frågar vad han gör så säger han att han håller på att titta vad som finns att köpa för 41 cent.

Det mest logiska i hans värld var att googla frågan...www.Something that cost 41 cent

Det går framåt.

17 sålda böcker.

Me and my good old friend Con.

Nova Mar Bella

There seem to be Vikingblood in the Australians these days. Con went for a swim this morning. To me it's still too cold, so I had a coffee at the beach club instead.

The Aussies are in town.

My high school friend Conrad and Jess have finally arrived from Adelaide.

Party.

Ikväll är det 3-års jubileum på Camilla & Ulrikas klädbutik SNÖ inne i stan på C/ Sèneca. Hoppas mina australiensiska vänner vill hänga på och fira.

Projekt A - statusrapportering

Nämen det var väl det tråkigaste jag lovat på länge. Ja, att börja med fotoalbumen. Det tråkar ut mig att gå igenom alla bilder.

Om jag inte haft två vilda barn, tre jobbprojekt och skrivit en bok hade jag varit klar med fotoalbumet redan samma år, men nu sitter jag här och våndas flera år i efterhand.

IMG2564.jpg... hrm, ska jag lägga den i album-mappen eller i inte-album-mappen eller slänga.

Låt mig tänka, kanske...

Det tar ju aldrig slut.

Ett av mina nya jobbprojekt börjar redan på måndag. Imorgon kommer Australienbesöket. Funderar på att ge upp projekt A, men gillar inte att känna mig slö.

Fast kanske är det bättre att lägga fritiden på att leka med de små söta barnen som springer omkring och busar. Uppleva livet lajv liksom.

God Morgon.

Har lovat mig själv att alltid börja morgonen med en positiv tanke. Inte titta på det stökiga och ogjorda utan som idag glädjas åt att solen verkar ha kommit tillbaka.

Fast det går inte alltid särskilt bra. Trots att boken Lyckoformeln ligger på mitt nattduksbord.

Maken ligger däckad sedan några dagar tillbaka. Förutom när han jobbmailar med feberfrossa. Igår köpte jag antibiotika rakt över disk på Apoteket. Det var ju bekvämt förstås. Men tänk vad oansvarigt.

Funderar på att sympatiäta så att det baciluskerna försvinner från familjen för gott. Jag har ju också ont i halsen fast värktabletter håller mig på benen.

Tillbaka till det positiva. Imorgon kommer Conrad & Jess från Australien och hälsar på. Har känt Conrad i snart 20 år. Vi blev vänner på high school i Adelaide under mitt utbytesår. Han har varit i min uppväxtstad Hudiksvall två somrar i rad på 90-talet och i början av 2006 bodde jag, maken och Max några veckor i hans hus på Christies Beach.

Nu måste maken bli frisk snart så att vi alla kan leka järnet!

God natt från mitt skrivbordsfönster.

Dessa beslut.

Jag vet, jag borde köpa en ny dator. Min är seg, flimrar och hänger sig. Den orkar inte alls med mitt tempo. Det är ju också rätt billigt med datorer nu för tiden.

Men jag gör det ändå inte. Gruvar mig för all den tid det tar att installera om alla program, föra över dokumenten. Minst två, tre inproduktiva dagar innan allt funkar som det ska igen.

Och vad ska jag köpa för dator? Ska jag övergå till Mac eller hålla fast vid PC?

Projekt A.

Innan jag börjar nästa stora jobbuppdrag, har jag en grej på min to-do-list som jag funderar på att ta tag i.

Det handlar om årsfotoböcker. Ligger några år efter. Sedan lillebror kom har jag inte hunnit med detta. För att dokumentera livet har jag istället prioriterat bloggen, boken och små enklare fotoalbum.

Men kanske det är dags nu. Avvaktar med 2006. Tror jag börjar med årsbok 2007 idag. Har 3220 bilder från ifjol. Och då har jag redan rensat två gånger. Hrm.

Siktar på att ta fram de 300 bästa bilderna. Förhoppningsvis är jag klar innan semestern börjar någon gång i juli.

Har tidigare använt Fotoprix för att göra enklare fotoböcker, men funderar på att övergå till Myphotobook. Salomon tipsade också om ett bra bildvisningsprogram, FastStone Image Viewer, som känns som att det kan effektivisera bildgenomgången.

Att börja med ett sådant här ligga-flera-år-efter-redan-innan-man-startar-projekt känns som ett stort steg att ta.

Fast å andra sidan är det bara om man börjar, som det omöjliga kan bli möjligt.

En butik för alla som inte åker till Sverige lika ofta som jag.

Butik Hemlängtan har det mesta utlandssvenskar kan sakna från Sverige.

Envägskommunikation blir tvåvägs.

Tack för fikat Alex & Sofia.

Lite tysk humor kan väl inte vara fel.

Frisk igen.

Borde gå ut och leka. Men hjälp vad det regnar. På Morsdag och allt.

Denne norske gutt kan visst sjunga.

Aj.

Det borde vara förbjudet för mammor att bli magsjuka när pappor är ute och reser. Men tydligen är det inte det...det gör ont och det är kaos.

Äntligen kom mannen hem och räddar mig. Fast jag är fortfarande sjuk. Aj. Måste vila nu. Ville bara älta lite om min ynklighet först.

Vad var det nu då?

Jag slog på datorn imorse för att skriva ett protokoll. Det har jag fortfarande inte gjort. Och nu är det dags att hämta på dagis.

Kusinträff i Sverige.

Ted träffar syrrans son Noah, som är 2 månader yngre och dagen till ära råkade de ha lika jacka på sig.

Detta hände också i Sverige.

Min äldsta son hämtade grodyngel i dammen uppe i skogen och la ner i farmor & farfars handfat - efter att de åkt iväg till Paris. Sedan skrev han ju som bekant ihop en saga inspirerad av det hela.

Digitalt godis.

När jag öppnar min mail är det som att titta ner i en godispåse.

Vissa är söta och härliga. Andra salta. Ett fåtal starka. En del gamla. Några smaklösa. Och vissa vill man bara slänga direkt, men dumt nog provsmakar man lite ändå.

Sedan finns det två strategier:

Att ta de tråkiga först och spara de bästa till sist.
Eller bara gå på de söta och goda och inte låtsas om de andra.

Yes, Yes, Yes!!!!

Trodde mitt bankkonto skulle vara tomt så här mot slutet av månaden. Men döm om min förvåning när Vodafone har satt in motsvarande 10 000 SEK. Tydligen har det lönat sig att klaga hos Konsumentverket!!!! Det är precis exakt samma summa, som jag begärde. Hurra hurra hurra. Inte ens i Sverige känns det som att jag skulle kunna lyckas med detta. Och nu på spanska i ett nytt land och allting. Jag blir så glad så glad så glad.

Detta har hänt:
I november 2007 får jag en telefonräkning på 18 000 SEK för att min telefon varit uppkopplad mot Internet 24/7 pga en väderlekstjänst. Med flatrate hade det endast kostat 300 SEK. Oetiskt tycker jag. Mina spanska vänner hjälper mig att ringa och klaga, men inget händer. Jag ringer själv och bråkar på min invandrarspanska och de säger efter en kvarts argumenterande att jag bara behöver betala hälften. Men nästa faktura har samma problem och jag blir irriterad och lämnar in en reklammation i april 2008 till Konsumentverket.

Försöker muntra upp mig lite.

Dagens frukost: Chokladpraliner.
Gårdagens lunch: Chokladkaka.

Nä, nu måste mannen komma hem från sin tjänsteresa till Oslo + London + ? snart, så att jag får i mig ordentlig mat.

16.

En stadig trend uppåt i försäljningen...

Diskoteken dödade dansbanden.

Rapport från 1979. Så otroligt roligt. Snart 30 år sedan. Discokungen Sydney på gamla klubben Big Brother som någon sa låg mittemot Grodan på Grev Turegatan verkar ju vara en riktigt skön snubbe.

Fördubblat försäljningen!

Ja, det är ju inte fy skam. Den senaste veckan har jag nästan fördubblat försäljningssifforna av min bok. Tidigare hade jag bara sålt 8 exemplar. Nu är det uppe i 15 stycken. Fast de fyra sista fick rabatt... jag betalade en del själv för att de skulle köpa.

Bokrecension nr. 2

Ännu mer ego-boost. Kan tydligen inte hålla mig...
---------------------
Kicki (Sweden) wrote at 9:49am on May 19th, 2008

Det var jättekul att fira och träffa Dig!
Jag har läst i boken igår natt, sååå mycket roligt. Och galet.

Vi ses i Barcelona snart!

Bloggar jag gillar.

Ibland läser jag inga bloggar alls. Och ibland surfar jag runt och läser allt.

Detta är några av mina favoriter som jag nu också lagt upp som länkar i vänsterspalten: reklamaren Silverfisken i Australien, utrikesminister Carl Bildt, Shadow i Asien, Malin Roca Ahlgren i Katalonien, författaren Peter Englund, Studio Virtanen, Spanienexperten Thomas Gustafsson, entreprenören Johan Staël von Holstein, krönikören Linda Skugge, Claes de Faire på Resumé, författaren Bodil Malmsten och inspiratören Patrick Stahl.

Dessutom brukar jag smyga in och kolla vad Eva, Monica, Viktoria, Erik och Linda runtomkring Barcelona tycker och gör. Och så läser vi farmor "Krönikören" i Stockholm förstås.

Alla pratar om TED dot com

Flera av mina smarta vänner har talat lyriskt om TED. Denna fantastiska sajt där världens främsta hjärnor delar med sig av sin kunskap. Titta, lyssna och inspireras.


TED stands for Technology, Entertainment, Design. It started out (in 1984) as a conference bringing together people from those three worlds. Since then its scope has become ever broader.

Försök till downsizing.

Nä, men nu är det så mycket Maria-ego-boost att t.o.m. jag själv stör mig på det. Nu måste jag komma med något mer sympatiskt.

Ja, var ska jag börja?

Jag är ju inte särskilt vältränad just nu. Inte fet, men heller inte smal. Rätt normal. +30 kropp. Ändå fick jag höra av någon att jag såg smalare ut än vanligt. Det är väl för att alla muskler försvunnit. Eller för att hon ville vara artig och dra en vit lögn. Men det konstiga med mig är att jag inte bryr mig. Visst det är roligt att vara fin, men man ser ju ut som man gör. Om jag är hungrig - äter jag. Och orkar jag inte träna, ja, då orkar jag inte träna. Ingen idé att gå och tänka på det.

Sedan fick jag nyligen höra av en vän att det inte är särskilt kul att umgås med mig, eftersom att jag nästan alltid skapar dålig stämning. Jag är tydligen alldeles för arg och nonchalant. Stämmer förmodligen. Fick rådet att jag borde gå i terapi. Jaha, tänkte jag. Gulligt. Men vad tråkigt att folk inte uppskattar en sådan passionerad person som jag. Eller tänkte någon att det finns en chans att jag skulle kunna ändra mig? Rart.

Sedan en tredje grej. Häromdagen blev jag fullkomligt utskrattad av min italienska väninna - uppvuxen i färgrika Mexico - när jag skulle gå på ett jobbmöte. Hon tyckte att jag hade absolut INGEN som helst koll på kläder och förslog att jag skulle ta henne till hjälp som personal shopper, sa hon med fjolårets gröna färg på sin sommartopp. Jag fattade absolut INGENTING. Öh, I am from Stockholm. I know vad som gäller bruden. Ibland orkar jag bara inte bry mig.

Hur kan jag då sammanfatta detta:
* att jag är otränad - men jag tror ingen märker
* att jag är en dålig vän - och vägrar förbättra mig
* att jag klär mig fult - utan att jag själv vet om det

Liten liten flicka blir så glad.

Jag vet att jag är pinsam, men det struntar jag i. Jo, som sagt, jag frågade Linda Skugge om jag inte kunde få ett fint diplom. Nu har jag fått det. Lagom till min bokfest. Tack.

Sängvätaren Henrik Schyffert.

Lyssnade på snygga Schyffert med sitt fina förnamn på China häromkvällen. Han är en riktigt nice snubbe och inte tyckte jag att han blev fulare för att han berättade om att han luktade kiss som 14-åring. Människor som blottar sina hemligheter blir oftast bara intressantare. Och roligare.

Gillade förklaringsmodellen med att alla tuffa sanningar kan mötas med att man väljer allvarsdörren eller humordörren för att hantera smärtan och problem. Och att Killinggänget också slog upp den lilla ironidörren, vilket gör att allt pretentiöst enkelt kan viftas bort och inget riskerar att bli jobbigt.

Ja, jag gillade ju allvaret i skowen mest. Även om det också lockade fram leenden, som när Schyffert berättade om hur han varken lyckades skämta eller svara på sin terapeuts fråga: Men vad vill du egentligen?

Ni kan ni även läsa i Västerbottens Folkblad och i Aftonbladet vad The 90's - ett försvarstal mer handlade om.

Blev så glad för min första "bokrecension" från en (helt objektiv!) vän på bokminglet.

Hej Maria,

Tack för igår! Jag fastnade i soffan med din bok efter jag kom hem. Det är kul att läsa och stimulerande-upp och hoppa gör något kul-så känner jag.

N

Klart grabben ska skriva sin egen bok.

Min son vill göra som mamma. Han håller på att skriva en bok. Kanske lite väl pretentiöst projekt för en 6-åring. Men vem är jag att stoppa drömmar? Detta är en av sagorna.

Ifall ni inte kan läsa så står/betyder det:
Mark och Lena i en skog.

En dag är Mark och Lena i en skog. De hittade en damm. Där finns det grodyngel. Lena sa; ska vi ta grodyngel med oss. Men hur ska dom ta hem grodyngel? Med en hink sa Mark. Sen gick de hem och tog en hink. Sen gick de lyckliga till skogen igen.

Hur ska det gå?

Ted har en snuttefilt. Den är jätteäcklig tycker jag. Den innehåller sand, snor, gräs, välling, kräk, grus och är allmänt full av bakterier. Ted däremot tycker det doftar blomsteräng och vill snusa på den så fort han blir orolig. Den gör honom trygg. Särskilt när han ska sova.

Idag är han täppt i näsan. När han skulle sova märkte han inte att jag givit honom den andra, den rena snuttefilten som ser likadan ut - fast vitare.

Den riktiga ligger nu i tvättmaskinen. Första tvätten på hur många månader som helst. Håller tummarna att han inte märker något.

Har landat i Barcelona igen. Flög hit "själv" med båda barnen. Maken måste tydligen till London på möte. Han log när han vinkade hej då på Arlanda. Tror han såg fram emot sin något mer lugna flygresa denna gång.

Det var väl det märkvärdigaste.

Artikel med Linda Skugge i Dagens Nyheter i Kulturdelen den 16 maj 2008 och i söndagsbilagan den 18 maj 2008. När hon nämner senast lästa bok: Maria Agrells bok "Helt ointegrerad" måste hon ju mena min... Totalt ointegrerad. Tack för det omdömet.

Tack för att ni kom och firade min bok med mig.

Mårten, Peter & Jessica.

Undras hur maken fick med sig skinkställningen genom säkerhetskontrollen?

Maken tog med sig både ungarna och delikatesserna Pata Negra skinka, anklever, manchego ost och olika sorters korvar samt hela skinkställningen på flyget från Barcelona.

Classe, Anna & Greta.

Vilken ära att få signera böcker.

Johan, Oscar, Kicki och Nina står på kö... ;)

Staffan och grönskande träd.

Kompisarna Max & Elliot.

Tack Patricia & Jocke för att vi fick bo hos er i helgen.

Barndomsluft.

Promenerar från Saltsjöbanan till våra vänners hus vid Solsidan där vi ska bo halva helgen. Fåglarna kvittrar. Gräsmattorna lyser grönt. Förväntan i allas ögon. Äppelträden blommar. Det doftar skolavslutning i Hudiksvall.

Socialisering.

I Barcelona pratar jag med okända barn på bussen och på gatan precis som alla andra vanliga katalaner. Jag gör det i Stockholm också.

Första dagen jag är här.

Tills jag möter mammans blick - och det ser ut som om hon undrar om jag precis blivit utskriven från någon vårdinstitutution.

Status update.

Maria Agrell is in Stockholm tired, but happy.

Knäpp.

Vad är det för fel på mig? Klockan är över fyra. Mitt i natten. Och jag packar fortfarande. Ska upp halv sju och ta storebror till skolbussen innan jag åker ut till flygplatsen.

Jag måste först sortera alla papper på skrivbordet, betala alla räkningar, svara på alla obesvarade mail i inkorgen innan jag kan fokusera på att få ned kläderna i resväskan. Finns det en diagnos?

Kanske har jag blivit flygrädd och i fall något händer så vill jag ha papperna klara och sorterade. Eller något. Sluta filosofera.

Gå och sov nu!!!!

Datasupportens vardag.

Supporten: Vad kan jag hjälpa till med?
Kunden: Jag håller på att skriva mitt första mail och jag har skrivit bokstaven a men hur skall jag göra för att få till den lilla cirkeln runtomkring?
Supporten: Är markören fortfarande där?
Kunden: Nej, jag är ensam här.
----------------------------------------------------------------------------
Och nästa kund kunde inte koppla upp sig.
Supporten: Är du säker på att du använt rätt lösenord?
Kunden: Ja jag såg när min arbetskamrat skrev in det.
Supporten: Kan du säga mig vad lösenordet var?
Kunden: Det var fem små stjärnor.
----------------------------------------------------------------------------
Supporten: Nu skall vi se hur ditt system ser ut, klicka på "den här datorn"
Kunden: Men hur skall jag kunna göra det härifrån?
----------------------------------------------------------------------------
Kunden till Hewlett Packardsupporten: Min laserskrivare är trasig.
Supporten: Vilken modell har du?
Kunden: Det är en Hewlett Packard.
Supporten: Jo, jag förstår det. Är det en svartvit skrivare?
Kunden: Nej, den är beige
----------------------------------------------------------------------------
Kunden till Tele2supporten: Jag har köpt internet och vill ha hjälp.
Supporten: Ok, hur långt har du kommit i installationen?
Kunden: Jag har packat upp lådan med internetet i
Supporten: Ok, har du anslutit alla sladdar och slagit på datorn?
Kunden: Slagit på datorn? Jag har ingen dator, jag har köpt internet.
----------------------------------------------------------------------------
Kunden. "Datorn hänger sig hela tiden."
Supporten "Har du många fönster öppna?"
Kunden: "Nej, men dörren står lite på glänt...."

TACK FÖR ETT GOTT SKRATT PAPPA.

Imorgon flyger jag SJÄLV till Stockholm.

Är på väg till Stockholm för styrelsemöte, PA&Co-middag, farfars 70-års fest, Henrik Schyffert 90's show, fler jobbmöten och söndagsmingel med våra vänner för att fira boken "Totalt ointegrerad".

Maken måste jobba kvar i Barcelona hela veckan. Dessutom får han flyga till Sverige själv med barnen. Vet inte hur jag lyckades förhandla till det, men det ska bli spännande att höra hur det går.

Senaste och enda gången jag flugit själv med båda barnen glömde jag min snygga svarta vinterkappa, Teds nyköpta tröja och vinterjacka + Max fula jacka i säkerhetskontrollen.

Det blev så när lillebror sprang i 180 åt alla håll och kanter, medan jag tog av mig skärpet och sedan skorna eftersom metalldetektorn pep och säkerhetsvakten vägrade inse att jag hade liiiiite bråttom att hinna stoppa min lilla 1,5 åring som höll på att rymma.

Till slut lyckades storebror springa ikapp honom och brotta ner honom för att få stopp på honom - men då var det några tanter som skällde ut min hjälte.

Och innan jag hade hunnit hämta en bagagevagn för att kunna sätta fast den överförtjusta rackarungen, så hann jag glömma att jag lagt väskorna och jackorna på två olika "röntga-väskorna-rullband".

Storebror frågade efter sin jacka när vi lämnar fram boardingpasset för att gå in på planet - och jag min dumma strut trodde att jag skulle kunna rädda upp situationen genom att springa tillbaka och leta.

Jag yrde runt till lekplatsen, tittade in på restaurangen och ställde till en scen vid säkerhetskontrollen - desperat ville jag inte att barnen skulle frysa när vi skulle landa i det snöiga kalla Sverige.

Det enda som hände var att Ted skrek glädetjut över att få hänga på min arm när jag sprang runt, själv blev jag bara andfådd, hittade inte kläderna och Max som stod kvar vid gaten med vårt handbagage blev jätteorolig och trodde att vi skulle missa planet. Personalen i gaten hade tröstat honom och vi klev på planet sist av alla.

Men som sagt, denna gång reser jag själv och maken flyger med ungarna.

Heja Jon-Karl.

Som ni vet tycker jag om att hylla alla mina duktiga vänner.

Jon-Karl Sundh är från min hemstad Hudikvall, fast vi lärde känna varandra uppe i Umeå.

Reportaget om den ödmjuka industridesignern Jon-Karl på Myra Industriell Design sändes på ZVT den 12 maj och reportaget på 12 minuter finns att titta på här.

Extra roligt är avslutningen (i mitten av själva reportaget) när Jon-Karl svarar på frågan vad man ska göra för att sno hans karriär.

2 år med blogg.

Jag glömde gratulera Kristin på hennes 35 års dag. Förlåt. Och grattis i efterskott.

Jag glömde också bort att fira att min blogg funnits i 2 år. Den 5 maj 2006 skrev jag mitt första inlägg här på denna blogg.

Den dagen, fast i år 2008, borde jag ha kommit ihåg att gratulera mig själv.

Selektiv varseblivning.

När jag vann Årets Blok 2008 och fick mitt pris av juryns ordförande Linda Skugge, kände jag till Linda Skugges namn och hade uppfattningen om att hon var en arg krönikör på Expressen. Mycket mer än så visste jag inte. Och jag läste sällan hennes texter eller hörde talas om henne heller.

Men nu. Jag ser hennes namn var jag än vänder mig.

Jag vet inte, men Linda påstår att det alltid är så här. Men för mig känns det helt galet mycket och jag tycker jag ser Linda var jag än vänder mig i pressen:

Linda - VD på Vulkan
Linda - slutar som krönikör på Expressen
Linda - ger ut kokbok
Linda - vinnare av Amningshjälpens Bröstpris
Linda - bloggare på Amelia
Linda - ny krönikör på SvD Näringsliv
Linda - i redaktionen för Passion for Business

Hur kan det bli så? Det är samma sak när man ska resa någonstans. Plötsligt tycker man att det skrivs om just den staden överallt. Eller om man börjat gilla en viss sport. Man blir helt plötsligt uppmärksammad.

Ja, själv gillar jag rollen Linda - Årets Blok 2008 prisutdelare - allra bäst. Förstås. Tack. Och jag tycker inte hon verkar arg heller, utan glad och riktigt trevlig.

Integrerad.

Jo, men jag börjar ju fatta att vi måste integrera oss för att fullt ut kunna njuta av Barcelona. Våra närmsta katalanska vänner ger också vårt liv den där extra goda lokala kryddan.

Igår blev maken och äldsta sonen bjudna på Barça match av Joaquim, vår bästa katalanska vän i stan. Barça mötte Mallorca på Camp Nou

Joaquims familj har någon speciell form helårskort, vilket som bonus innebär att maken kunde parkera vår gamla bil under stadion, precis intill spelarnas bilar, istället för att irra runt i timmar för att hitta en parkering.

Att Eto'o och Thierry Henry och resten av spelarna är sponsrade av Audi märkte han när han klev ur sin bil alldeles intill deras Q7:or. Kanske skulle jag ha bett honom att lägga ditt ett kärleksbrev på Thierrys bilruta ;)

Sonen såg när Xavi gick ur sin bil upp till omklädningsrummet och var mäkta imponerad.

Sedan fick maken och sonen sitta på de bästa platserna alldeles ovanför spelarbåset.

Fast det var ju synd att Mallorca vann. Hejaklacken viftade med svarta flaggor.

Mmm.

Färsk fruktsallad med jordgubbar, druvor, melon, banan, kiwi och apelsinklyftor som är utskurvna ur sitt inre skal till frukost. Hemmagjorda kroppkakor med lingonsylt till lunch. Lammrack med potatisgratäng till middag. Rätt lyxigt gott när mannen är hemma.

Han hittade receptet till kroppkakorna i kokboken från PA&Co och stod halva dagen i köket. Jag borde ringa min mamma och skryta över vilken svärmorsdröm jag gift mig med.

Sonens självporträtt.

La la la la la la laaaaaaaaaaaaaaaaaa.

Tack Lena Victoria & Gudrun Bruna för operakvällen på Palau de la Música.

I min brevlåda.

Ny tidning. Bra. Jag prenumerar. Läs mer om Passion for Business.

Positivt besked.

Den 31 januari skrev jag ett surt inlägg om att jag varit fem gånger till den spanska Försäkringskassan för att få ersättning för vårt akuta sjukhusbesök under julhelgen i Sverige. Kan meddela att den 7 maj kom det in 133,56 euros på mitt bankkonto från den spanska försäkringskassan för att täcka kostnaderna.

Visst det tog över 4 månader och därimellan har jag fått ett brev från dem på katalanska om att de skrivit ett brev till den svenska Försäkringskassan för att få insyn i våra ersättningsregler och då tänkte jag att det kommer aldrig att gå vägen.

Egentligen är inte pengarna värda den tid jag lagt ned, men jag ser det lite som en sport att försöka klura ut hur systemet fungerar och blir glad när jag bryter igenom.

Just nu har jag två ärenden uppe inom två olika delar av Konsumentverket. Har skrivit ihop och lämnat in en reklammation av mobilräkningen på 1800 Euro och en överklagan av våra ständiga höga elräkningar på 600 Euro varannan månad. Ska upp i konsumenträtten om ett par månader och muntligen försvara min position.

För att tönta till det och använda ett i sammanhanget adekvat ordspråk: Skam den som ger sig.

Bildtext: För att hjälpa er som också vill reklamera något i Barcelona bifogar jag bekräftan på överklagan till Junta Arbitral de Consum de Catalunya för Vodafone och Generalitats Direcció General d'Eneriga i Mines för Fecsa Endesa fakturorna. Klicka på bilderna för förstoring och adress etc.

På nattduksbordet.

Konsten av vara invandrare
av Andrzej Olkiewicz.

Tack för boken Bibi. Har precis börjat läsa. Känns lovande.

Citat ur boken där någon har avlyssnat ett samtal på stan:
"Jag tycker illa om invandrare. Jag ska emigrera till ett land där de inte tar emot invandare."

Mer info om boken finns här.

Grattis Mårten.

Blir alltid så stolt när det går bra för mina vänner.

Läser i Resumé att svenska reklambyrån Family Business försvarade de svenska färgerna vid nattens prisutdelning i The One Show. Byråns förpackning Absolut Disco belönades med ett brons.

– Det är extra roligt att stå ut i en tävling som så tydligt belönar kommersiellt betydelsefulla förpackningar, säger Mårten Knutsson. Förra året vann ju Apple både guld, silver och brons, härligt att slå sig in i de sammanhangen!

Puss till dig från mig Mårten.

Nä men.

Ser att bokförlaget precis har lagt in en gratulation till mig på sin framsida. Det tackar vi allra hjärtligast för.

Egokick.

Min bok finns nu att beställa i den vanliga bokhandeln. Bokus säljer den på nätet. Fast den är billigare direkt hos bokförlaget Vulkan.

Kontrollmani 2.0.

Förr kunde jag inte gå och lägga mig innan köket var diskat och fint. Det har jag inte längre några som helst problem med.

Däremot tycker jag inte om att somna med öppnade obesvarade mail. Därför sitter jag här vid datorn fortfarande. Börjar åtminstone lära mig slänga oöppnade mail. Känner mig vild.

Sverige är extremt och Spanien är landet lagom.

När jag var på Fredrik Lindströms föreläsning "Svenskar är också människor" gjorde han ett stort nummer av att Sverige inte alls är landet lagom. Vi är faktiskt landet extremt; Det mest sekulariserade, moderna landet i världen med mest självständiga människor.

Idag fick jag en länk av Rita till originalstudien som Lindström hänvisar till: Inglehart-Welzel Cultural Map of the World av Ronald Inglehart.

På y-axeln finner vi hur traditionellt versus hur sekulariserat ett samhälle är. På x-axeln finner vi i Lindströms tolkning hur mycket vi är knutna till familj och släkt respektive hur självständiga vi är, medan i originalet uttrycks mer hur mycket överlevnad kontra självförverkligande värderingar som styr oss.

Lindström sa att män alltid vill veta vem som vinner. Och att högra krysset naturligtvis borde vara vinnarposititionen. Det kan ses som att Sverige är världens modernaste land med de mest självständiga individerna. Samtidigt som Lindström avslutade sitt föredrag med att säga att man kan också se det så att Sverige är världens traditionsfattigaste land med de ensammaste människorna.

Jag talar mig själv till rätta.

Sova eller blogga, det är frågan... Vilken förbaskat dum fråga. Det är mitt i natten. Gå och lägg dig flicka lilla.

Svamp vs gås.

Ska strax tvätta bort massageoljan efter kinesiskan som tafsade på min rygg på stranden nyss. Men innan dess tänkte jag diskutera två typer av möten.

Vissa människor är så ointressanta att det känns som att man har gladpack runt hela kroppen när man umgås. Inget berör och man går därifrån utan att ha delat något.

Andra människor får en att känna sig som ett lackmuspapper och man berörs och påverkas. Ibland alldeles för mycket.

Jag föredrar det mest levande.

En bloggsnackis.

Alla Hemnet-knarkare som letar drömkåken har ett gemensamt mysterium. Detta hus pratas det om i bloggvärlden. Vulgär smak. Vem är hon egentligen är som bor/bott här och hur det kunde komma sig att hennes hem ser ut som det gör. Klart man undrar? Tomten till största delen är asfalterad? Säkerheten rigorös? Speglar i alla tak? Ulrika Good på reklambyrån Goss undrar. Hugo Rehnberg på Pause skriver att det är "lite albansk knarkbaron möter Elton John".

Avrapportering.

Jag är mer sällan online, men desto aktivare offline. Har ingen anledning att avrapportera händelser och ibland får jag svårt att förklara för folk varför jag bloggar. Vissa saker är ju bara helt ointressanta för andra än de närmast sörjande. Samtidigt känner jag att andra inlägg är allmängiltiga och viktiga att förmedla.

Men nu blir det inget sånt där klokt inlägg. Bara ett modernt sätt att tacka för senast. Några av er tittar ju in här i mitt digitala fönster emellanåt, så jag vill passa på att tacka för all god mat och dryck vi fått denna långhelg.

Tack Dariush för middagen på Racó de la Vila. Roligt att träffa dina barndomsvänner och få senaste nytt från Stockholm. Tack Martina & Salomon för en slapp heldag med öl & tacos på stranden. Tack maken för rom & cola på nattklubb. Tack för middagen Lena & Marcelo. Tack Erik & Julia för den thailändska lunchen i Vilanova. Tack Rita & Szabolcs för bubblande cava och jordgubbar i ert nya magnifika hus i Castelldefels.

Och tack Barcelona för ditt solsken.

Självironi gör livet roligare.

Tråkiga nyheter.

Några av våra bästa vänner ska flytta. Helt oväntat. Jag gråter. Vad f-n ska de till Schweiz och göra?

Baloo baby boy.

Jag ser en myra i vardagsrummet och ropar på Ted, 1,5 år. Vi tittar tillsammans och ser myran röra sig snabbt över golvet. Ted kryper efter och tittar, pratar och pekar.

Jag säger att han inte ska försöka trycka på den. Man vill ju inte att det lilla krypet ska dö mitt framför ögonen på mitt unga oskuldsfulla barn.

Men efter ett tag böjer sig Ted ned och slickar upp den istället. Och han har inte ens sett Djungelboken. Ja, jag skriker, fnissar, öppnar hans mun och plockar ut det döda pyret.

Inte mjäll - däremot onda knän.

Hi hi. Update: Spegel igen.

Halva Barcelona på Berns i Stockholm.

Bilder från när Barcelona Stad och maken talade på Berns hittade jag här.