Karlar och hus...

Min man ringde nyss från huset i Sant Just. På fullt allvar har jag nästan aldrig hört honom så lycklig. Kanske när vi födde vår förstfödda. Fast då somnade HAN av utmattning efter den långa förlossningen... Och varför denna glädje idag kan man undra. Ja, inte vet jag. Han hade torkat golvet (?) i utomhusskjulet där han ska ha sina verktyg! Han tyckte att livet var toppen. Ett alldeles eget utomhusskjul. Wow liksom. Öh. Han sa något om att han hörde fåglar som kvittrade, doft som var somrig och att nu kan man bo i Spanien i evighet. Jag fattar ingenting. Har han blivit kristen?

Jag behöver en kaffe.