Nu har vi blivit med hus.

onsdag 5 januari 2011

Nu har vi blivit med hus.

Nä, inte köpt. Så vuxna är vi icke ännu. Men ett 5-årigt hyreskontrakt är signerat. Nä, ingen villa. Ett litet hus. Rätt gammalt och slitet. Fast maffig port. I Sant Just. Rätt nära Max skola. Den 1 februari flyttar vi. Känns som ett STORT steg. Viktigt beslut. Pirrigt som attan. Hur gör man när man bor i hus liksom? Jag växte visserligen upp i villa, men då behövde jag ju inte göra annat än att städa mitt rum. Hur funkar det när man är den vuxna i familjen? Kan man spela musik ännu högre nu? Hur ofta måste man ansa rabatten?

7 kommentarer:

Anonym sa...: Stort grattis! :)

Porten är i riktig Hollywood-stil. Se till att ni har STORA solglasögon när ni glider in och ut.

Kram,
Fred G; 7:29 em
Pär sa...: Jodu, he je som annorlunda det här med hus. Hade nyss bajs-översvämmning i källaren (från grannen) och nu började det droppa vatten i kökstaket från duschen på övervåningen. Viktigt att få husägaren att fatta det allt sånt är deras ansvar. Den dagen (om inte allt för lång tid) när jag köper hus här så tror jag det få bli något riktigt skabbigt som jag sliter ner till molekyler och bygger upp från grunden. Gärna med svenska vänner och svenska importerade prylar.; 8:09 em
Anonym sa...: WOW! Grattis, vad roligt!; 8:57 em
Anonym sa...: Varmt grattis - det gjorde ni bra! Vi kommer gärna och hälsar på (mars). Lite "husråd" kan vi väl alltid bistå med! :-)
Kram
Bibi & Björn; 10:42 em
Birgitta Siwertsson sa...: Grattis!
Roligt att det blev Sant Just det var där som vår dotter Mia m fam
bodde.Väldigt mysig liten förort.
min man och jag var där många gånger per år. Vi saknar verkligen att inte få åka dit nu.
Birgitta Siw; 11:30 fm
Anonym sa...: GRATTIS!!! Ser helt underbart ut! Jag har invigt min ljuvliga uteplats idag och sitter under ett citronträd och skriver. Hus is the grej!! Hyra is också the grej! (ha ha, fast säg inte det till mina blivande kunder)
Kram från Cecilia på Mallorca; 3:17 em
Maria Agrell, Barcelona sa...: Stort TACK för era glada tillrop. Själv är jag både glad och rädd. Oroar mig för allt praktiskt flyttande. Jag är en mes...; 11:10 fm

Skicka en kommentar

Vem är jag

Därför plåtar jag okända.

Jag har börjat plåta människor som jag inte känner. Har blivit inspirerad av andra och nu är jag fast och kan inte sluta. Det är fantastiskt roligt. Jag har funderat på varför.

Tror det handlar om att jag tidigare inte ens såg människor omkring mig. Jag var nästan alltid helt uppe i mina egna tankar. Min hjärna funderade på saker och ting oberoende av vilka intryck min omgivning kommunicerade när jag vankade runt själv på stan.

Nu plötsligt har jag börjat se utanför mitt eget huvud. Jag ser andra människor och föreställer mig deras liv istället för att älta mitt eget hela tiden. Det är befriande.

Man kan säga att jag går igång på skönhet OCH fulhet.

Sedan måste jag ju säga att vissa ser ofantligt roliga ut. Simply too good to be true. Måste bara dokumenteras. Det brinner i både ögon och fingrar. Jag vill försöka bevara humormomentet.

Därför bloggar jag

Min blogg är ett sätt för mig att samla ihop mig själv och mina tankar.

Fast det allra bästa med att blogga att är... att jag skjuter ifrån mig döden. Det kanske låter konstigt, men jag vet ju att jag ska dö en dag och det vet alla människor. Det är något som jag tycker är läskigt. När jag nu skriver ned mycket av det som jag upplever, känns det som om livet inte försvinner samma sekund som det levs. Man kan njuta av sekunderna och titta på dem.

Det låter lite stort. Men jag kommer varken att vinna ett nobelpris eller en Oscar under min livstid. Jag kommer heller inte att skriva in mig i några historieböcker. Det jag lämnar efter mig på jorden när jag lämnar är mina barn och de minnen som andra människor har av mig.

Om jag bloggar sprider jag ut mig lite. Om jag berör en människa här och där. Det känns angeläget.

Många tycker att Internet är obehagligt därför att allt man skriver finns kvar länge, men för mig känns det hoppfullt. Man lämnar sina avtryck.

onsdag 5 januari 2011